Vad avgör valet att skaffa ett barn och inga fler?

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Vad avgör valet att skaffa ett barn och inga fler?
Skrivet av	Eva-Lena
om man nu inte har medicinska eller åldersmässiga hinder förstås. Ni som valt att ha just ett barn och inga fler, hur tänker ni kring syskonfrågan? Min erfarenhet är att barn utan syskon blir mer beroende av kompisar och att dessa måste vara 100% ärliga. Man knyter sig lättare till kompisar och "gör" dem till syskon. Man kan ta illa vid sig när denna kompis sviker eller inte finns där hela livet ut. Då måste man hitta en ny kompis som kan ge en det där extra stödet i livet. En annan erfarenhet jag har är att barn utan syskon blir ganska ensamma (trots att man har vänner omkring sig) när de blir vuxna och ens föräldrar blir gamla.
Svar på tråden: Vad avgör valet att skaffa ett barn och inga fler?

vad menar du med
Skrivet av Anna K
"min erfarenhet"? Är du ensambarn alltså? Det är jag, och jag upplever det som att ensambarn snarare blir ena riktiga höjdare på att skaffa vänner. De får lättare att umgås med "alla" och blir dessutom självständiga. Men strunt samma. Anledningen till att man skaffar ett barn och inte fler är många. Många kan inte få flera helt enkelt. ELler också börjar man sent i livet och det hinns bara med ett. Varför undrar du? Anna K

Kan bara tala för egen del...
Skrivet av Jeanette m Allis
... och det är att vi helt enkelt är nöjda med ett barn. Hade vi försökt få fler barn hade det varit uteslutande för att ge dottern ett syskon och det känns inte rätt för oss. Ett barn ska enligt oss vara efterlängtat för sin egen skull och med tanke på att vi är fullkommligt nöjda med vår dotter skulle det kännas helt fel att försöka få fler barn. Jag håller för övrigt inte med dig i dina reflektioner. Menar du att kompisar skulle vara mindre ärliga än syskon? Vad är det som säger att ens syskon finns där hela livet ut? Eller att syskon är bättre än vänner på att ge "det lilla extra stödet i livet". De "syskonlösa" vuxna/äldre _jag_ har omkring mig är på inga sätt ensamma trots att de inte har syskon - jag känner _fler_ ensamma människor som _har_ syskon än tvärtom, faktiskt...


tränger mig in!
Skrivet av Miqa - bcn på besök
ursäkta alla ni i gruppen, jag hör inte hit! men, min man är ensambarn, och han har en enda dotter. Han har förklarat att han aldrig känt sig "ensam" som liten, hur ska man sakna nåt man inte vet hur det är? Hans dotter som nu är 13 känner sig inte heller ensam, hon vill inte ha syskon, om hon får välja. Hon är otroligt social, kan föra samtal med vuxna (vilket inta alla barn är lika bra på, kanske inte de har haft förmånen att få komma in i de vuxnas samtal då de varit hänvisade till syskon?) hon har inga problem med vänner, men, hon väljer dem med omsorg! Det är bara en liten vinkling från mitt perspektiv, jag som har tre syskon och nu bor med två "ensambarn" ett vuxet dock! Men, min man är mycket nöjd med att vara ensambarn, och säger att han aldrig saknat syskon. Han är en mycket utåtriktad och social person, för övrigt. Hoppas du känner att du fått lite svar!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv