Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Självdestruktivt beteende

Skrivet av Mia i Halland
Hej! Jag har en 13-årig dotter som mår otroligt själsligt dåligt. Skär och bränner sig. Är aktuell på BUP, medicinerar med antidepressiv medicin och diskussion pågår om inläggning på BUP. De vänner som enligt dottern är de bästa vännerna, är likadana och gör sig också illa. Som förälder får jag nästan panik av att hon omger sig av likar. Vet någon hur man kan komma i kontakt med ungdomar som har liknande beteende bakom sig, dvs har kommit hela ur en jobbig tonårsperiod? Inte via litteratur, utan personer som man kan komma i fysisk kontakt med och som eventuellt skulle kunna stötta min tonåring och ge henne ett annat perspektiv samtidigt som de skulle kunna förstå henne extra väl.
Svar på tråden: Självdestruktivt beteende

Ingen inläggning

Skrivet av  RiotKitten
Min egen erfarenhet och många omkring mig säger att en inläggning enbart är av ondo.
Har själv två bekanta som för tillfället tvångsvårdas för stunden, ingen av dem är över 18. samt några som har frivillig vård.
De behöver närhet av någon som de känner vill ge närhet.
Den känslan får du inte av en kurator, en psykoterapeuft eller liknande, den enda tanke som snurrar i huvudet är att du ska säga vad de vill höra så du får komma därifrån, det blir en yta som förhoppningsvis håller tills de är fria och utom räckhåll för det sociala och bup igen.
Den tanke ett barn får om en sådana människa är att de skiter i om jag lever eller dör bara jag får pengar för att försöka hålla en levande. Jag må låta hatisk men det är min erfarenhet av det hela.

Terapi javisst, men lägg inte in barnet, då kommer han gå miste om så mycket han behöver så väl.
 

Artiklar från Familjeliv