När bestämde ni er?

När bestämde ni er?
Skrivet av	Jieo
Hur långt in i graviditeten bestämde ni som fött hemma för att göra det? Eller innan? Disskuterade ni mycket med er partner eller var han inne på samma linje? Någon som haft en partner som tyckt precis annorlunda än dig själv? (du ville hemma, han ville sjukhus eller tvärtom) Var det ett självklart val? När jag försöker analysera mina egna tankar känns det som om jag kommer gå emot min egen inre vilja om jag inte föder hemma... någon som också kännt så? Känns som om det är ett otroligt stort beslut att ta. Är det det? Ursäkta om jag bombar er med frågor men jag vill gärna veta var jag står ganska snart faktiskt. Tack!
Svar på tråden: När bestämde ni er?

Har kommit långsamt
Skrivet av Enna
Jag ville föda hemma redan med första barnet men sambon sa då tvärt nej och jag gav mig.Fick en underbar hemlik förlossnig på BB Stockholm som jag är supernöjd med och med den bakom mig har jag kunnat stå starkare för min önskan att få föda hemma och just för att allt gick så bra förra gåpngen har nu gubben gett med sig. Att födsel nr 2 ska bli hemma bestämdes nog redan på BB Stockhom timmarna efter att sonen kommit och sen har det beslutet mognat mer och mer. Vi har diskuterat fram och tillbaka med de flesta vi känner och nu är det längre ingen som ifrågasätter utan alla verkar se fram emot att få höra hur det gått i April.

Hej min vän
Skrivet av o´boy och..
Jag hade liknande funderingar som du men som du vet var jag tvungen att tänka om helt pgr av komplikationer. Jag är absolut inte främmande för att föda hemma men min respektive tycker inte om idén...eller han tycker/tyckte det känns olustigt. För mig är det helt klart - jag känner det inuti - nå´n slags inre vilja som du själv talar om! Har ni diskuterat detta ? Vad tycker han?


långt innan graviditeten.
Skrivet av Minna med Nelson 021105
HAde bekanta och vänner som hade fött hemma. ahr alltid vetat att det kunde vara min grej. Och sambon var med på noterna. Första Mördrarvårdsträffen var med en hemmabarnmorska (fast vi kom inte överens så vi fick byta).

När vi blev sugna
Skrivet av Challis med Irmelin 030516
på att skaffa barn så kollade vi upp vilka möjligheter man hade att bestämma själv var man får föda. Då fick vi reda på att det inte finns några lagar om var man måste föda och att det fanns ett nätverk kring föda hemma. Vi kände direkt att det var en självklarhet för oss att föda hemma. Vi pratade MYCKET om det och tog reda på en himla massa och hade kontakt med flera hembm för att få reda på möjligheter och risker. Jag kände i hela mitt väsen att föda hemma var rätt för mig - för vår familj. Det är klart att det är ett stort beslut, man avsäger sig ju "expertvården" och tar ansvar för sitt eget födande. Men att det är ett stort beslut gör ju att man tar reda på så mycket, både hos sig själv känslomässigt och faktagranskar allt man läser osv. Dom flesta hemföderskor är ju enormt pålästa och medvetna om riskerna. Jag hoppas att du blir nöjd och trygg i ditt beslut - vad det än blir! Och du, det är bra att fråga, det är det enda sättet att få reda på något!

Av någon konstig anledning
Skrivet av Gullet med E 0307 & Grodan bf 10/11
har jag "alltid" velat föda barn hemma. Redan för flera år sen då jag började fundera på barn. Nu har det tagit ett bra tag innan jag blev gravid pga min livssituation. När sambon och jag började prata om barn så nämnde jag nog att jag ville föda hemma men kunde tänka mig att göra det på sjukhuset också. Den graviditeten slutade med missfall och jag blev bitvis väldigt kränkt från sjukvårdens sida odh då bestämde jag mig verkligen för att föda barn hemma. Sambon förstod att jag var stark i det jag ville och att det inte fanns någon möjlighet att diskutera saken så mycket med mig, det är ju trots allt jag som föder barn och han är mest åskådare egentligen. En åskådare som jag har accepterat. Jag läste mycket under kommande graviditet och tog reda på massor av saker, dels om förlossningen, hur en hemförlossning går till, osv men även om mina rättigheter som patient på sjukhuset. Jag tog reda på mycket om komplikationer och de bitarna så det inte skulle komma som en chock för mig ifall det blev en sjukhusförlossning. Det slutade med att vi inte fick tag på hembm till förlossningen pga sommar-semestrar och vi födde på sjukhuset. Sambon var väl itutad att ville jag hem då skjutsade han hem mig, oberoende på när under förlossningen det skedde. Vi fick en bra bm och allting gick relativt fort. Nu är jag gravid igen och jag bara SKA föda hemma, givetvis om inget oförutsett händer. Bm har jag fått tag på som inte har semester och som kan komma ;-) Känner du att du kommer att gå emot din egen inre vilja om du inte föder hemma tycker jag att du i största möjliga mån ska se till att föda hemma. Visst ska du se till de andra riskfaktorerna som faktiskt finns men ta reda på så mycket som möjligt om både det som är positivt och negativt med båda ställena att föda på. Många kramar


Några saker till:
Skrivet av Gullet med E 0307 & Grodan bf 10/11
Det har aldrig funnits någon i min omgivning som har fött barn hemma så jag vet inte var jag har fått den tanken och idén ifrån. Den har liksom alltid funnits där. Angående sambon så svek han mig otroligt mycket och det tog faktiskt slut under tiden missfallstiden. Vi gick hos kurator för att reda ut en hel del också, dels om missfallet och dels om vår relation. Han var mycket väl medveten om att jag kanske inte orkade ha med honom under förlossningen över huvudtaget för jag ville ha personer runt mig som jag kunde lita på till 100 % och det kunde jag inte då på sambon. Idag kan jag lita på honom men det är i alla fall min förlossning och det är jag som ska göra maratonloppet och det är min kropp och mitt lugna sinne (måste vara i balans med med mig själv för att få det att fungera) som ska göra jobbet.

Jag...
Skrivet av Venus med Ida -02 & Wilma 040612
ville föda hemma redan med första barnet! Sambon tvärvägrade! Fick till ABC som kompromiss på villkoret att han läste på mer till nästa graviditet. Jag grät och vi bråkade på väg hem från BM varje gång, men det var tvärstopp! Vi bestämde oss för att träffa en hem-BM och prata redan innan jag var gravid, och sambon kom in mer på min linje. Andra barnet föddes hemma och det är det bästa jag gjort. Kände oxå att jag skulle svika mig själv om jag födde på sjukhus för "alla andras" skull! Sambon är nu en övertygad hemfödare och det blir hemma igen om det skulle bli fler barn! :) För mig har det känts ganska självklart hela tiden, men det är klart att man funderar en del under graviditetens gång. Lycka till vad du än väljer!

För oss
Skrivet av Leeandra bf 23/12
har det tagit ett tag. Vårt första barn föddes på sjukhus och jag var inte nöjd med min förlossning, men förträngde hur illa behandlad jag hade blivit. När jag blev gravid igen och slutade oroa mig för missfall ( omkring v.17 ) så började jag bearbeta min förra förlossning och kom fram till att jag inte kände mig trygg på sjukhus och absolut inte ville föda där igen. Eftersom jag bor på Gotland så finns det heller inte möjlighet att byta sjukhus, eftersom vi bara har ett. Sambon var faktiskt med på att föda hemma från början om en barnmorska var med. När jag sa att vi troligtvis inte skulle få tag på en barnmorska ( och jag var faktiskt inte säker längre på att jag ville ha en ) så vägrade han. Efter många, långa diskussioner, hembesök hos en familj som fött två av sina tre barn hemma, telefonkontakt med en hembarnmorska och besök av samma barnmorska, ändrade han sig slutligen. Nu är vi båda överens om att föda hemma själva men att ha hembarnmorskan som telefonkontakt. Hade det funnits någon hembarnmorska på Gotland så hade hon fått komma hem till oss, men eftersom det inte finns det har vi ansett att det är ett alldeles stort stressmoment att sitta och vänta på att hon ska komma hit innan det blir barn, att vi beslutade oss för telefonkontakt. Nu när jag har ungefär 7 veckor kvar till bf känns det fantastiskt bra att ha tagit det här beslutet gemensamt. Sedan jag kom på tanken att föda hemma har jag känt att det skulle bli katastrof att föda på sjukhus, hela jag skriker efter att få vara hemma i lugn och ro när jag föder barn. Jag skulle aldrig stå ut med alla rutinerna, och sjukhuspersonalen skulle inte stå ut med mig av den anledningen. Så för mig har det inte varit ett så enormt svårt beslut att ta, även om det varit det för min sambo. Jag tycker att det verkar som om din kropp redan har fattat sitt beslut, även om huvudet inte riktigt har hunnit med. Hur du än gör, önskar jag dig lycka till! Kram!


jaa..
Skrivet av Emmie
När bestämmer man sig att föda på sjukhus? Jag kände bara "nejmen, jag vill ju inte åka in dit" när jag satt och läste någon "väntabarntidning". Jag har ända sedan jag var liten drömt om själva barnafödandet som något privat och vackert som jag gör själv. Skulle jag föda något mer barn och årtiden skulle tillåta så skulle jag gärna föda barn på någon mysig plats i skogen helt själv.... Jag hade gått helt emot min egen intuition och inte haft den blekaste vad för fantastiskt jag missat om jag fött på sjukhus (eler haft bm med för den delen). För mig var det otroligt viktigt just det att få vara själv. (Ja, min man var ju med men han är ingen som kan köra med mig....) hehe

När bestämde ni er?

Har kommit långsamt

Hej min vän

långt innan graviditeten.

När vi blev sugna

Av någon konstig anledning

Några saker till:

Jag...

För oss

jaa..

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information