Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Ekonomiska konsekvenser

Skrivet av Anna
Jag är ny här, min dotter omhändertogs för några veckor sedan. Hon mår extremt dåligt psykiskt och måste ha dygnet runt passning för att inte skada sig själv. Finns även stor risk för självmordsförsök.
Nu undrar jag hur ni andra klarar er ekonomiska situation när ett barn i familjen försvinner så här. Soc säger att alla bidrag kommer att dras för flickan, bostadsbidrag, underhåll, barnbidrag+ flerbarnstillägget för henne. Detta gör en smäll för mej på ca 4000 i månaden+ den lön jag förlorar när jag måste springa från jobbet och gå på möten. MEN jag har ju iaf de fasta kostnaderna kvar+att jag måste springa på en massa möten på bup, läkare, soc, skola + hälsa på flickan på behandlingshemmet. alltså jag står snart utan tak över huvudet. Hur gör ni? då säger soc att jag får flyttat till en mindre lägenhet! OK men hur fasen ska jag då kunna ta hem henne igen? Funderar nu på att skippa allt helt enkelt, jag måste ju faktiskt klara av de barn jag har kvar hemma och kunna garantera deras eknomiska säkerhet och trygghet. Jag kan inte fatta att en familj där barnet drabbas av psykisk sjukdom ska drabbas så här jäkla hårt.
Svar på tråden: Ekonomiska konsekvenser

Skaffa stöd?

Skrivet av  Camilla
ja, det är mycket man inte vet om soc innan man drabbas. Jag undrar om du kan skaffa stöd någonstans. Finns det någon kurator på BUP som du kan prata med? Det måste ju vara viktigt för dom också att inte du ramlar igenom, eller bara struntar i alltihop för att klara dina andra barn. Så om du pratar om din egen situation kanske, kanske kan du få stöd. Dom kanske kan prata med soc? Själv fick jag kontakt med en kurator på vår vårdcentral, eftersom jag mådde så dåligt så jag inte orkade jobba, och hon tog faktiskt och ringde soc en gång får att tala om att det jag sade var på allvar. (Jag blev sjukskriven för "krisreaktion" av vårdcentralsläkaren, eftersom jag inte klarade av att jobba mitt i alltihop.)
Annars kan du försöka ringa länsstyrelsen och kolla om soc får göra så här. Har du tur hittar du en vettig person att prata med.
Jag vill skicka styrkekramar till dig och säga att kämpa på. Men om du måste fatta valet att rädda dig själv och de andra barnen, för att du inte orkar bråka med soc, försök att inte ha skuldkänslor för det. Tänk på att du kämpade så länge du nånsin orkade, och att du helt enkelt bor i ett samhälle som gjorde det omöjligt för dig att klara av att vara mamma för alla dina barn.