Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Om resursenheten

Skrivet av Snälla svara så gott ni kan!
skall kopplas in för ett barn sägs vara orolig vid stora grupper hur går det till? Lyssnar dom bara på fröken eller observerar dom barnet och sedan pratar med förädrarna? För mig låter det helt otroligt om dom skulle bara gå på frökens känslor!
Svar på tråden: Om resursenheten

Ja.

Skrivet av  En lärare
När vi har EVK med resursenheten så tar jag upp alla de barn i min klass som "sticker ut" på något vis, antingen kunskapsmässigt eller socialt. Detta för att jag ska få hjälp och råd, och även för att det ska dokumenteras ordentligt från början. Ingen ska säga att "ingen reagerade när mitt barn mådde illa" i efterhand.

Varför skulle resursteamet inte gå efter mina känslor när det är jag som har med gruppen att göra dagligen? Ser du som förälder hur ditt barn fungerar varje dag i gruppen?
 

Huvudsaken

Skrivet av  Snälla svara så gott ni kan!
är naturligtvis att barnet skall må bra. Jag som föräder har ingen aning om hur barnet är på dagis, vet bara hur det är när det är andra barn med när man träffar vänner tex. Och ibland blir det mycket stoj även där! Vad vi ser så mår inte barnet dåligt hemma. Ser inga förändringar i sömn, mat osv. Barnet har en otrolig stark vilja, vi har tuffa dagar också! Tycker att det är jätte bra att fröknarna är lyhörda MEN lite är väl det så fort något barn inte "passar" i mallen så blir det kankse lite överreagerat! Här i denna grupp är det 22 barn på 2 heltid och en 75% tjänst! Tror snarare att det tyvärr är där problemet ligger oftast!
Jag tycker att fröknarna är jätte bra och gör ett fantastiskt jobb! Men den ena fröken som har dragit igång detta är lite speciell! Tycker bra om henne men hon är lite "ängslig".
 

hos oss..

Skrivet av  willow
pratade dom bara med oss tre som jobbade med barnet. Vi använde inte ens barnets riktiga namn. Vi fick tips och hjälp med vad vi kunde göra i olika situationer och framför allt tid till att gå igenom olika saker vi reagerat på. (skälet till varför vi ville ha hjälp) För oss räckte detta och det blev en stor förändring. Vi sa aldrig till föräldrarna att vi träffat någon från resursenheten. Om detta inte hade hjälpt hade vi självklart pratat med föräldrarna och bett dem att träffa resursenheten och prata med dom. Efter det skulle kanske en utredning på barnet göras.