Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

En underlig meditation!!

Skrivet av MsK
Tack mina vänner, för många kloka svar nedan!
Ni har sorgligt rätt i att jag till stor del står och stampar på samma fläck och jag kan själv inte förstå varför. Hade rena väckelsen här för ett par år sedan, men sen... Har jag väl knappt lärt mig ett dugg.

Till saken:
Jag slog på stort idag, kände mig någorlunda trygg, satte mig ner på köksgolvet och mediterade. Jag kan inte påstå att jag nånsin lyckats med det förut, för att tömma huvudet på tankar är en konst jag ännu inte besitter.
Inte heller denna gång kändes det som om det helt lyckades, men en massa underliga saker hände.
Jag hade ett enda bestämt syfte med meditationen och det var att jorda mig. Det gick ganska bra. Men sen fortsatte jag, förutsättningslöst, och det blev riktigt spännande.

Jag undrar, vad är vitsen med att meditera? Varför gör man det? Man kan meditera över en specifik fråga vet jag, men nu hade jag ingen sådan utan satt bara i djupaste (nåja) avslappning mest för att se om nåt intressant skulle hända.

Först kom ljuset över mig och detta är inget nytt – in genom skallen strålar ljus och ut genom händerna kommer det. Det är exakt samma som när jag koncentrerar mig på att hela, men denna gång var det mer, närapå för mycket. Händerna blev inte bara pirriga utan ur dem växte energi, ett klot mellan mina händer som sedan växte ytterligare och svalde hela mig. Satt där i en boll av något enormt levande, vibrerande, som kom genom mig och från ovan! Väldigt häftigt måste jag säga, men eftersom jag kände mig för oerfaren för att hantera såhär stora saker som jag inte förstår, så vågade jag inte fortsätta att ”leka med ljuset”.

Sen var jag ett jagat djur i skogen! Jag sprang, var rädd, flydde för något. Marken var blöt och det regnade och blåste. Som om det skedde i detta nu, bortsett från att i min skog var det dagsljus. Jag såg ner på mina fötter – klövar! Jag var en älg!! På mitt huvud hade jag en ståtlig krona. Jag tror det var människor jag flydde ifrån , människor med gevär.
Min fysiska kropp blev alldeles andfådd och jag fick hjärtklappning.
Sekunder senare var jag ett väldigt litet djur, gräset var högre än jag. Också där var jag verkligen på högvarv, men jag vet inte om någon jagade mig. Kanske var det bara musens naturliga stress och vaksamhet som inte passar en människohjärna?

Här avbröt jag att vara djur, för det började hända saker jag inte gillar.
Iomed att jag närapå flåsade så började det snurra i huvudet på mig. Kände hur jag höll på att hoppa ur kroppen ELLER NÅT, för jag vet egentligen inte vad det var som höll på att hända. Jag har läst om ”Frigörande andning” och ofrivilliga, övermäktiga kundalini-upplevelser under dessa. Beskrivarna berättade om fruktansvärd skräck och deras upplevelser liknade i stort det jag ofta var med om under mina UKU. Inte nog med det, en del mådde dåligt i åratal efteråt och hade dessutom mycket ofta återkommande problem med detta. Deras psyken eller vad jag ska kalla det, blev _för_ öppna. En ledare för ”Frigörande andning-gruppen” hade på något vis kallat dem tillbaka. Själv hade jag ju ingen i huset utöver tre sovande döttrar och en lika sovande sambo som inte skulle kunna göra ett dugg om jag fladdrade iväg i universum, så jag avbröt mycket hastigt där.
Har samtidigt en känsla av att mycket ”skoj” skulle kunna hända om jag vågade ge mig hän.
Vad tror ni, är det verkligen alltid riskfritt att meditera, eller finns det en och annan stackare som går för långt och får för mycket?

Jag kom att tänka på Asien igen. Ville skicka ljus på något vis. Plötsligt befinner jag mig mitt i en våg! Jag blir inte rädd eftersom jag vet att jag faktiskt sitter i ett kök i Sverige och mediterar, men jag hinner ändå uppleva något hos den jag besöker. Rädsla är inte rätt ord, det finns det liksom inte tid till. Faktiskt så är jag mest väldigt förvånad! Jag kastas upp av vattnet och har bara en tanke i huvudet, att andas!! Jag uppfattar ingenting omkring mig just nu, det handlar om att klara MITT liv. Jag närmar mig ett dött träd i rasande fart och bestämmer mycket hastigt att försöka grabba tag i det och hålla mig fast. Men jag tror inte jag lyckas, för upplevelsen slutar här. Jag smällde in i dess stam med magen och veks dubbel omkring det. Blev kvar där. Jag tror jag var ett barn, troligen en ung pojke.

Nu började intellektet lägga sig i på allvar. I gamla religioner reste de vise med djur, var det inte så? Underligt nog har jag lättare att ta till mig att jag sett världen från älgens och musens perspektiv, än att jag träder in i en annan människas upplevelser! Kanske har jag bara bra livlig fantasi?
Och - kan man träda in i nån annans kropp – var är den personen då i såfall – är vi två där inne? _Får_ man göra så, ska inte andra få ha sina kroppar och sitt liv ifred?
Eller tittade jag bara helt enkelt in i det universella medvetandet?
Näe, fantiserar nog… Men det var ju så verkligt, så otäckt på slutet.Fick ju inte luft. (Faktiskt så börjar jag andas snabbare och få hjärtklappning nu när jag skriver om det.)
Och så förstås, varför upplevde jag detta?

Jag fick en bra avslutning i alla fall. Jag befinner mig på en otroligt vacker plats, i ett buddisttempel med pelare som håller upp taket. Framför mig sitter män i orange kläder och ser ut över utsikten. Vårt tempel ligger på ett litet berg och utsikten över havet är fantastisk.
Marmor (?) golvet känns kallt mot mina fötter då jag går fram mot den öppna väggen mot havet där de andra männen sitter.


Ja mina vänner, vad säger ni om detta?
Skulle vara intressant att höra vad ni vet om meditation, hur ni gör och kanske framför allt, vad ni brukar uppleva. Det här känns ärligt talat inte klokt, eller ska jag bara be hjärna hålla käften?

Svar på tråden: En underlig meditation!!

Jag mediterar för att få energi

Skrivet av  Anna Maria med Li
och för att slappna av. Jag försöker att inte analysera något som jag upplever under metidationen utan låter det bara komma. Alla tankar skickar jag vidare och bara tillåter mig själv att vara.

Men jag ska villigt erkänna att även om jag mår skitbra efter varje gång jag mediterar så drar jag mig för att göra det. Är nog lite rädd faktiskt, rädd för att släppa taget och våga utvecklas, istället försöker jag stänga av och dras vidare vilket i säg är mer otäckt=) Det jag jobbar på är att göra meditation till något vardagligt istället för något som jag gör till något stort och läskigt.
 

Har du lust att

Skrivet av  Nettiplätt
maila mig? Vet inte om jag har något att komma med, men vem vet? Min e-postadress är [email protected]
 

*skrattar gott* jojjo...

Skrivet av  Vind
Nu börjar jag känna igen dig :-)
Tackar för besöket, alltid trevligt med besök i drömmarnas värld! Eftersom jag vet vilken nattuggla du är och eftersom jag själv vet när jag sussat gott och vad jag drömt inatt tycker jag detta är riktigt roande!

På återseende :-)
 

Hörrudu du!!

Skrivet av  MsK
Jaaa, när jag satt där med det växande klotet mellan händerna tänkte jag på dig, javisst! Men eftersom jag för närvarande inte vet vad du "vill" ha så drog jag mig tillbaka från de tankarna, ville inte inkräkta.

Så nu får du berätta, vad har jag nu ställt till med? :-)
 

Vad jag vill....

Skrivet av  Vind
är inget du ska uppfylla, du ska hitta din egna vilja och önskan om den då sammanstämmer med min så är väl det skoj -precis lika skoj är det om den inte gör det :-)

Du har absolut inte ställt till med något, förutom att du gjorde ett litet besök i min dröm (jo, man _kan_ besöka andras drömmar) vilken del av din meditation som var ett beök i min dröm tänker jag inte tala om nu.
 

Lugn

Skrivet av  MsK
jag menar inte så - nog har jag egen vilja, fråga min familj. :-)
Menar bara att jag knappt alls inte känt ditt intresse eller din närvaro öht på rätt länge. Hmm, rejält väldigt länge faktiskt...? Har haft mina små funderingar och förklaringar till det, men det behöver vi inte helle rgå in på här.
Det är så att jag under en annan UKU, för länge sen, fick för mig att besöka en vän mitt i natta - och vad gjorde hon..? Jo, hon gjorde DET DÄR du vet, med sin sambo. I sådant fall frågar man inte om de upplevt min närvaro - men oroa dig inte, det var inte du! *asg*
Så därav mitt uttryck "ställt till med nåt" - ibland trillar man in där det känns som om man inte har nåt att göra.
Så får du väl berätta var du fanns nån annan gång, för jag blir ju nyfiken juu!