Håll hårt i era barn (

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Håll hårt i era barn (
Skrivet av	flickan som en gång var i riskzonen
Jag var som ung ( är relativt ung än idag) en sådan tonåring som inte syntes och alla tyckte att jag var en lugn och sansad tjej. Mina betyg var relativt bra och hade en underbar familj, men ingen såg inuti mig där det var ett helvete... Vid 16 års ålder bröt jag ihop, ingen tog mig på allvar och pappa stack till mig lite pengar så jag kunde ta en bio eller nåt ( han trodde det skulle hjälpa?). Mamma var orolig men visste nog inte hur hon skulle bete sig. Jag hoppade av skolan och vid 20 års ålder var jag alkoholmissbrukare, åt antidepp medicin, självskärare och tog en rad överdoser. hamnade så småningom på psyket och där åkte jag in och ut mååånga gånger. Jag ville inte dö men inte heller leva i det helvetet... Idag är jag en mamma till en liten 2 årig son och åren bakom mig är enbart minnen. Försöker hålla mig nykter, medicinerar ännu men lever ett lugnt och fint liv med mannen som är far till mitt barn.. Det jag vill säga är att var lyhörda, minste tecken så ta tag i saken så det inte blev som det blev för mig. Det lärde mig mkt om livet men jag önskar inte min värsta fiende att gå igenom allt som jag gått igenom.. Kram på er alla..
Svar på tråden: Håll hårt i era barn (

Tack för att du orkar skriva...
Skrivet av Lena
...om det jobbiga du varit med om och som du får bära med dig i bagaget genom livet. Jag är bonusmamma till en tjej som mår dåligt men vi vet inte hur vi ska ta tag i det. Hon vill inte prata med oss för vi förstår ju inte. Hennes föräldrar har nu gett henne en månad på sig att själv gå till ungdomsmottagningen och prata med någon. Gör hon inte det så ska hennes föräldrar följa med henne till någon. Hon säger bara att vi inte förstår, hur ska vi kunna det om hon inte berättar. Hon är väldigt "mörk" men sköter skolan. Hon tycker inte att något är roligt längre mer än att sitta och chatta på internet. Har du några råd till hur vi ska hjälpa henne? Jag vill så gärna att hon ska må bra och jag är väldigt orolig för henne. Mig lyssnar hon såklart inte mycket på just nu men jag bryr mig om henne. Sköt om dig och din familj.

en dag långt
Skrivet av flickan som en gång var i riskzonen
inser hon att hon vill leva och att hon msåte kämpa. Jag vet inte hur, det är så olika för varje person. Försök att nå henne på något annat sätt än att prata om problemet, försök komma närmare genom att bli en vän innan ni attackerar. Ja för det är så det känns, som om folk runtomkring en jagar en och dömer en för den man är. Dagen då min mamma fann mig med sönderskurna armar så ringde hon psyk och det var inget jag hade önskat men det hjälpte mig så, jag blev inlagd och såg så många andra som mådde så dåligt! Jag chattade också mycket en tid och fann faktiskt ett stöd som ingen annan kunnat ge mig, jag fann andra människor i min sits. mina kompisar här i livet tyckte att jag var jobbig och ville inte alls prata om det mörker som kan finnas inuti oss människor. Men jag tror man är i behov av att prata om det, det är bara så svårt att öppna sig. Säg åt henne att ge det ett försök, det är ju bara för att ni vill henne väl!! hon kommer inte kunna ta emot hjälpp förrän den dagen hon ger det själv en chans!!! tyvärr fanns det inga konkreta råd att ge.. Hoppas det löser sig för er=) Kram


Ja, det blir en ond cirkel...
Skrivet av LenaZ.
...det hela. Hon är grinig och alla smittas av det dystra humöret. Hon har sina härliga stunder då hon är "sig själv" och då passar vi på att njuta. Det största problemet är nog att hon själv tycker att hon är så mycket mer mogen än andra i sin ålder så hon söker sig till äldre. Hon tycker att hon är väldigt världsvan och blir på så vis också väldigt blåögd. Hon vill inte förstå att hon inte får vara ute och drälla på kvällar och helger etc. Jag försöker trycka på hennes föräldrar men främst hennes mamma blundar en del för problemet. Tack för ditt svar.

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv