Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

En hälsning från mig...

Skrivet av naturnära
allt verkar ordna sig tillslut, kanske...

Var till MVC igår och höll på att falla samman hela jag. Tack och lov hade jag en frisörtid precis efteråt så fick annat att tänka på. Men nu får det vara nog tycker jag. Träffade min tredje barnmorska
för denna graviditet och tyvärr var hon inte alls i
de banorna som vi var. Det var rutiner där också och
skrämselpropaganda om man avstod från rutinerna.
Som sagt, svårt att inte känna sig deppig efter ett sånt besök. Höll på att börja gråta när hon nämde att
man lyssnar på hjärtljuden var 15 minut under förlossningen och ännu tätare under framfödandet av barnet. Visserligen jobbar hon inte på förlossningen så hon kanske hade fel, men jag fick panik. VI som
önskar att få vara ifred och själva kalla på hjälp när vi behöver det (om vi nu skulle föda på förlossnignen). Sen hade jag en hel massa tankar och
funderingar så BM bokade en tid till aurorasamtal, vilket jag faktiskt uppskattar. BM tillade att det
är ju väldigt viktigt att man kan lita på personalen.
Ja, det är ju fint när man inte äns vet vem man kommer möta när man sätter fotan på förlossningen.
Jag förklarade att jag har en ganska stor revir och berättade om mina upplevelser från förra mvc besöket då BM tryckte på min mage så jag hade ont i flera dagar osv.
Det versta med det här besöket var när jag tog upp det här med reviren, BM sa att det var väldigt viktigt
att jag tog upp det då de allra flesta vill ha rutinundersökningarna gjorda och det är nästan självklart att man kommer väldigt nära inpå varandra
i den här situationen. Vadå viktigt att jag tar upp det? Är det inte självklart att alla har olika stora revirer och att man måste känna efter från person till person hur just den personen vill ha det och inte ta för givet att alla vill lika?
För mig är det en självklarhet att det är personalens uppgift att möta den gravida på halva vägen och känna efter och lyssna till lita grann. Är det nån som förstår vad jag pladdrar om?

Hur som, så bestämde jag mig för att till sjukan ska jag inte i första taget.

Min man tog och ringde till en födahemmakontaktperson här på ön och snackade ganska länge med henne. Vi bestämde att vi ska träffas och snacka lita gran,
vi fick också lite kontaktuppgifter till andra som fött hemma här och så till en gynekolog som ev skulle kunna tänka sig att assistera vid en hemfödelse. Fick också tips på BM från fastlandet som också skulle kunna tänka sig att komma över vid en ev hemfödelse.

Jag var så till mig på kvällen att jag hade svårt att somna. FIck bara en stark känsla av att allt nog kommer att ordna sig. SÅ SKÖNT!
På köpet fick min man bekräftat genom kontaktpersonen att det finns andra på denna ö som inte har så mycket bättre erfarenheter från sjukhuset.
Lite besviken är jag då man får höra att det ska vara så bra på lassarettet och ens egna erfarenheter är allat annat än bra. Det som fortfarande är positivt med att vi flyttade hit är att om nått skulle hända, om vi skulle vara i behov av sjukhuset så finns bara ett sjukhus att vända sig till. Om de inte kan ta emot så finns bara en utväg kvar och det är helikopter till fastlandet. Inte för att man önskar sig en helikopterfärd. Det jag vill säga är att nu slipper vi fundera på vart vi ska ta vägen som så många andra måste i tex stockholmsregionen.

Äh detta blev snurrigt. Men var bara tvungen att skriva lite grann.

Bäbin ligger förrästen med huvudet neråt, ej fixerat ännu. Positivt i allafall. Inga komplikationer som uppstått ännu, ännu en sak att vara lycklig över.
Imorn ska jag ringa och höra om leverproven visar nått konstigt. Har haft världens klåda från och till.
Tror att jag bara slarvat och ätit godis som jag inte borde och sen är det varmt som bara den så man blir ju en del svettig och svett kan klia ganska rejält.
Men men, man ska inte leka med en graviditet, om man får symtom ska man ta reda på vad de beror på.

Ha de bra. Ser att det är bebisar på g. Håller tummarna för att allt ska gå bra...

Svar
Inga svar finns