ovan vid bråkiga barn - hur hjälpa?

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

ovan vid bråkiga barn - hur hjälpa?
Skrivet av	A-M
Som endabarn är vår dotter (18 månader, har inte börjat dagis än) inte van vid att slåss med andra barn, och det har visat sig vara ett problem när vi ska umgås med min kompis och hennes familj. Där finns fyra barn, och de slåss oavbrutet (utom den yngsta som bara är ett år), mest för att konkurrensen om uppmärksamhet är så hård. Det är den nästyngsta, en treåring, som är värst. Han knuffar, slår och sliter saker ur händerna på vår dotter (och mosar sin lillebror så fort han får en chans). Dottern blir ju ledsen och förvånad, och efter en stund vill hon bara sitta hos mig. Min kompis är van vid att ungarna slåss, så hon säger nästan aldrig ifrån. Jag har ibland sagt stopp åt treåringen och förklarat att han inte får riva saker ur andras händer (han ger sig på mig också) men det hjälper ju inte. I synnerhet inte när mamman inte bryr sig. Det spelar ingen roll om vi är hemma hos dem eller hos oss, han är likadan i alla fall. Jag vill ju gärna fortsätta umgås med min kompis, vi har inga andra barnfamiljer i bekantskapskretsen, och de få stunder dottern och ettåringen får vara ifred kommer de mycket bra överens. Men hur kan jag hjälpa min dotter att klara sig mot treåringen? Jag kan inte vara rättevisepolis hela tiden, men signalen hon får nu är i värsta fall att det är okej att hon blir överkörd. Och så vill jag ju inte att det ska vara. Har ni nåt tips? Hur lär man endabarn att klara sig mot andra barn?
Svar på tråden: ovan vid bråkiga barn - hur hjälpa?

Tycker att din kompis ska säga ifrån!
Skrivet av FrökenJ
Det är väl inte OK att barn slåss bara för att de har syskon!? Isabell var hemma tills hon fyllde tre år och sen började hon på dagis. Hon går på ett montessoridagis i en grupp med 14 barn fast alla är inte där samtidgt. Hon tyckte det var lite mycket barn i början men nu trivs hon som fisken i vattnet. På hennes dagis accepterar fröknarna inget stoj och stim inne utan där "arbetar" man. Ute kan de busa av sig. Det passar Isabell bra för då kan hon leka med de lite stillsammare barnen ute och inne så funkar det bra. Jag är själv ensambarn och har aldrig gått på dagis men jag har överlevt ändå och hävdar mig bra mot andra vuxna ;-)

tack
Skrivet av A-M
Jag tycker också att min kompis ska säga ifrån, men det gör hon inte. Hon väljer att inte se =( Men det är en tröst att du tycker att du klarat dig bra. Då kanske min dotter också gör det i längden =) Själv är jag uppvuxen med att slåss med syskon, och har alltid fått höra hur nyttigt(!) det är, så jag har ingen erfarenhet av hur endabarn klarar sig. Tack för ditt svar!


Träffas ute istället
Skrivet av Tonårsmamma
Situationen blir väldigt annorlunda när man är ute med barnen. Frisk luft och stora ytor kan göra under. Sitt inte inne och fika, utan gå ut varje gång ni träffas. Då har du löst rätt mycket av problemen. Att din väninna inte säger ifrån, är för att hon har andra referensramar helt enkelt. Hon tycker att konflikterna är ok, och då blir det bara fel om hon säger ifrån när det är något hon inte tycker är fel. Om du förstår vad jag menar.

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv