Ni är fantastiska!

Ni är fantastiska!
Skrivet av	Hanna
Vill bara säga att jag tycker att ni är fantastiska som väljer att föda hemma! Hade jag haft den möjligheten hade jag nog valt det också.... Tyvärr har jag inte det då jag haft riskgraviditet och mycket förlossningskomplikationer, samt råkat ut för enormt knäppa läkare (gynn o narkos) på natten då jag födde, som har lett till stora meen för mig. Jag är däremot enormt positivt inställt till spec MVC och bm på MVC som gjorde min graviditet möjlig trots mycket krångel.... Hoppas att ni alla får den förlossning ni drömmer om, i den miljö ni önskar!
Svar på tråden: Ni är fantastiska!

förlossningsberättelse om ngn är intresserad....
Skrivet av Hanna
Har fortfarande efterdyningar från förlossningen och min dotter är över två år. Jag är också smärttålig,och har en nervskada som ger mig kronisk svår värk. Det gör väll ungefär lika ont det och jag vill dö, men att föda barn gjorde ont på ett helt annat sätt....Pgr av att jag har en höft som lätt hoppar ur led, utöver nervskadan, samt riskgraviditet var jag i kontakt med ÖL på förlossningen som var min läkare på spec MVC åtminstonde var annan vecka under hela graviditeten. Vi hade disskuterat förlossning mycket och kommit överrens om att jag skulle få prova föda "normalt" men med en tidig special epidural som skulle bedöva ffa höften så att jag inte skulle spänna mig fel, eller känna om den hoppade ur led. Epiduralen skulle sättas senast vid 4 cm, och vara på hela förlossningsskedet. Om det ändå blev problem med höften eller epiduralen skulle jag snittas omgående. Detta fanns i ÖL anteckningar inför förlossningen tillsammans med utförlig beskrivning av bedövning och mina problem med höften. Jag födde på förlossningen som hade henne som ÖL. Till saken... Min förlossning började på riktigt vid midnatt av att vattnet gick. Sen började värkarna direkt med 2 minuters mellanrum och varade 30 sekunder. Vi åkte in direkt. Väl inne var jag öppen 4 cm och tyckte väll inte att det var så fruktansvärt ännu. Så vi beslutade oss för att jag skulle ringa på dem när jag tyckte att det började bli jobbigt för epidural sättning..... En timme senare (01) började höften krångla och narkosläkare tillkallades. KL 02 började höften hoppa ur led och jag hade jävulskt ont. Sambon o bm turades om att hänga på min höft så att den "hoppade tillbaka" av sig själv och inte hamnade helt ur led. Lustgasen hjälpte kanske något mot värkarna men höften funkade den inte på. Narkosläkaren kom och försökte 4 ggr sätta epiduralen och misslyckades totalt.... Istället fick jag till allas (min egen också) förundran ironiskt en 5 mg morfinspruta som inte hjälpte alls. Men vi skulle avvakta en timme till så skulle narkosläkaren komma tillbaka igen. Mellan kl 02-08,30 är allt ett töcken. Jag var mestadels avtuppad och medvetslös. När jag inte var det gormade jag för full halls -ni får snitta mig höften hoppar ju ur led! Sambo och bm var helt på min sida i den frågan. Kl 03 hade tydligen narkosläkaren kommit tillbaka i sällskap med en annan läkare. När jag inte kunde sitta upp för att förenkla för sättandet av epiduralen blev han tydligen irriterad och bad bm hålla i mig. Hon vägrade låta mig sitta upp..... Dessa 5 försök lyckades inte heller, och i en kort stunds tillfällig klarhet försökte jag förklara för honom att jag minsann hade löfte och papper om snitt från ÖL. Men de vägrade snitta eller söva mig trots detta. Vid 05 kom min svärmor dit för att hjälpa till, min sambo var ju helt utmattad och kunde inte både bråka med läkaren och hänga på min höft..... Under detta minns jag som tur är inte så mycket utan har fått det återberättat av bm, sambo, svärmor och från journal. Jag minns att jag vid några tillfällen upplevde att jag var utanför min kropp och tittade ner på "skådespelet". När kl var 8,30 gick äntligen min ÖL på skift. Hon kom inrusande direkt med ÖL för narkosläkarna och var jättearg. Inblandade läkarna hade inte ens ringt henne under natten och frågat om råd när de inte ville snitta under narkos. Men nu gick det undan. Efter 10mg morfin frågade hon om jag ville prova epidural en ggr till om narkos ÖL satte den. Jaaaa sa jag, ville hellre vara vaken under snitt om det gick. ÖL lyckades direkt, och höften var som bortblåst! Helt underbart. Nu hade jag bara värkarna att koncentrera mig på ! Under allt detta hade jag inte öppnat mig en centimeter! Bebisen var också påverkat av allt detta så klart. Nu fick jag vila till kl 14 för att försöka återhämta mig, och hela tiden fylldes epiduralen på. Då den funkade så bra kände jag mig redo att försöka igen. Så vid 14 byttes bricanyl dropp mot värkstimulerande dropp och vi började om förlossningen igen. Det gick jättebra nu då höften var bedövad och den höll sig bättre på plats med hjälp av lindat lakan etc. När kl var 16,30 var jag fullt öppen och kl 16,46 mötte min dotter dagens ljus. Jag är ändå stolt över att jag klarade det -och överlevde det också för den delen ;-) Men jag är ändå enormt upprörd över hur läkarna hanterade det hela på natten. Mina bm var helt underbara och lämnade i stort sett inte rummet under allt detta. Under dagen fick jag också både "mina" bm från spec mvc samt ÖL som hjälp. Jag har varit väldigt kluven nu efteråt ang anmäla detta eller inte. Min ÖL var vansinnig efteråt och läkarna blev rejält utskällda då de ju också inte följde hennes direktiv. De har inte gett någon förklaring till varför de inte vågade söva eller snitta mig. Resultatet för min del av allt detta, utöver en utsliten höftled och höftledsinflammation, har helt klart blivit att jag inte vill ha fler barn naturlig väg. Ska det bli fler adopterar jag hellre.

Usch...
Skrivet av Iza
jag hoppas verkligen att du får hjälp att bearbeta detta! Men det är bra att du orkar berätta. En lite fråga bara...min läkare sa att höfter inte kan hoppa ur led bara proteser...hrmf..jag sade att det kändes som häften var på väg att hoppa ur och jag har haft höftinflammation osc i ett år nu men hoppa ur led det kunde den inte sa han...fast jag trodde honom inte... Kramisar


för grunda höftskålar
Skrivet av Hanna
har jag. Då kan höfterna hoppa ur led. I tonåren när det var som värst kunde det tom hända när jag satt ner och skulle resa mig upp.... Men efter tonåren stabiliserades höften o ffa musklerna omkring. Under graviditeten påverkades detta så negativt att höften började hoppa ur led igen. Nu har läkarna konstaterat att höftleden är utsliten efter all problematik med den under förlossningen.... Men eftersom jag ändå blev sjukpensionär efter detta så vill man inte operera förrån jag är 40+, idag är jag 26.... Jag tror att det är olika beroende på hur anatomin ser ut, men ingen läkare har sagt till mig att den inte kan hoppa ur led, och jag har en bunt journaler som intygar att ´det kan ske... :-/

begär skadestånd istället..
Skrivet av Freja
.. det tror jag att man kan göra för patientskada. Tycker det låter vansinnigt att bli sjukpensionär så tidigt, kan de inte laga dig på något vis? Tycke rdet är ett helvete att vara sjukskriven själv, det känns som om allas blickar är på en jämt... man har ingen självbestämmande rätt. Lycka till och hoppas allt blir bättre i framtiden!

Nää,
Skrivet av hondjuret
vad hemskt allt du fått gå igenom! Vansinningt att de inte kunde följa din ÖL\'s rekommendationer, och än värre inte lyssna till dig och din man. Hoppas liksom Iza att du kan få hjälp att bearbeta detta, ett under att du överlevde, och att barnet överlevde! ANMÄL! Du har ju fått fysiska men, för att inte tala om vilka sår i själen en sådan här upplevelse måste ha gett. Känner verkligen med dig och skickar styrkekramar


Vilka vidriga läkare!!
Skrivet av gullet o E 0307, Grodan bf 12/11
Sådana ska INTE få finnas i vården. Hoppas att du har orkat ta dig igenom förlossningen och den traumatiska upplevelse som den innebar. Kramar

Ni är fantastiska!

förlossningsberättelse om ngn är intresserad....

Usch...

för grunda höftskålar

begär skadestånd istället..

Nää,

Vilka vidriga läkare!!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information