Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hur pratar jag med personalen? (äv på annat snack)

Skrivet av Anja

Min femåriga pojke har ingen bokstavsdiagnos och jag vet inte om han kommer att få någon heller, tror inte hans symtom räcker, men det spelar mindre roll. Han har iallafall vissa problem med impulskontroll och empati om det är för stökigt omkring honom, Han har (delvis pga dessa svårigheter, gissar jag) ganska svårt att ta sig in i en lek och kan ta till barnsliga "knep" för att få uppmärksamhet och då går det ju så klart dåligt (han förstör för de andra och är allmänt klumpig alternativt tar sig plats som de andra inte berett för honom).

Han är inte aggressiv speciellt men han kan bli ganska oregerlig om man som vuxen förväntar sig att han ska skärpa till sig av en skarp tillsägelse; av dessa blir det oftast värre. Det som funkar är avledning och att man tar det lugnt omkring honom och visar honom hur han ska göra för att det ska bli rätt och bra. Han VILL så gärna göra rätt men har dåligt eget initiativ och verkar lätt fastna i att inte ha en aning om hur han ska bryta en dålig situation.

Han är mycket beroende av tydliga gränser och stabil vuxenkontakt och den vuxna måste vara positiv och glad och visa att han är omtyckt, bara auktoritet når inte lika långt, även om han fungerar bra eller tom mycket bra bara han blir "vägledd" av en tydlig vuxen. Han får lätt förtroende för vuxna men känner sig osäker bland andra barn, alternativt att han känner sig FÖR säker och råkar vara klumpig eftersom han inte lyssnar in hur de andra barnen fungerar och vad de vill utan lätt vill bestämma själv - han är dock ingen bossig typ utan glider lätt undan eller försöker anpassa sig. Fick ofta vara hund när han fick vara med när han var lite mindre, nu går det lite bättre även om han fortfarande har lätt att känna sig utanför och blir väldigt ledsen av det.

Fungerar bäst som sagt vid vuxenledd aktivitet och tydliga ramar, och är då en mycket positiv och bra kraft i gruppen som kan entusiasmera de andra.

Nu är det så att vi bytt dagis från ett jättebra dagis där han hade flera vuxna som hjälpte honom och hindrade honom från att "misslyckas" så värst mycket och de hade mcyket tålamod med honom och när han slutade där fungerade han mycket bra i gruppen och totalt sett.

På det nya dagiset har man en annan inställlning till barn med sonens begränsningar. Först och främst förösker man att inte gripa in så mycket, utan låta barnen själva hitta vägar att ta sig in i leken, varpå min son såklart misslyckas ofta, både till egen besvikelse och det blir ju väldigt märksbart för de andra barnen att han inte riktigt klarar de sociala koderna vilket i sig gör honom än mer utanför!

Nu blöder mitt hjärta för sonen som våndas med magont inför dagisstarten imorgon....

På utvecklingssamtalet för ett par månader sedan tog jag upp att sonen upplever sig som utanför och att han inte får stöd av personalen men de verkar tycka att problemen inte är så stora. De tillstår visserligen att sonen har vissa problem med att ta sig in i leken men att han ju är ny i gruppen och att de inte tyckert att han är onormsal utan att de sett barn som han förut och att det brukar ge med sig om man ger det lite tid.

Nu har jag eldat upp mig under jullovet och ser ju hur sonen helst vill vara hemma, och vill prata med personalen igen. Men hur? Vad ska jag använda för argument för att få dem att förstå att sonen faktiskt inte har det bra och att de måste göra något?

Sonens pappa har samma beteende som sonen och fick inte mycket stöd som barn vilket gjort att han lätt gör sig omöjlig socialt. Jag är av uppfattningen att barn med dessa problem behöver mycket stöd och vuxennärvaro och att det är helt fel att vänta och se och ge det lite mera tid osv. Barnet hinner ju misslyckas + skapa sig en dålig identitet i gruppen om inget stöd ges!

I hans grupp finns dessutom tre barn till med liknande sätt, men dessa barn klarar sig bättre socialt, gissningsvis för att de är lite kaxigare, vilket kan bero på att de har gått i samma grupp sedan de var 1-2 år.

Kan jag få feedback på hur jag får personalen att hjälpa? Vad är nästa steg, annars? Byta dagis? Ge upp? Ta hem barnet?(inte praktiskt möjligt). Sonen har ett yngre syskon i samma grupp som enligt personalen fungerar mycket bra, och syskonet vill jag ju då inte flytta på - men de bör ju vara tillsammans.


Svar på tråden: Hur pratar jag med personalen? (äv på annat snack)

Oj...Det är jätte svårt..

Skrivet av  Mia.fskl
Att klampa in i en personal grupp och säga hur de ska arbeta.
Du får formulara att du är orolig för din son att du vet att har det svårt att ta kontakt med barnen och klarar sig in i leken = gruppen.
Att han behöver vuxen hjälp med det för att han inte klarar det själv.
Som du själv skriver så är det viktigt med tydliga gränser och rutiner . Där för är förskolan bra.
jag tycker också att du kan prata med din son om hur han ska göra för att vara med i leken.
 

Nej, oj, nej

Skrivet av  Anja
jag vill absolut inte klappa någon personal på huvudet och låtsas veta bäst, hoppas det inte verkade så...

Nej, grejen är ju att jag redan tagit upp det här med dem och att de inte verkade ta min oro på allvar utan verkade tycka att det "löser sig" av sig självt. Hur pratar jag med dem utan att de känner sig onödigt kritiserade? DEt du föreslår är ungefär det jag sa vid utvecklngssamtalet, nu behövs något mer, känner jag.

Det här är en fsk med ambition att se varje barn som en individ....och det känns inte så i praktiken, och är det inte rätt mycket "i tidens anda" att faktiskt avsätta lite extra tid om det går, till de barn som behöver det?P Personalen har inte klgat på dåligt med tid, utan verkar ha det som del av pedagogiken att inte "lägga sig i"....

Tack för ditt svar!
 

De har fått sin

Skrivet av  Mia.fskl
pedagogik om bakfoten.
För att se varje barn så måste man som vuxen finnas där och styra barnet in i leken m.m.
Du skulle kunna be om en handlingsplan för er son.
Hur de tänker bemöta dig i din oro för din son. Han ska snart börja skolan och börja om på ny kula igen. Då är det bra för honom att fått hjälpen redan nu.
Det kan du ta som ett argument.
 

vad gör man...

Skrivet av  yoshi + sebastian 0515
personalen på förskolan är ju "experter" på sitt jobb men du är ju expert på ditt barn... därför tycker jag att du ska be om att få tid för ett till samtal där du återigen tar upp det du är orolig för.
och som mia skrev: be om en handlingsplan för just ditt barn!
punkta upp vad som behöver stärkas och hur ni tillsammans kan jobba mot ett gemensamt "mål".

har du provat att bjuda hem en eller två förskolekompisar, så att din son erbjuds en leksituation som är lite lugnare, och där han dessutom känner sig trygg? då får han ju chans att testa lekkoderna på ett annat sätt...

hoppas att det löser sig för er. men tänk på att inte visa din oro inför förskolestarten för din son, det stärker bara hans oro.
/
sanna, förskollärare