"Mina" barn |
|
Skrivet av | låg lärare |
Idag är jag lite låg, och jag sitter här och lyssnar på Thåström. Jag hittar en låttext som passar så bra in på "mina" barn. Får jag trötta er med att skriva av den? Annars kan ni ju alltid sluta läsa här... En del faller vackert En del faller hårt En del faller alltid alltid ner i hål En del hittar inget En del hittar allt En del hittar bara sånt som inte räknas alls Jag vet att du lever mitt ibland fast mitt i ingenstans mitt i allt det där du försöker ge ett namn Jag vet att du odlar vingar för din hud har blitt för trång Jag vet att du försöker flyga bort nånstans med dem En del kutar runt i stora svarta nav och hur de kom dit minns det minns de inget av En del lever sitt liv uppe på en piedestal En del lever sitt bara för att rasa av Jag vet att du ser bilder i ditt huvud som gör ont - - - Jag vet du klättrar väggar du inte trodde fanns Just när du trodde allting hade fallit ner på plats - - - En del plockar vingar från änglar som de mött En del plockar sina från insekter som dött En del lär sig ljuga en del de blir soldat men vem av dem är du Vem av dem är du idag? Jag vet att det ger en mörk bild, men så känns det idag. Varför ska "mina" barn behöva hålla till godo med de döda insekternas vingar? Jag vet egentligen inte vad jag ville säga med det här inlägget, men tack du som orkade läsa ända till slutet. PS Det var "ingen neråtsång" av Thåström om nån undrade... |
|
Svar på tråden: "Mina" barn | |
|
|
Jag förstår dig precis (imt) |
|
Skrivet av Mia 1-7 | |
- | |
Bra text |
|
Skrivet av kudden | |
Jag förstår känslan. När man är så där låg ser man bara det mörka men texten är lite hoppfull också. En del möter faktiskt en ängel..... Jag jobbar på högstadiet och ser varje dag att alla möjligheter är öppna så där som texten beskriver. De är inte färdiga utan de formas av dem de möter och det som händer och de kan fortfarande välja ett sätt att leva. Är det hoppfullt eller hopplöst egentligen ? |
|