Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hej allihopa!

Skrivet av Blomman
Jag är 35 år gammal och bor i Stockholmsområdet.
Jag har fött mitt första barn på sjukhus och det var ingen rolig historia. Vilken skillnad att få föda i sitt eget hem, bara positivt var det för mig och sambon! De barnmorskor jag har haft på mödravårdscentralen var positivt inställda till hemmafödsel. Hade bollat med tanken med vännerna: Tänk om man kunde föda hemma? Fruns svar blev: tänk om bebisen får naveln runt halsen eller tänk om det händer något? Vännerna fick veta i efterhand om hemmafödseln och hade svårt att tro sina öron. Utan bedövning frågade de?
Svar på tråden: Hej allihopa!

Hej!

Skrivet av  Christina m Puff o bf 2/8 (reviderat)
Det låter härligt att du fick en fin upplevelse andra gången! :o)
Jag ska föda om ca 5 veckor, hemma är det tänkt.
Min första föddes också på sjukhus, likt din, och det var inte heller någon speciellt upplyftande upplevelse.
Jag har också stöd från min barnmorska på mvc, en lugn och sansad dam. Det känns väldigt bra!
Annars så har jag mött så mkt ifrågasättande att jag inte längre berättar om vår planerade hemförlossning för någon. Skönt att kunna bolla lite här inne!
:o)
 

Vad kul

Skrivet av  Blomman
att du har bestämt dig för en hemmafödsel. Som sagt så kan otrevligheter och överraskningar även inträffa på sjukhus. Jag förstår inte heller varför man måste åka in till sjukhus just när man har förfärliga förlossningssmärtor? Kommer man för tidigt till sjukhuset när man är öppen 3 cm så skickades i alla fall jag hem. Det blir ju mycket onödig stress för mamman. Bättre att stanna hemma med förlossningssmärtorna och föda hemma eller hur?
 

Ups

Skrivet av  Christina m Puff o bf 2/8
Missade att du svarat! Sorry!

Ja, nog är det rätt befängt alltid att behöva åka iväg till en rätt främmande plats, med främmande människor när man är mitt uppe i förlossningsarbetet, inte undra på att värkarna avstannar och krånglar för många kvinnor när de måste ge sig iväg från hemmet på det viset.
Och precis, så "duger" inte ens öppning på något vänster så då får man allt åka hem igen. För mig så var det tvärtom, öppen för fingerblomma men fick inte åka hem, hur jag än bönade och bad, för bm hade undersökt mig efter det att vattnet gått och ville inte riskera infektion (lite överdriven reaktion har jag förstått efteråt, allt var väl med mig o barnet). Så fick jag stanna kvar och sitta i korridoren med gråten i halsen. Som om mitt sinne och min kropp skulle föda under de villkoren? ;o) javisst.

Kram!!
 

Artiklar från Familjeliv