Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Det gör ont!

Skrivet av Linda

Vi bor i ett villa område med mycket barn, och i stort sätt alla har syskon, utom min fyra åriga dotter.I går sa min dotter med väldigt ledsen röst till mig;
- Mamma, varför får inte jag en kompis som är hos mig på morgonen när jag vaknar.Alla har ju någon utom jag
jag tycker det är orättvist!Så rabblade hon alla namnen på kompisarna som har syskon.Det gör ont när man känner att ens hjärta håller på att brista!Kan någon ge mig tröst?Jag är för gammal(43) för ett barn till
Svar på tråden: Det gör ont!

*stor stor stoooor kram*

Skrivet av  Linda m Oliver
Själv satt jag o såg på bebis bilder idag, sonen när han var 3 månader.... WII....
Konstig känsla. Längtan, saknad & vemod... ngn gång har jag kät det innan när jag tittat på gammla foton men idag stack det till rejält.

Oliver har frågat ngn gång men han är så liten än (eller?! ) o när jag sa att han inget syskon kunde få sa han " Nä men jag kan få en katt istället". Inte ens det kan jag ge honom... jag är allergisk. *ler matt*
Antar att du liksom jag får lära oss att hantera dessa frågor o komentarer från våra barn. Men det hade ju för jisse nam varit bra om vi hade det perfekta svaret NÄR frågan kommer. Inte sant.

Tror inte våra barn lider av att inte ha syskon... men det är väl som ialla fall... det man itne har unnar man sig kanske att fundera lite mer över trots att man är liten.
Inte så mkt tröst... förståss... men lite svammel....

*kram*
 

*stor stor stoooor kram*

Skrivet av  Linda m Oliver
Själv satt jag o såg på bebis bilder idag, sonen när han var 3 månader.... WII....
Konstig känsla. Längtan, saknad & vemod... ngn gång har jag kät det innan när jag tittat på gammla foton men idag stack det till rejält.

Oliver har frågat ngn gång men han är så liten än (eller?! ) o när jag sa att han inget syskon kunde få sa han " Nä men jag kan få en katt istället". Inte ens det kan jag ge honom... jag är allergisk. *ler matt*
Antar att du liksom jag får lära oss att hantera dessa frågor o komentarer från våra barn. Men det hade ju för jisse nam varit bra om vi hade det perfekta svaret NÄR frågan kommer. Inte sant.

Tror inte våra barn lider av att inte ha syskon... men det är väl som ialla fall... det man itne har unnar man sig kanske att fundera lite mer över trots att man är liten.
Inte så mkt tröst... förståss... men lite svammel....

*kram*
 

Ja, det gör det

Skrivet av  Gunilla H
Hej!

Jag har en son på snart 5 år och kan av medicinska skäl inte få fler barn, vilket både jag och min gärna hade velat.
Sonen pratar ofta om att han skulle vilja ha syskon, men jag har ärligt förklarat för honom att vi inte kan.
Han accepterar det till viss del, men inte helt och det är klart att det känns sorgligt att varken han eller jag kan få det vi vill ha!
Men samtidigt är jag så lycklig över att jag har ETT barn och jag tänker inte längre gräva ner mig i hur det inte blev. I stället försöker jag ta fram de fördelar det finns med att ha ett barn och det finns faktiskt rätt många. Jag måste bara få min son att inse det också :-)!

Sen är det ju lätt för ett barn att tro att syskon=kompis och så är det ju faktiskt inte riktigt.
Visst kan syskon vara goda vänner, men min erfarenhet (2 syskon själv) är att det blir mycket bråk mellan syskon när man är liten.
Vi försöker kompensera sonen genom att se till att ha nära umgänge med andra barn. Han har några på dagis t ex som brukar komma hem till oss på eftermiddagen, eller också så går han hem till dem.
Vi kommer se till så att han ofta har möjlighet att ta med kompisar hem även när han blir större.

Jag tror att man får försöka låta bli att göra en så stor sak av det här inför barnet. Men det är ju lite svårt när man själv samtidigt sörjer!
Det finns ju för- och nackdelar med det mesta och man får försöka att se så mycket till fördelarna som möjligt kring hur ens egen livssituation är!

Läs gärna mer på den här sidan om fördelarna kring att ha ett barn, det har stärkt mig många gånger när det känts tufft.

Kram Gunilla
 

Om det är nån tröst...

Skrivet av  A-M
... så brukade jag fråga mina föräldrar varför jag inte fick en syster i stället för min dumma lillebror, men också varför jag inte fick vara endabarn. Och den senare frågan ställde jag många gånger, i olika åldrar. Jag tror att den där sortens frågor alltid kommer, och att man frågar efter det man inte har, oavsett vad det är.

Dessutom vill ju barn ofta vara som alla andra, vissa perioder är det behovet väldigt starkt. Så det är också en orsak till att fråga.

Men det är klart att det gör ont i alla fall. Kram!
 

Barn blir aldrig nöjda

Skrivet av  Tonårsmamma
Har dom ett syskon vill dom ha ett till...

Det är bara ett sätt för henne att acceptera sin situation, just att fråga och fråga.

Men varför skulle det vara försent? Vill du ha fler barn, så är ju inte åldern något hinder om du blir gravid. Jag vet en som var äldre än du och förstföderska, och det gick bra.
 

Artiklar från Familjeliv