Alltid bäst för barnen. |
|
Skrivet av | Asterix |
Flera här inne har skrivit att de som anställda MÅSTE anse att barnen ALLTID har det bäst hos föräldrarna och helst borde vara på dagis så lite som möjligt. Det är en attityd jag inte riktigt känner igen från den tid då jag arbetade med barn. Kan de bero på att jag inte var kommunalanställd? Hur ser ni andra på det där? (Låt oss lämna skattepengadebatten just här.) Många ifrågasätter numera om det alltid är så lämpligt med delad vårdnad för alla barn med vissa föräldrar. Samtidigt finns det styvföräldrar som gör en jättebra insatts för många barn en längre eller kortare tid. Jag personligen tycker att man är en BRA förälder om man inser sina begränsningar och inser att ens barn behöver fler vuxna omkring sig. Redan på "Emil i Lönnebergas tid" uppfostrades barnen av fler än bara föräldrarna. Har ni tänkt på vilken liten roll mamman spelar och hur mycket Emil tyr sig till den anställda drängen i Astrid Lindgrens Emil-böcker? |
|
Svar på tråden: Alltid bäst för barnen. | |
|
|
Har inte hängt med |
|
Skrivet av maisy | |
Jag kanske borde "läsa ikapp" innan jag svarar, men jag gör inte det utan svarar ändå. Hoppas jag inte cyklar iväg allt för långt :-) (*s* kan man säga så? Antagligen inte va?) Jag har också jobbat inom skola och barnomsorg, men gör inte det just nu. Och vi har alltid vetat att det inte är säkert att barnen i alla lägen har det bättre hemma. Många barn med lite halvröriga hemförhållanden mår bra på dagis/skolan och kan komma tidigt och gå sent fast föräldrarna inte alls jobbar eller inte jobbar så mycket. De hemförållanden jag tänker på är inte direkt dåliga, men inte de allra bästa heller. Ni som jobbar inom skola och barnomsorg vet ju att det sällan är svart eller vitt när det gäller hemörhållanden utan att det ofta är olika skalor av grått. Men vi har tänkt som så att de här barnen kanske inte får riktigt den uppmärksamhet eller struktur de behöver hemma, och att de har det bra på dagis/fritids och då kan de gärna vara där. Jag har - tack och lov - aldrig jobbat på ett dagis eller fritids där det har funnits restriktioner för vad föräldrarna får göra när barnen är där (om de får handla på vägen hem från jobbet o.s.v.) och det har alltid funkat bra. De flesta föräldrar vill vara med sina barn så mycket som möjligt och fixar och trixar för att få till sin vardag. Några få orkar inte riktigt med sina barn helt och hållet - men de orkar om barnen får vara på dagis (och ha det bra där) trots att föräldrarna kanske inte jobbar hela tiden. Då kan de ta sig samman och orka eftermiddagen och kvällen. Och då är väl det bra? Eller har jag fel? Det kanske inte var det här du syftade på, Asterix, men jag har tänkt lite så när jag har följt debatterna om när man får och inte får ha sina barn på dagis med ett halvt öga. |
|
Hej! |
|
Skrivet av Mia&Ludvig29/12-01 | |
Nej.. Barnen har det inte alltid bäst hos föräldrarna. Jag tycker att det är viktigt i det sociala livet att barnen får möta många vuxna och det behöver inte vara just föräldrar utan det kan vara vuxna som barnen är trygga med ,te.x förskolepersonalen,farmor eller någon annan trygghet. Jag blir upprörd över inlägget längre ner om skattebetalning och vad det nu var. Om nu dessa föräldrar finns vilket jag aldrig har brytt mig om. Så kan de barnen ha det bättre på dagis och utifrån det får personalen göra det bra för barnen,utan att moralisera så att barnen hör det. Jag jobbar i stockholm och där har vi inte "stränga"regler som säger åt föräldrarna hur de ska förhålla sig till tider. Det gör att vi på ett enkelt och tydligt sätt kan säga till föräldrna att det här gäller. Ska de ha deltid så är det regler de måste följa gör de inte det så får de på pekningar vilket gör att de bättrar sig. Jag vet att har man en bra kommunikation med föräldrar så löser sig allt. Det ända krav jag ställer är att de hör av sig när de är sena så jag kan förbereda barnet på det. Oj det blev lite allt möjligt det här! Undra om det vart ett svar igentligen. Kram och gott slut. |
|
|
|
Det krävs en hel by för att fostra ett barn |
|
Skrivet av Birgitta, since 1997 | |
Även om den egna familjen och de egna föräldrarna är de mest centrala fostrarna och de ett barn ska känna störst trygghet och närhet hos så är jag övertygad om att det krävs betydligt fler för att fostra ett barn till en fullvärdig och "rik" vuxen. Många olika influenser, relationer och "goda" vuxna förebilder krävs för att barnet under uppväxten ska få alla de pusselbitar som krävs för att ge hela bilden av vad livet är och hur individen själv passar in i det. Jag är oändligt tacksam för alla de som tar sig tid och energi att skapa en relation till min dotter, som ger av sig själva för att hon ska kunna växa. De är många och vissa har funnits där alltid (mormor, morfar mfl), andra har funnits och kommer att finnas under olika perioder (dagis- och skolpersonal mfl). ALLA har de något att bidra med för att mitt barn ska bli en "större" människa! |
|
TACK till er ovan |
|
Skrivet av Asterix | |
TACK för era svar. Nu återfår jag tron på er som fortfarande jobbar med barn. Tack och Gott Nytt År! |
|
I fungerande familjer... |
|
Skrivet av Sofia | |
...så finns det ingen anledning att ifrågasätta hurvida barnen har det bra hos föräldrarna, och uppmuntra umgänge mellan barn och mamma/pappa. Det finns dock undantag. Många av oss har säkert fått barn placerade på dagis av soc. pga understimulering eller vanvård hemma. Barn som ibland varit under 1 år. Likaså uppmuntras ofta familjer utan svenska språket att placera sina barn i svensk förskola, så barnen får en möjlighet att lära sig svenska före skolplikten träder in. Undantag finns det alltid - men självklart bör man som barnomsorgsanställd i första hand se sig som ett kompletent till familjen - inte tvärt om. |
|
|
|
Missade lite... |
|
Skrivet av Sofia | |
Många av oss - som arbetar i förskolan - har säkert fått.....skulle det självklart stått! | |
OK Tack |
|
Skrivet av Asterix | |
OK, instämmer. Gott nytt år på dig också. |
|