skära

skära
Skrivet av	Isali
Min dotter berättade just för mej att det är coolt att skära sig!Har uppäckt på hennes armar att hon har gammla skärsår och ville inte göra nån större grej av det men sa till henne vad jag tyckte att, det kan bli infektion,fula ärr m.m.Har ni nån erfarenhet av det här??Hon är 13 år.
Svar på tråden: skära

Har läst en del..
Skrivet av Skorpan
Jag vill inte oroa dig i onödan men det är nog viktigt att du försöker att ta reda på varför hon skär sig. Det är ju ett fenomen som händer bland en del ungdomar som mår riktigt dåligt, nu vill inte jag påstå att din dotter gör det. Men det är ju ett tecken på något att hon berättar för dig. Har ni bra kontakt så fråga, annars skulle jag om jag vore dig försöka få hjälp med att få veta anledningen. Det behöver inte betyda något men om det gör det så är det ju bättre att veta. Har inte skolan någon skolkurator eller skolsköterska som du eventuellt kan rådfråga.

Reagera
Skrivet av Pojkmorsan
Jag tycker du ska leva upp himmel och jord! Det är nåt som är galet. Och eftersom hon visar dig, och berättar så är hon också öppen för hjälp! Prata med henne!


Känner precis igen det!
Skrivet av aster
Min dotter har sen hon var 11 år skurit sig ibland. Det har hänt ca 2-3 gånger per år. Har varit på BUP vilket inte gav något alls tyvärr. Hon har gjort det då hon varit mycket arg/ledsen, i ensamhet. I höst hände det en gång, och jag har märkt att trots att hon gjorde det pga ångest (som en ångestlindrare) så är hon lite stolt över det och vill framhäva såret i vissa sammanhang.(bland kompisar) Hon har en idol som heter Berny Pålsson som gett ut en bok som heter "Vingklippt ängel" som lär vara mycket bra och gripande, men jag har en känsla av att min dotter åtrår på ett destruktivt sätt det liv som beskrivs i boken med mycket skärande, droger etc. Har inte själv läst boken men ska göra det. Hur som helst är detta mycket allvarligt. I Lund ska det snart startas upp ett speciellt behanddlingsprogram inom öppenvården till tonåringar med självskadebeteende. Metoden kallas DBT, och används redan på vuxna. Kanske finns det på andra ställen i Sverige också.

Nyligen har min 13-åriga dotter
Skrivet av Leonella
avslutat boken "vingklippt ängel" vilken hon sträckläst. Av en slump tittade jag lite närmare på vad hon läst och blev förtvivlad när jag började läsa och i samma veva säger mig son "-x har rakblad under sitt lakan i sängen". Idag sover hon hos en kompis (som även hon uppvisat ett destruktivt beteende) och jag skulle hämta ett foto i hennes rum när jag upptäckte ett brev eller snarare en dagboksanteckning på ett löst blad, när jag väl fått blicken på det kunde jag inte sluta läsa...hittade oxå fler brev med samma innehåll..om hur dåligt hon mår,hur värdelös hon är, att hon vill dö, hur många gånger hon suttit med rakbladet mot sin handled och hur hon skurit sig i armar och ben. Hennes känsla av att alla svikit henne, pappa som bildade ny familj, kompisen som stal killen hon var kär i (han är 18 år!) Har redan kontaktat BUP för att få hjälp, men hon vägrar gå dit. Nu känns det än mer akut och min rädslan är total...hur länge får jag behålla henne..hur når jag henne och kan få hjälpa henne att må bra igen?!

Jag har
Skrivet av Mamma till 3.
tre barn, två pojkar och en flicka. Min dotter har under ett års tid haft ett självdestruktivt beteende. Hon går numera till en psykolog och det börjar sakta ljusna, men vi har en lång väg kvar. Hon har berättat att på hennes skola är det på något sätt "inne" att göra illa sig själv med rakblad, ibland med brännmärken osv. Hur något så fruktansvärt kan vara inne ligger bortom min fattningsförmåga. Samtidigt har jag svårt att tro att de som skär sig själva gör det för att "andra gör det". Det vore isåfall fruktansvärt, då det finns unga människor som verkligen mår jättedåligt. Min dotter försöker dölja sina ärr bakom långärmade tröjor, men sedan var det någon i skolan som fick syn på dom och nu är det många som vet vad hon gjort. Hon kom hem gråtandes en dag efter att ett tjejgäng skrikit "Tror du att du är häftig nu eller?" Ärren som hon har på sina underarmar går inte bort. De kommer alltid finnas där som en påmminelse om vilken sorg och smärta hon känt. Hon är på väg tillbaka till livet, hon tar en paus från sin skola och on har börjat le igen. Vad jag vill ha sagt är att det här med att skära sig är allvarligt och om någon har ett barn som gör detta, vare sig det är pga att det är "coolt" eller ej, så måste man ta tag i det med barnet. Gör han eller hon illa sig är det något som är fel.


kommer ihåg..
Skrivet av mamma m 2
När jag var 14-15 år och skar mig med rakblad i armarna! Nu efteråt har jag förstått att jag mådde väldigt dåligt och inte fick ut ångesten på annat sätt! Prata med barnen och fråga om de mår dåligt, om de vill prata med någon proffesionell eller någon annan! Inte lätt att bli tonåring med massa nya krav, en identitet som man själv inte är säker på och allt annat som händer som man inte säger till sina föräldrar! Strunta inte i det iallafall! Visa att ni älskar dem och accepterar dem som de är och att ni alltid ställer och finns där!

Kräver djupare info
Skrivet av RiotKitten
Hurvida det är okej eller ej är en fråga om smak och tycke hela enkelt. Men skär sig en människa oavsett ålder av djupare psykologiskare skäl så är det ett varningstecken. Det finns dock andra mer estetiska former av cutting som jag själv utövar på andra likväl på mig själv som jag uppmuntrar till den som vet vad han gör. Det kan även vara ett sätt att utforska sig själv och sina känslor för det är precis vad smärta är. en känsla du själv kan bestämma över och dra till din gräns. Jag ser det som att vi alla är upptäcktsresande i oss själva.

skära

Har läst en del..

Reagera

Känner precis igen det!

Nyligen har min 13-åriga dotter

Jag har

kommer ihåg..

Kräver djupare info

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information