Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

så inspirerad

Skrivet av besökare
av er på denna sida!

Härligt att lita till sin egen kropp och våga det man tycker känns bäst.

Jag är inte gravid men har en liten. Skulle jag skaffa syskon skulle jag kunna tänka mig hemförlossning. Men eftersom jag gick över tiden så länge -3 veckor- att jag var tvungen att sättas igång (kändes inte så roligt, hur onaturligt som helst att åka in på sjukhuset och på konstgjord väg starta förloppet...) är väl risken stor att jag går över tiden även nästa gång?


Tankar om hemförlossning är väl kanske inte aktuella NU egentligen, men de dök bara upp! :)

Vore tråkigt att planera att föda hemma och så går man över tiden igen och måste åka in på sjukhuset...

Hälsningar till alla här hemma!

Svar på tråden: så inspirerad

Samma här!

Skrivet av  Annah
Jag gick också över tiden 3 veckor och förlossningen blev igångsatt. Vill inte ens kalla det _min_ förlossning, utan bara förlossningen, för det där vidrigt onaturliga som de manglade mig igenom vill jag öht inte befatta mig med. Jag är inte gravid heller, men funderar mycket på hur jag skulle ställa mig till en ny graviditet och en ny förlossning. Jag brukar läsa härinne, men skriver inte så ofta. Jag tänker som du att det väl är risk att nästa barn också blir väldigt överburet och att man då inte "får" föda hemma, det är ju max två veckor extra man kan gå, men det vet du säkert.

Nåväl, vad jag kommit fram till för egen del är att de alternativ jag väljer mellan är hemförlossning eller snitt. Jag blev väldigt förvånad över mig själv när jag kom fram till det, för jag tyckte att det var två så väldigt olika alternativ, men som sagt, det känns väldigt rätt för mig. Jag var tidigt klar över att någon igångsättning blir det ALDRIG igen, hellre dör jag, faktiskt. Sedan har det klarnat och jag har dessutom kommit fram till att allt som de pysslar med på sjukhusen är fel för mig. Droger, regler om än det ena än det andra, nej tack. Man har ju inte heller någon aning vem som kommer att vara där och om det funkar med personkemin, det vet man ju vid en hemförlossning.

Mitt krux är också att kanske behöva ha två fokus, först hemförlossning och sedan, om bebisen inte behagat titta ut, sjukhusförlossning. Jag vet inte om det är möjligt, om man orkar ha två fokus. Jag vet inte heller om jag alls vågar föda vaginalt efter den skräckupplevelse som jag fick. Jag vet inte om min kropp kommer att våga öppna sig. Under förlossningen hände det ingenting, förutom de hemska värkarna utan paus, förrän de sa att de kanske skulle snitta mig. Det hade inte hänt något på 30 timmar, men så POFF, på bara några minuter var det öppet 4-5 cm. Se där vad psyket kan göra med kroppen!

Vet inte om detta gav dig något, men jag ville iaf berätta att det finns en till i din situation och vad jag kommit fram till för egen del.

Kram
 

Artiklar från Familjeliv