Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Argument för och emot syskon

Skrivet av Mia
Argument för och emot syskon (2004-10-23 17:46:11) + -

(samma inlägg finns också på Syskonskap)
Min man och jag är djupt oense om ifall vi ska skaffa ett syskon till vår 6-åriga dotter. Jag har en oerhört stark längta och känner mig stressad över att tiden går. Har för själv skrivit fördelar och nackdelar med att skaffa ett barn till resp. med att inte skaffa ett barn till. Så här ser det ut:
Fördelar med ett barn till:
-syskon till dottern nu och som vuxen
-min starka längtan stillas
-man ångrar inte ett barn
-dottern får ngn att dela sina föräldrar med. Det är inte så lätt att vara ensambarn alla ggr.
-Jag står inte ut med att ha det som det är nu, känner frustration och sorg
-Vi måste passa på innan det är försent
-barn är en investering för hela livet, man får mycket tillbaka

Nackdelar med ett barn till:
-arbetsamt en period
-mindre tid för annat
-trötthet, dock meningsfull eftersom ett barn är meningsfullt

Fördelar med att inte skaffa ett barn till:
-mindre arbetsam vardag
-mer tid för annat

Nackdelar med att inte skaffa ett barn till:
-jag skulle vara bitter och ledsen hela livet
- dottern kommer att sakna syskon förr eller senare
-ångrar oss när det är för sent att skaffa barn
-dottern får ingen att dela sina föräldrar med
-trötthet, psykisk trötthet, tärande och negativ pga bitterhet och sorg

Kan någon komma på fler argument för eller emot ett syskon ?

Svar på tråden: Argument för och emot syskon

ja men det är mest nackdelar och inte

Skrivet av  Linda m Oliver
så generella sådana....

* mer ont i ryggen & nacken
*mer tablett konsumtion för att klara vardagen
*mer intolerant, kortare stubin. Lätt irriterad

Men jag har en rygg & nackskada som gör at tjag itne bör bli gravid igen. Maken vill dessutom inte ha fler barn. MEN jag har tänkt tanken... ärligt... men har ju fått inse att det itne skulle funka så jag väljer bort att fundera på mer FÖR eller EMOT just av den anledningen.... är rädd att jag hittar många fördelar så många att jag skulle må riktigt dåligt.

Jag tror nämligen inte att vår son lider av att vara endabarnet.

Men det känns som om du och maken måste ta ett rejält snack igen och igen och igen.
Det är svårt om den ena är 100% för och den andre är 100% emot...

Lycka till
 

Välj inte syskon, välj barn.

Skrivet av  Anna-Maria
Alla argument kan vändas och vridas på i det oändliga, fundera istället på det viktigaste.
Vill ni ha ett barn till?
Jag utgår från att man skaffar barn för sin egen skull. För att man vill ha ett barn, med allt vad det innebär, positivt och negativt.
Har aldrig förstått mig på dem som skaffar ett barn till bara för att deras äldsta ska få ett syskon. Att syskonskapet kan bli en positiv konsekvens av det hela är en annan femma.
Alltså, om jag inte redan snurrat bort mig helt, ett barn skaffar man av egen längtan och önskan att ha barn.
Du skriver inte varför din man inte vill ha fler barn. Har han kunnat berätta det för dig? Om hans anledning är känslosam kommer inga logiska förklaringar (pos/neg listor) i hela världen kunna omvända honom. Är anledningen däremot praktisk ligger det i ditt intresse att få reda på vad det är så du kan komma med motargument.

Slutligen kommer mina argument;

För: Därför att jag längtar efter ett barn till att följa, uppfostra, skratta med och oroa mig för. Den första resan var så fantastisk att jag vill och vågar chansa på att få uppleva ännu en.

Mot: Därför att jag/mitt förhållande inte orkar med den ansträngning (fysisk/psykisk) ytterligare ett barn innebär. Även om jag upplever resan med mitt första barn som fantastisk har det även stundtals varit mycket jobbigt. Jag är rädd att bördan av ytterligare ett barn kommer trasa sönder den familj jag har idag.

Prata med din man. Jag önskar er allt gott och helst ytterligare ett barn som är efterlängtat av er bägge.
 

erm

Skrivet av  Johanna
har du inte sagt allt egentligen i och med att du säger att du inte kan ha det såhär? Om jag kände så skulle jag definitivt skaffat ett barn till (försökt i alla fall) för lääänge sen.
 

Om det bara gällde mig

Skrivet av  Mia
skulle jag förstås ha skaffat ett barn till för länge sedan, men tyvärr är jag inte tvåkönad. Min man vill ju inte. Han säger att han inte orkar en gång till. Klarar man det en gång, så klarar man det än gång till.
 

hm...

Skrivet av  A-M
Jag köper INTE argumentet att man klarar en gång till bara för att man klarat den första gången. Jag tror faktiskt att var och en har sin personliga gräns på den punkten, och det måste man respektera.

Jag kan förstå att du är irriterad på din man, och det är synd att ni inte är överens. Men det är faktiskt inte heller roligt att vara den som blir påtjatad. Och det är inte heller ett bra utgångsläge att den ena går med på barn för den andras skull. T.ex. min kompis har fyra barn, de två första var gemensamt planerade och de två följande tjatade hon sig till. Okej, visst tycker pappan om alla ungarna. Men äktenskapet håller på att gå åt pipan, och ingen av föräldrarna orkar riktigt med den arbetsbörda de har nu. Min kompis har alltid resonerat att om man orkar ett barn så orkar man nästa och nästa. Nu är det väl lite si som så med den saken för hennes egen del (äldsta barnet kommer rätt mycket i kläm) och pappan är på väg att fly familjen helt.

Hoppas ni kan diskutera er fram till nån lösning som båda kan vara nöjda med! För när det gäller barn är det nog viktigt att båda föräldrarna är överens.
 

håller helt med Anna-Maria

Skrivet av  A-M
Det handlar om en individ till, inte om syskon. Hur en eventuell syskonrelation fungerar kan du inte förutse, och det finns aldrig några garantier för att syskon ska "ha varandra" senare i livet heller. Så man kan argumentera för och emot syskon hur länge som helst, och listorna på argument blir aldrig kortare, och inte hittar man nåt entydigt svar heller. För- och nackdelarna väger ju sist och slutligen jämnt, det beror bara på vad man prioriterar.

Så poängen är väl hur många barn du själv vill ha? Och dina argument FÖR barn (stark längtan, investering, annars ångrar man sig etc.) och EMOT att ha bara ett barn (bitter, ledsen, sorg, ånger) är nog ett tydligt svar i sig.

Själv ser jag fördelarna med ett barn så här:
+ mer tid för dottern och hennes behov i olika utvecklingsskeden
+ mer tid för parförhållandet
+ mer tid för mig själv
+ lättare att hinna med både familjeliv OCH annat
+ utvecklingen går bara framåt, och det njuter jag av (jag längtar verkligen inte efter en bebistid till!)
+ vardagsekonomin klarar sig bättre
+ möjligare att ha råd med resor, upplevelser etc. för hela familjen

Och nackdelar? Tja, inga för mig, egentligen. Inte nu i alla fall. Jag kan tänka mig att jag kan få skuldkänslor om dottern börjar anklaga mig för att hon inte har syskon, sen när hon blir äldre. Men omvänt kunde hon ju lika bra anklaga mig för att jag tvingat på henne syskon som hon inte har nån kontakt med, så då skulle jag ha skuldkänslor i alla fall. I synnerhet om jag egenligen själv inte velat ha fler barn i familjen...
 

Äntlige en likasinnad

Skrivet av  Eva
Hej
ÄNTLIGEN ar jag funnit en likasinnad med samma problem som jag har. Medans mina vänners karlar självklart vill ha syskon till sina första barn och försöker och gör dem gravida och producerar syskon så har jag en man här hemma som bara vill ha ett barn.
Vi har en underbar tjej som i januari fyller 3 år och jag har hela tiden sagt att jag vill ha ett syskon. För mig finns inte att "bara" ha ett barn. Nu har jag än en gång tagit upp det till diskussion och han har sagt att ja jag har förstått att jag måste ge med mig. Hur kul är det att bli gravid då? Jag känner också denna längtan och frustration som du skriver om. Min man pratat om nackdelarna med att få mindre fritid mm. Jag ser det som att det är en investering för framtiden och känner att jag vill inte ta bort den gåvan till vår dotter, att få ha ett syskon. Nu ser hon när alla runt omkring henne har småsyskon bebisar men inte hon. Min man gör väldigt mycket här hemma och är en sån man som ser vad som behöver göras. Han jobbar på fritids och kan det där med barn och är mycket hjälpsam hemma. Det gör att jag ej vill köra över honom men sammtidigt vill jag inte gå resten av mitt liv med denna längtan.
Skönt att ha hittat en likasinnad :-)
Kram
 

Eva!

Skrivet av  Pia
Jag läste ditt brev och det var precis som det vore skrivet av mig, men för 4 år sen.
Kände precis så att jag ville ha ett barn till. Jag kände suget i magen varje gång jag såg en vagn eller bebis.
Och min sambo ville inta alls. han hade fått en kille som precis som han älskade allt vad motorer heter och var såååå nöjd.
Och när sonen nu blivit lite självgående ville han inte börja om med en bebis igen.(ca 4år)
Vi diskuterade och diskuterade men ville trots allt olika.han trodde att när jag väl fått min vilja igenom för ett andra barn så ville jag sen ha ett tredje....fjärde.....
Vad gör man då?
Vi kom fram till att vi kommer att tycka olika, men JAG kom fram till att jag måste få gå igenom allt som har med en graviditet att göra. En gång till i mitt liv.
Annars skulle jag bli en bitter häxa senare i livet, och han skulle få höre det resten av sitt liv. (hemskt eller hur? men jag tror att jag skulle bli så bitter såsmåningom)
Och vem vet var det skulle sluta?
Han insåg till slut hur viktigt det var för mig?? och vi bestämde oss att skaffa en till, lite mot hans vilja då....
men när jag väl blev gravid så var han lika engagerad som förra gången.
Och vi har nu en 8 årig kille och en 3 årig tjej och allt är så bra,
Och fler barn.... det vill ingen av oss ha. Äntligen överens.
var bara tvungen att skriva till dig eftersom det var så träffande.
 

Artiklar från Familjeliv