Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

"Mina" barn

Skrivet av låg lärare
Idag är jag lite låg, och jag sitter här och lyssnar på Thåström. Jag hittar en låttext som passar så bra in på "mina" barn. Får jag trötta er med att skriva av den? Annars kan ni ju alltid sluta läsa här...

En del faller vackert
En del faller hårt
En del faller alltid
alltid ner i hål

En del hittar inget
En del hittar allt
En del hittar bara
sånt som inte räknas alls

Jag vet att du lever mitt ibland
fast mitt i ingenstans
mitt i allt det där
du försöker ge ett namn

Jag vet att du odlar vingar
för din hud har blitt för trång
Jag vet att du försöker
flyga bort nånstans med dem

En del kutar runt
i stora svarta nav
och hur de kom dit minns
det minns de inget av

En del lever sitt liv
uppe på en piedestal
En del lever sitt
bara för att rasa av

Jag vet att du ser bilder
i ditt huvud som gör ont
- - -

Jag vet du klättrar väggar
du inte trodde fanns
Just när du trodde allting
hade fallit ner på plats

- - -

En del plockar vingar
från änglar som de mött
En del plockar sina
från insekter som dött

En del lär sig ljuga
en del de blir soldat
men vem av dem är du
Vem av dem är du idag?


Jag vet att det ger en mörk bild, men så känns det idag. Varför ska "mina" barn behöva hålla till godo med de döda insekternas vingar?

Jag vet egentligen inte vad jag ville säga med det här inlägget, men tack du som orkade läsa ända till slutet.

PS Det var "ingen neråtsång" av Thåström om nån undrade...
Svar på tråden: "Mina" barn

Jag förstår dig precis (imt)

Skrivet av  Mia 1-7
-
 

Bra text

Skrivet av  kudden
Jag förstår känslan. När man är så där låg ser man bara det mörka men texten är lite hoppfull också. En del möter faktiskt en ängel.....
Jag jobbar på högstadiet och ser varje dag att alla möjligheter är öppna så där som texten beskriver. De är inte färdiga utan de formas av dem de möter och det som händer och de kan fortfarande välja ett sätt att leva. Är det hoppfullt eller hopplöst egentligen ?