Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Tänk att det jag funderar över

Skrivet av Sofia m Pamela
är det värsta diskussionen om just nu...

Jag har läst och håller med flera av er på många sätt. Jag har en dotter. min sambo vill för sitt liv inte ha fler barn men jag längtar så. Vet inte hur men helt plötsligt finns den där groende längtan efter ett till barn. Jag har alltid velat haft 2 barn men det kändes efter Pamela som det räckte just nu med barn, hund och katt. När Pamela är sådär 4-5 år skulle det vara lagom. Men jag längtar så! Det blir nog inget syskon till henne. Som nån skrev så beror det på vem man pratar med om ensambarnet har saknat syskon eller ej. Men just nu ser jag så här på saken

Det är inte för Pamelas skull jag vill ha ett till barn utan för min egen skull. Pamela går på dagis och har många kompisar där. Hon har kusiner och vi är hårda på att hon inte alltid kan få det hon vill även om hon bara är 16mån.
Men jag vill ha 2 barn, fråga mig inte varför. Det bara är så.

Men så får jag så dåligt samvete att jag deppar över att det "bara" blir ett barn när det finns dom som kämpar för att få ett över huvud taget. Som tar hormonsprutor fast de är skräckslagna för sprutor. (heder åt min vän som orkar).

Tänk om ni orkat läsa enda hit vad jag är imponerad! Det blev långt men jag behövde skriva av mig lite.
Svar på tråden: Tänk att det jag funderar över

Sörjer jag med

Skrivet av  Cilla med Hugo 030208
över att antagligen inte få en till. Min man vill inte ha ett till bara för att han inte känner för det (dvs han har inga bra argument) Vi har hållt på och pratat om det här i över 6 mån men kommer ingen vart, nu börjar ledsamheten gå över i ilska, och jag märker hur irrterad jag blir på små saker tex kan jag inte låta bli att säga " jag känner inte för det" så fort han tycker att vi ska köpa någon pryl.

Känner igen i det du skriver att skämmas över att inte vara nöjd med ett friskt barn. Du får gärna skriva till mig. Hinner inte skriva mer just nu.

[email protected]
 

jag också

Skrivet av  Malla m Ella
Jag har samma känsla här.... Känner precis igen mig i ditt mail. Jag vill så gärna ha ett syskon till dottern men det vill inte mannen. Han är ensambarn kanske spelar det in - jag vet inte.

Tänkter på det ganska mycket och det präglar mycket av vårt liv hemma. Går och önskar att han skall ändra sig men det känns ganska lönlöst. Försöker se alla fördelar med ett barn men tänker bara av nackdelarna just nu. Jag har själv ett syskon som jag har och har haft så mycket glädje av både som barn och som vuxen.

Det känns jobbigt också med att alla i omgivningen frågar och som jag upplever det tjatar - när skall dottern få syskon? Vad skall man svara? Dessutom verkar hela världen få fler barn just nu.

Kram till er!

 

precis samma här

Skrivet av  Linda med Kevin
Jag sörjer också, vill så väldigt gärna ha ett barn till, vill vara gravid, och vill ha en underbar liten bebis och en 1-åring igen, och 2-åring osv... Min son är nu 4 1/2 år, och än har det inte blivit några syskon. Min man vill inte ha fler barn, medans det knyter sig i magen på mig när jag tänker på att jag aldrig mer ska få uppleva detta underbara med att sätta ett barn till till världen. Min bästa vän som har en son i samma ålder har precis fått en bebis, och självklart är jag glad för hennes skull, men samtidigt väldigt avundsjuk, varför kan inte jag få skaffa en till, när jag så gärna vill ha två barn ( minst) har nu slutat diskutera detta med min man, det slutar bara med att jag blirledsen, men jag hoppas ju fortfarande att han en dag ska ändra sig.
 

Hej Linda!

Skrivet av  Malla
Ja jag vet inte vad man skall göra. Jag försöker förstå min mans känslor inför inte vilja ha ett barn till men jag kan inte. Kram till dig från en som också hoppas....
 

Artiklar från Familjeliv