Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Imorgon bitti far jag till sjukhuset...

Skrivet av Becka med Elvira maj-00 + 2 syskon
med min Elvira för hon skall sövas ner, få narkos och hela grejjen, får inte äta på morgonen och allt det.
Hon fick insatt rör i öronen då hon var 13 mån. och de är kvar där än, så de skall ta bort dem under narkos, och även sy fast nån slags väv på trumhinnan, vid hålet som där rören var, så att trumhinnan skall förstå hur den skall växa bäst eller nått sånt.

Ingne stor operation alltså, men det känns ju ändå pirrigt då ens barn skal sövas ner, som att man "lånar ut dem" ett tag.
Det finns ju alltid risker med operationer och narkos, men jag hoppas att det kommer att gå så bra som det nu kan gå och att vi kommer hem på kvällen.
Jag har försökt berätta åt Elvira vad som kommer att hända, vi har repeterat det som ett mantra nu idag. För jag skulle inte själv vilja bli dragen till sjukhuset utan att nån berättat vad som kommer att hända där.
Hon visar ju tecken p.ga. en Dysfasi-språkförsening och berättade åt mina vänner som var på fika här nyss, att de skal "pick" i handen så att hon börjar sova och då skall de titta i hennes öra. Så hon är nog rätt trygg verkar det som, eftersom hon vet vad som skall ske, och kan fråga mig med tecken nu.
Tror att jag kommer att vara trött imorgon kväll dock, men..ut måste de ju så, bara att fara iväg kl.09 imorgon.
Svar
Lycka till:0)
En dum fråga kanske, speciellt med tanke på att jag jobbar med barn på sjukhus;0) men varför tar man ut rör ur öronen??
Växer de ifrån att få öroninflammation eller vad?

Vad skönt att Elvira förstår och kan fråga om vad som ska hända, det måste kännas tryggt för dig som mamma:0)

Lycka till imorgon nu!!!!!!
Skrivet av  Carola m Robban&Corrinda000514, och Novalie 030523:0) och två till..
Hej!
Ja varför man tar bort rören? Det behövs oftast inte, det är nog inte så vanligt skulle jag tro, för på de flesta som fått ditsatt rör så trillar de ut av sig själva, inom ½-1 år är väl den vanligaste tiden.
Rören skall inte bli något permanent som för all framtid är fast där genom trumhinnan, utan en tillfällig lösning, tillfällig hjälp.

Hon hade 7 öroninflammationer från att hon var 6-12 månader, så därför fick hon rör då hon var 13 mån. Och eftersom de varit kvar rekordlänge och ännu var kvar då hon var 4½ år så skulle de nog inte ha trillat ut av sig själva heller. De sa att de liksom börjat växa fast i trumhinnan. Så för hennes del så behövdes det att de togs ut. Hon har inte haft en enda örininfammation efter att hon fått ditsatt rören, så den risken är nu inte längre större än hos nått annat barn.
De vill nog av nån anledning inte att rören skall vara kvar hur länge som hellst, typ till vuxen ålder, utan att örat skall få klara sig själv.

Vi kom dit på morgonen idag alltså, hon på fastande mage, och så fick vi sitta i ett lekrum och hon fick lite "saft", som var sån för-medicin som de blir lite vingliga och blanka i ögonen av.
Efter 15 min. kunde hon inte gå rakt så då fick hon sitta i min famn. Eftersom det var många andra före oss också, så väntade vi nog i 1 timme sammanlagt efter att vi kom in, före vi skulle gå till operationsrummet alltså.
Hon var nog rätt så trygg märktes det, hon visste vad de skulle göra, i vilken ordning och så, vi hade pratat om det så mycket.
Då hon var nersövd gick jag och fikade lite och då jag kom upp tillbaka var hon på uppvaket och sov djupt i ytterligare minst ½ timme.

Sedan vaknade hon och var sådär groggig som man är efter en narkos, inte riktigt med. Småningom tog de bort pulsmätaren och hon fick saft. Rätt så fort piggnade hon nog till, inte som senast då hon reagerade allergiskt på nått och fick nässelutslag över hela kroppen och var helt borta hela dagen. Så var det inte nu tack och lov.

Hon fick glass och vilade och så ville hon att tanterna skulle ta bort kanylen på handen, gillade den INTE. Vi var där 4½ timme bara, så kom hennes mormor efter oss.
Sedan vi kom hem har hon bara legat med en filt om sig på soffan och ser på barnprogram, kommer väl att göra det resten av dagen kan jag tro.

Om 1 månad skall vi på efterkontroll dit för att se hur trumhinnorna ser ut.
Elvira fick ett DIPLOM där det b.la. stod att "Elvira har varit mycket duktig och modig på Barn-dagkirurgiska avdelningen 7/1 2205", det pappret är ju så viktigt SÅ förstår ni ju, borde ramas in. *ler*
Imorgon förmiddag kommer vår Teckenlärare Petra hit igen och undervisar, och på måndag börjar dagis igen.
Skrivet av  Becka med Elvira maj-00 + 2 syskon
Hoppas det har gått bra
Det är ju alltid lite läskigt när det är operationer inblandat. Och så är det ju våra små bebisar (fast Linus påstår att han minnsann inte är nån bebis längre, han är en pojke), man vill ju inte utsätta dom för nåt obehagligt.

Tänker på er o hoppas att allt gått bra.
Skrivet av  Heidi m L&L, -4,7 kg
Oj såg nu att du redan svarat
om hur det gick! Se där så det kan gå när man inte är med.....

Fel nick var det oxå ju..
Skrivet av  Heidi m Linus 000504 & Lova 030507