Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

3,5-åring som bits?

Skrivet av Förtvivlad mamma
Vad gör man med en 3,5-åring som bits? Han gör det mest på storasyster, mig eller hans pappa när han är trött eller arg. Han brukar inte göra det på andra barn men idag hade han bitit ett barn på dagis. Inte så att det blev några märke av värre sort men ändå. Personalen tyckte inte det var någon fara men jag känner mig som en jättedålig förälder nu. Detta bara går runt i min hjärna.

Varför gör han så här? Vi har aldrig slagit honom eller nåt sånt och trodde iallafall att vi var helt okej som föräldrar. Han är långt framme i talutveckling, motorik o s v. Han är ett mycket kreativt och energirikt barn men har ändå lätt att koncentrera sig. Är det något fel på honom? Att 1-åringar bits är ju normalt men en 3,5-åring.

Tänk om personalen tror att vi gör honom illa eller nåt. Ja menar det måste ju finnas någon anledning.

Finns det något vi kan göra för att minska beteendet? Nu har det bara skett en gång på dagis men vad har man för strategi för bitande barn på dagis?
Svar på tråden: 3,5-åring som bits?

Hej!

Skrivet av  Mk
Kan inte svara på varför din son bitts, men du skriver också citat "Han är långt framme i talutveckling, motorik o s v." Har du frågat honom varför han bet? Och isåfall vad svarar han.

Självklart förstår jag att han kanske inte kan ge ett svar, men att försöka kan ge mycket.

Annars gissar jag att han bet kompisen av samma anledning som hemma, trött, arg. Barn som blir frustrerade vet ju oftast inte hur det ska hantera situationen och då biter de.


Ha det bra!
 

Hej!

Skrivet av  Förtvivlad mamma
Tack för svar! Han kan inte svara på varför han bits. Har frågat honom. Är det "normalt" då att ett barn i den åldern bits när han är trött eller arg? Jag menar inte att man ska acceptera det för det gör vi inte men min undran är om det skulle vara tecken på något "onormalt" hos honom?
 

Hej *långt*

Skrivet av  AO
ville flika in lite fast jag inte har nåt bra svar på varför han kan tänkas bitas. Ofta bits barn för uppmärksamhet eller för att de inte vet riktigt hur de ska ta kontakt. Så har jag ypplevt det iaf men det finns säkert en anledning för varje barn..

Du har helt rätt, du ska inte acceptera det utan försöka jobba med det när du listat ut varför han bits. Försöka föregå situationen o se till att det inte behöver gå så långt kanske.

Vad jag ville svara dig iaf är att han inte är ONORMAL! Behöver iaf inte på något vis vara det. Jobbar på en förskola där jag ibland sett 4,5 åringar bitas. Många barn bits tyvärr och man får helt enkelt försöka hitta varför. Ibland är det enkelt o ibland inte..

Ska ge dig en riktigt opedagogisk historia! =)

*Hade en kille på jobbet (dock bara runt 2 år) som bet nån ständigt varje dag o ibland inte bara en av kompisarna utan ett par. Inte bara när han var arg utan det kunde ske när som helst, vem som helst o var som helst. Vi försökte se ett mönster o inte försätta vare sig honom eller de andra barnen i den situationen då han bet. Men det fanns inget mönster o han var lite av en ögontjänare så vi fick passa honom varenda sekund. Kunde sitta o läsa en bok med honom o ett barn på andra sidan o plötsligt kastade han sig över hela mig o bet till! Försökte göra roliga saker med bara honom o ibland en eller två barn till för att han skulle få lära känna barnen mera o se att det var kul att göra saker tillsammans. Veckorna gick o hans mamma blev mer o mer förtvivlad o vi mer o mer villrådiga. Inget hjälpte! Till slut var vi så trötta på hans beteende att vi gav upp helt enkelt. När han bet blev jag jättearg o satte honom på en stol o sa att nu fick han sitta där för ingen ville leka med honom när han bet kompisarna! Var inte stolt över att ha tappat tålamodet och bara lät honom sitta still. Mina kollegor tyckte det var en enkel lösning tills vi funderat ut vad vi skulle försöka med härnäst. De gjorde också så. Det tog ca 2 veckor sen insåg vi att han hade lugnat ner sig. Kom på oss själv med att inte bli arga på honom längre. Han bet till nån gång när han blev jättearg. En gång i veckan kanske men innom en månad var det som bortblåst. Vet inte varför riktigt än men han tröttnade kanske på att sitta där på sin stol o ha tråkigt. Kompisarna litade mer o mer på honom och VI kunde lita mer på honom o lämna dem att leka tillsammans*

Säger inte att du ska bestraffa honom på något sätt, jag är inte för bestraffning egentligen och det här var väl en light-form. Det ändå som hände var att han inte fick leka på ett tag. Men det funkade utan att det var meningen.
 

Tack!

Skrivet av  Mindre förtvivlad mamma
Vad skönt att höra att ett barn kan vara normalt och ändå bitas. Har förhört mig lite och han verkar inte vara ensam om det.

Uppmärksamhet tror jag inte det är för både jag och maken ägnar mycket tid åt barnen, även var för sig. Ta kontakt klarar han i övrigt. Det är när han är arg eller trött som detta händer. Kanske är svaret så enkelt som att han inte riktigt kan hantera sina reaktioner när han är trött och arg. För mig verkar det mest logiskt. Men så blir jag orolig ändå att det kan vara något annat. Men samtidigt så inser jag ju att alla barn måste ha något som är mindre bra. De kan ju inte vara helt perfekta.

Vi fortsätter som vi har gjort hittills - att markera.
 

Artiklar från Familjeliv