Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Egen tid..

Skrivet av mitty
Vill kolla med er hur ni har det.Hur mkt egen tid har ni tex för att ta en promenad ,läsa en bok...
Svar på tråden: Egen tid..

Jag tycker att det där är svårt...

Skrivet av  Superwoman
...vad är egen tid och vad är "familjens" tid? Själv tycker jag t.ex. att det är ungefär lika kul/trist att gå på gympa som att diska och då känns det ju vrickat att betrakta gympan (som jag går på för att jag vet att jag borde hålla mig i form) som "egen" tid men inte disken.

Är det egen tid när man rakar benen? Påtar i trädgården? Handlar kläder till ungarna? Jag hittar helt enkelt inget bra sätt att dra en gräns mellan "min" tid och "familjens"...

Jag har rätt gott om tid för att läsa och promenera fast det är inte ofta som jag gör det ensam :-) Och eftersom jag är rätt social så tycker jag faktiskt att det är roligare att promenera med barnen än utan dem.

Men om man med egentid menar ensamtid så har jag det på kvällarna, när barnen har lagt sig. Det brukar bli 1-2 timmar per kväll fast då är jag oftast alldeles för trött för att t.ex. promenera eller liknande. Den tiden går mest åt till hushållsarbete plus nedvarvning framför TV:n.
 

Har faktiskt aldrig

Skrivet av  Elisha
tänkt på benrakning som egen tid. :) Intressant...

Hur som helst, för mig är egentid den tid jag har utan barn och när jag gör något som jag tycker är kul. Något som inte har med hushållsarbete att göra eller annat som jag måste. Läsa en bok är bra egentid tycker jag. Nu gillar jag matlagning, men det är definitivt inte egentid i mina ögon om det inte är på helgen när jag gör något extra så klart, då kanske det blir gränsfall, men inte när det är bara för att få mat i magen, för då är det inte lika kul längre.
 

Svårt att säga, men

Skrivet av  Elisha
nog ser jag till att få den. :) Bland annat därför som jag inte jobbar heltid, jag orkade helt enkelt inte och jag har så otroligt stort behov av att göra annat än bara jobba och laga mat och ta hand om barn. Just nu sitter jag ju här och det är ju egen tid, men varje dag som jag och maken är hemma samtidigt så sitter vi och ser på tv eller pratar en stund ensamma. Sedan går jag ut och äter en gång i månaden utan man och barn, jag och dottern gympar (ser jag som egentid faktiskt), jag läser lite ibland, skriver på datorn och skriver brev ofta.

Ibland går jag och en kompis på promenad, ibland går jag med min man. Gillar att kryssa så det gör jag också då och då. Snart ska jag och maken iväg i två nätter och det ska bli så kul. :) Och i sommar blir det två veckor utan barn och det läääääääängtar vi verkligen efter, för det var flera år sedan vi reste bara vi två.

Man får helt enkelt se till att ta sig tid, det har jag gjort redan från början. Jag har verkligen svårt för dem som ger upp livet och blir "bara mamma och pappa". Vilka förebilder är man då? För det är viktigt tycker jag, man ska visa att alla är individer. Men vi umgås mycket hela familjen också så jag hoppas att det inte låter som att vi gör allt för att vara utan barnen.

 

så det räcker

Skrivet av  maria65a
Har ungefär 2-3 timmar/dag fyra dagar i veckan som jag använder som min egen tid, sen tillkommer drygt 1 timme varje kväll när minstingen lagt sig men då brukar jag ha så mycket att fixa med inför morgondagen att tiden inte räcker till avkoppling.
 

räknar inte timmar och minuter

Skrivet av  turtle
utan tar mig tid då jag känner att jag vill ha det el behöver det. Går det inte idag så går det en annan dag, och det blir vad det blir - vad dagen tillåter, vad orken, arbete mm tillåter så att säga.
Men oftast tar jag kanske hmmm vad skulle jag tro(?)1,5 tim om dagen??? OM jag skulle slå ut det på timmar.
 

Jag offrar sömn

Skrivet av  HW
för att få min egentid. Behovet att få vara ifred är helt enkelt större än sömnbehovet. Jag känner av direkt när jag har åsidosatt mitt behov av egentid, jag blir stirrig, trött och tappar livsgnistan. Vissa verkar tro att man behöver komma _ifrån_ sin familj, men det stämmer inte riktigt utan är bara en bieffekt, eller hur man nu ska uttrycka det. Behovet ligger i att komma _till_ min egen lilla bubbla och samla kraft till nästa dag - och det kan inte göras tillsammans med andra.

För att svara konkret på din fråga: 3 timmar per dag brukar jag se till att få för mig själv.

Kanske ska tillägga min definition på egentid: den tid då man är ostörd för sig själv och gör något roligt eller avslappnande. Jag behöver inte vara ensam i hemmet, men i ett eget rum utan att bli störd. Och tid med maken räknar jag som "vuxentid" inte egentid. :)
 

Hm...

Skrivet av  Helena
Nu är mina barn större och jag jobbar heltid som frilans med möjlighet att styra över mina arbetstider och det har jag iofs gjort sen den yngsta var 1,5... Jag har aldrig haft något större behov av att sticka iväg på min Egna Tid, däremot uppskattar jag mycket att kunna lägga mig under en filt och läsa en halvtimme när barnen ser på barnprogram, att ligga kvar i sängen med tidningen och en kopp kaffe på helgmornarna, att kunna sitta kvar på jobbet ett par eftermiddagar i veckan och veta att hämtning och middagsmat ordnas av maken... När vi båda är lediga är det allra trevligast att hitta på saker med familjen!
 

ingen alls

Skrivet av  saan med mathilda & mini bf 0504
maken och jag jobbar olika tider så antingen jobbar man eller så är man ensam hemma med den lilla eller så är klockan mellan 02 och 06 på natten.

egentid existerar inte, kanske någon enstaka timme ibland någon helg men då försöker vi priorotera att träffa avarandra kjag och maken eftersom vi aldrig ses till vardags.
 

En hel del.

Skrivet av  Mama-Kriti m E -02, bf 29/5.
Vi ser till att ha egentid båda två eftersom vi tror det gynnar både oss och E.
Dels småsnuttar då och då under veckan, dels tid för utgång på lokal, resa bort kortare eller längre perioder osv.
 

För mig kan det vara ett toabesök :)

Skrivet av  Mina
då jag får stänga dörren, eller då jag kan duscha/bada ensam utan barn (inte ofta)!
Om man som egentid räknar att få göra något helt på egen hand utan barn så händer detta i stort sett aldrig (är nog 1,5 år sedan nu då jag var på en tjejträff), kanske är jag alltför dålig på att "ta mig egentid" plus att jag nästan alltid är ensam med mitt barn då min man jobbar mycket.
 

Artiklar från Familjeliv