Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

5 weeks and counting...

Skrivet av Christina m Puff o bf 2/8 (reviderat)
Idag var vi på ultraljud och lille Tim som han heter (ja Timotheus egentligen)låg med huvudet nedåt. Bravo Tim! Då hoppas jag att han stannar kvar på det viset, för hemförlossningsbarnmorskorna vill inte ta sätesbjudningar i hemmet, då blir det sjukhus. Allt såg bra ut, 2600 gr gullgubbe. Barnmorskan trodde på ca 3600 gr födselvikt om han kommer när han är beräknad, 270 gr större än storebror i så fall.

Tre veckor kvar tills hemfödseltid börjar, så nu får han minsann ta och stanna därinne till dess.

Han är så söt, lille Tim, väldigt nyfiken och social. När Puff ammar så ligger Tim och kickar och buffar på honom. Om det är en natta-amning så är det nära att han väcker storebror, så buffig blir han. Kryper nära bror sin gör han också, tätt tätt inpå så att magen blir alldeles sned. Han vill ha sällskap den lille.

Några tips om hur man får syskon att tycka om varandra och inte bara känna konkurrens? Fast det är fel snack egentligen, jag vet :o). De ska få utbyta presenter. Vi pratar med Puff om babyn som ska komma. Han uttrycker ofta att han är rädd att förlora mamma och pappa när bebisen kommer och ligger ofta och sprattlar och bebisskriker. Vi förklarar ofta att vi alltid kommer att finnas kvar och att vi kommer att fortsätta ta hand om honom och älska honom.
Några tips som fungerat för er? Något som kan föra dem närmre varandra eller hjälpa storebror i sina dubbla känslor?
Kanske lättar det för Puff när han träffat sin bror? Det okända är ju alltid lite skrämmande. Hur har det varit för er?

Kram på er!!
Svar på tråden: 5 weeks and counting...

Barn tar det så olika.

Skrivet av  Blomman
Jag förberedde vårt barn inför den kommande bebisen. Min mage blev klappad och pussad av storasyskonet. Sen blev det andra bullar. Vårt barn som då var 2 år, var mycket svartsjuk på sitt nyfödda syskon och kastade saker på oss och på syskonet. Det var svåra tider det, försökte med det ena och det andra utan att det fungerade, men nu är de vänner för det mesta.
 

En tanke en god vän uttryckte

Skrivet av  Sterna
när jag frågade henne hur henens mellanbarn tog det att bli storebror.
"Nr2 har aldrig några problem utan det är nr1 som har det svårast och jobbigast just nu för h*n vet hur de tär att vara ensam. Nr2 vet ju inget annat och inte nr3 heller"

Det fick mig att förstå varför andragångsmammor ofta låter nr2 ligga och gnälla lite längre medan de tar han om nr1.
Är du rädd att nr2 inte ska få samma närhet och trygghet som nr1 så köp en bärsjal att ha nr2 i så har du ändå armarna fria till nr1.

Jag minns även när jag själv blev storasyster (jag var 7 år) och det som gjorde att jag, trots min ålder och bättre vetande, gav min lillebror ett tjuvnyp var för att jag tyckte mamma och pappa brydde sig för mycket om honom och inte om mig.
 

En bra start...

Skrivet av  Anna i Milano
som Anna Wahlgren beskriver funkar så här:
När bebisen ska presenteras för syskonet första gången, lägg den då på ett mjukt underlag på golvet och låt syskonet undersöka det noggrant, alldeles själv. Gör en stor affär av att det kommit en ny medlem till flocken! Det kan se läskigt ut när storebror/syster sätter fingret i bebisens öga, men bebisen blundar ju som reflex och mamman kan ju ingripa om det verkligen behövs.

För mig var det en fascinerande upplevelse.
 

Tack för tankar!

Skrivet av  Christina m Puff o bf 2/8
Idag var vi iväg och köpte present till lillebror, alltså en från Puff. Han fick välja den själv, det blev en teletubby, grön. :o) Vi ska slå in den sedan också.
Vi har också berättat att Puff ska få en present av Tim när han kommer.
Det har lugnat sig för stunden. Puff kanske har hittat ett sätt att hantera detta med en bror, i alla fall för stunden. Vi pratar om det ibland - att vi förstår om det känns både bra och dåligt att få ett sykon och så, läser en del böcker - sagor, så får vi väl ta det som det kommer.
:o)