Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hur resonerar nì?

Skrivet av Arfs
Hej!

Jag är så nyfiken på hur ni som väljer födsel hemma resonerar kring säkerhetsaspekten. För mig vore det lika otänkbart som att låta min dotter åka obältad i bilen- enklare (och trevligare när det gäller förlossning) om inget tråkigt händer, men katastrof om något går på tok.

Jag antar att ni har goda motargument?

Svar
Skulle vilja vända på frågan
Hur resonerar du som vågar föda på sjukhus med allt risktänkande om det som är fullt naturligt och dessutom i en miljö full av okända baklterier?
Skrivet av  Sterna
-
Hur risktänkande kan vara något negativt får du nog förklara, Sterna. Jag ser risktänkande som försiktighet, t ex som när man tecknar en villaförsäkring eller, som sagt, använder bilbälte.

Jag kan sätta mig in i att man väljer trivsel (hemma) framför säkerhet (enligt mig på sjukhus), men jag förstår inte att man kan se sjukhusmiljön som riskfylld.
Skrivet av  Arfs
risker
Livet är fullt av risker. Bara för att du sätter ditt barn i en bil med säkerhetsbälte innebär inte att det är utom fara, det är fortfarande riskfyllt. Enligt Socialstyrelsen rapporteras det varje år mer än 1000 människor om året som dör till följd av misstag inom sjukhusets väggar ( brister i läkemedelsanvändningen, hygienen, rutinerna och kommunikationen mellan olika delar av vården liksom mellan personal och patient) Ungefär lika många får bestående men av samma orsaker. Ändå väljer de flesta att föda där. Jag resonerar som så, att eftersom jag har stor erfarenhet av att bli felbehandlad på sjukhus, av förlossningspersonal, känns det som en mycket större riskfaktor att föda där än hemma.
Skrivet av  Karin
Åh!
Ja, först har vi ju själva förflyttningen, som är ett stort riskmoment i sig! Det är ju inte för inte som det är förbjudet enligt djurskyddslagar att flytta på ett födande djur! Men en födande människa får man visst flytta hur som helst, helknasigt! En vetrinär tar absolut inte och flyttar djuret från den plats där det börjar, det är förknippat med stora risker för komplikationer. Och det är ju faktiskt välkänt att värkarbetet ofta stannar av så att man blir hemskickad igen.

Jag valde att föda på sjukhus sist, och tror inte alls att det var riktigt bra. Jag blev stressad och var oroad över bliresan, barnets hjärtljud visade på att hon också blevb stressad och hon hade beckat lite i vattnet. Det hade sannolikt aldrig inträffat om jag hade stannat hemma istället. Ångrar faktiskt mitt val lite i eftyerhand, ja redan då var jag rätt osäker faktiskt och sa det i bilen på väg in, att det var nog inte så klokt egentligen.

Sedan har vi ju själva sjukhusmiljön, rutiner som stör kvinnan i födelsearbetet, konfrontation med främmande personer som kan störa kvinnan och utlösa komplikationer i födandet. Och ingrepp som ibland nog är till större skada än nödvändighet. Man provar sällan mer naturliga alternativ som hukställning för att få ut barnet snabbare, utan väljer kanske gynläge, klipp och sugklocka direkt istället för som sista åtgärd.

Tills alldeles nyligen fanns det ju också rutiner kring tvätt och lavemang som stör barnets immunförsvar - det var en artikel i DN så sent som igår.

Sedan uppmuntras man också ofta att ligga i ställningar som försvårar och kan försvåra barnets syresättning. Tex för att kolla med CTG så tvingas man ligag stilla och plågas istället för att få hitta ställningar som kvinnan, barnet och förloppet gynnas av. Det blir lite moment 22 - för att ha koll på säkerheten så äventyrar man säkerheten i födandet. Och man har en massa sådana riskabla stressmoment under födseln. :-(

Det är sånt jag ser som ett negativt risktänkande i alla fall. Att man försöker laga sånt som inte är trasigt, och det tror jag inte kan vara bra. Det är en helt annan sak än att använda bilbälte och den typen av sätt att skydda sig. Bilbälte och liknande är ju helt andra saker, det går ju inte att jämföra så. Att föda barn är ju något friskt och naturligt, inte en sjukdom som behöver botas och skyddas ifrån. Att köra bil är inte naturliga hastigheter för oss att färdas i, jag tycker att det är ganska läskigt faktiskt. Kör inte en meter utan att alla är väl bältade, och inga lösa projektiler i baksätet! När man föder så tycker jag att det säkraste är att skapa lugna och goda förutsättningar för att kroppen ska kunna göra jobbet på bästa sätt, utan onödiga stress och riskmoment.

Sedan har vi ju alla främmande bakterier på ett sjukhus. Och mycket sjukhussjuka nu. De riskerna slipper man ju i sit eget hem med sina egna baciller.

Jag ångrar lite att jag inte födde mitt andra barn hemma istället. Vi får väl se hur jag gör om det blir fler barn. Det här med att åka 2 mil fastspänd i bil under ett värkarbete är inte något jag tycker är särskilt oriskabelt, det är i alla fall ett som är säkert! :-)
Skrivet av  Cecilia med Juni & Tindra 30/8
Säkerheten..
är faktiskt inte mindre genom att föda hemma, och för en omföderska lär det tom vara lite säkrare. Bla därför att kvinnan utsätts inte för onödiga ingrepp, okänd miljö och okänd personal, förflyttning, använder inte kemisk smärtlindring, infektionsrisken är mindre som Sterna påpekade. Sedan tillkommer det faktum att de flesta som föder hemma är friska kvinnor som förväntas ha normala förlossningar.
För mig känns det som ett mycket säkrare och tryggare alternativ än sjukhuset.
Skrivet av  Åsa m januari bebis
Försöker
mej på en tanke eller förklaring som är min och jag ser den inte som ett motargument. Jag vill inte övertyga någon men kan försöka förklara mitt sett att se det.
Mitt första barn föddes på ett stort sjukhus med alla tänkbara resurser. Efter en normal graviditet och en till synes normal förlossning som dock avslutas med snitt pga ofördelaktig bjudning, hon låg "fel". Min flicka dog en timma efter förlossningen. Det ligger mycket bakom dessa ord men det går jag inte in på vill bara ge en kort historia. Mitt andra barn föddes även han på sjukhus. Det blev naturligt en förlossning med mycket rädsla hos mej och till viss del hos personalen även om inget såg ut att vara på tok, det fick bara inte gå snett denna gång. Han blev lite felbehandlad efter födseln och fick tilbringa dom första dagarna på neo som följd av detta.
När trean skulle födas kände jag att det säkraste sättet för mej (och för mitt barn) att föda (födas)var hemma med min barnmorska.
Två förlossningar på sjukhus, den ena med katastrofal utgång och den andra med rädsla, sjukt barn och en bitter eftersmak fick räcka. Jag kunde bara inte tro att det var mitt sätt att föda. Rädd och stressad. Jag visste att det fanns ett säkrare sätt. Och jag fann att det var hemma. Givetvis hade min barnmorska vetorätt att var det något som såg ut att vara fel så skulle vi åka in.
Detta blir en ganska ihålig förklaring då jag inte är villig att lägga ut detaljer som rör min familj och framför alt min dotters död. För mej var det inte ett beslut som grundade sig om huruvida det var trevligt att föda hemma även om det senare skulle visa sig vara det. Det var en fråga om säkerhet.
En kvinna ska välja sin plats för förlossning med stor omsorg, hon måste följa sitt hjärta för i förlossningen kan allt hända.
Camilla

Skrivet av  Camilla
Vad hemskt!
Jag känner med dig!
Skrivet av  Freja
trygg är säker.
Att föda barn är en stor prestation men också något naturligt som en kvinnas kropp är skapt att klara. jag tänkte som så att om jag blir för störd i denna process kommer osäkerheten att tränga sig på och med den komplikationer. För mig var det väldigt viktigt att slippa få bry sig om nya människor runt omkring mig i förlossningen. Jag födde inte hemma till varje pris och hade något verkat konstigt eller om det hade dragit ut på tiden hade vi åkt till sjukhuset för att ta emot deras proffisionella vård. Min sambo läste noga på och kom fram till just det som Åsa skriver att det faktiskt tom är säkrare att föda hemma. Statistiskt förekommer alltså mindre komplikationer i hemmet.

Detta måste vara upp till varje kvinna och känner du dig inte trygg i hemmet så fungerar det inte för dig att föda hemma.
Skrivet av  minna
Jo, men...
Naturligtvis är en trygg och harmonisk miljö att föredra. Dock finns det en stor mängd allvarliga komplikationer som inte relaterar till sjukvårdens missgrepp eller till föderskans stresskänsla.

Två vänner till mig har drabbats av plötslig moderkakeavlossning under förlossningen. Åtminstone den ena av dem hade dött om hon varit mer en fem minuter från en intensivvårdsavdelning. Den andra hade nog klarat sig, men hennes barn hade sannolikt inte överlevt.

Båda hade en till dess normal förlossning, och hade kunnat välja att föda hemma.

Det statistiska resonemanget är problematiskt; eftersom endast helt okomplicerade förlossningar får göras hemma, och alla komplicerade görs på sjukhus, vore det märkligt om inte fler komplikationer skulle finnas på sjukhuset.

Har man, som Camilla, bedrövliga erfarenheter av sjukhusförlossning kan jag dock naturligtvis förstå resonemanget.
Skrivet av  Arfs
Visst..
händer det att det inträffar plötsliga akuta situationer under tillsynes helt normala förlossningar. Men det behöver inte innebära att det inte går att lösa hemma. Som hemföderska måste man väga de olika riskern mot varandra. Jag fann att riskerna är större för mig att föda otrygg och utelämmnad på sjukhus än att utsätta mig för den minimala risk att något akut ska inträffa som inte går att lösa. Dessutom dör många barn på sjukhus varje år då sjukvården med alla sina resurser misslyckas.

Gå gärna in på www.fodahemma.org och läs min berättelse "När Iselin föddes" ett exempel på när en akut komplikation inträffar under en hemförlossning.
Skrivet av  Åsa m januari bebis
Jo.
Jo, det kan innebära att det inte går att lösa hemma. Att det ofta går att lösa hemma innebär inte att det alltid gör det. Ta som exempel min vän som drabbades av en plötslig, livshotande moderkakeavlossning. En akut blodtransfusion är svår att ordna på hemmaplan.

För att gå tillbaka till trafikparallellen; att det oftast går bra att åka obältad innebär inte att man skadar sig mindre den gång man krockar utan bälte. Att utsätta sig även för en minimal risk är fatalt den gång det verkligen går på tok.
Skrivet av  Arfs
Arfs
Jag är medveten om att inte allt går att lösa hemma, jag är också medveten om att inte allt går att lösa på sjukhus. Jag är beredd att ta den risken eftersom jag efter noga övervägande anser att risken för komplikationer generellt sätt är lägre hemma.
Skrivet av  Åsa m januari bebis
Arfs
När jag födde min son på sjukhuset så körde min man i 180km/timmen för at tvi snabbt skulle in och eftersom bilbältet trök över magen där det gjorde som ondast så åkte jag obältad. Dessutom ståendes på alla fyra i baksätet och skymde sikten ordentligt för honom. Hur säkert är det?
Jag lovar dig att det är en tur många kvinnor som ska föda på sjukhuset gör och jag vill ALDRIG göra om den.

Ett sätt att "lösa" blodbrist i hemmet är att laga en moderkaksgryta och använda "moder natur" så som det är tänkt från början och som andra djur gör när de fött sina barn.
Sy kan en BM göra i hemmet likväl som på sjukhuset.
Blir det läge för en akut operation lägger man sig obältad i bilen, ambulans möter på vägen och på samma tid som det tar för operationsteamet att göra iordning för operation är man på plats.
Jag ser fortfarande inte vilka komplikationer som är farligare att råka ut för hemma än på ett sjukhus. Däremot ser jag olika lösningar på problemet som ger samma utgång.

Att säga att din vän skulle ha dött om hon fött hemma går inte just eftersom hon inte födde hemma. Kanske moderkakan inte hade släppt alls om hon fött hemma. Sånt vi inte vet och aldrig kommer att få veta....
Skrivet av  Enna
För egen del
Jag har ännu inte fött hemma, men nästa gång tänker jag föda hemma om graviditeten är normal.

För egen del ser jag inte att säkerheten är lägre än på sjukhus. Vid en assisterad hemförlossning har man för det mesta 2 barnmossrskor med, de följer en på nära håll och kan ofta i ett tidigt skedde se om det inte står rätt till, på sjukhuset förlitar man dessa kontroller på maskiner, som inte alltid är helt tillförlitliga. Skulle det behövas ett katastrofsnitt så har de på sjukhuset 10 minuter på sig att få ut barnet, då sjukhuset är förvarnade av hembarnmorskan att det pågår en hemförlossning så om det blir akut så har vi 5 minuter till sjukhuset, under den tiden kan de på sjukhuset ha förberett operationsrum och personal, mao så skulle vi även hemifrån hinna kunna få ut barnet på 10 minuter.

Fördelarna överväger för min del, man är i en miljö jag känner mig trygg i. Bakterierna är redan kändda för min kropp, sjukhus är de en farlig plats. Min syster är infektionskänslig för tillfället efter en hård behandling. Dock måste hon undersökas varje vecka, (har varit varje dag tidigare), men före hennes del kommer personalen hem till henne det är för farligt att låta henne besöka sjukhuset. Under tiden hon låg på sjukhus var det isoleringsrum, dvs rum med sluss där man bytte till rena kläder och spritade sig innan man fick träffa henne. Läkarna ville ha hem henne så fort som möjligt då det är säkrare för henne pga av infektionsrisken att vara hemma än att vara på sjukhus. Så sjukhus är inte alltid sådana säkra ställen som man kanske tror.

Att redan innan veta vem som kommer vara med under förlossningen känns positivt, man har 2 egna bm och inte som det brukar vara på sjukhuset 2 födande som delar på 1. De kan för det mesta se i ett tidigt skedde om allt inte är som det ska och då avbryta hemförlossningen och överföra den till sjukhus. Sedan är jag frisk med en normal förlossning bakom mig så det finns inget som tyder på att det inte skulle kunna gå nästa gång. Och den forskning som finns på ämnet från andra länder visar på att det är säkrare för en frisk andragångs föderska med normal graviditet och första förlossning att föda hemma än på sjukhuset.
Skrivet av  Emma med Tova
Din jämförelse haltar...
...tycker jag. Att sätta på sig ett bilbälte kan knappst sägas medföra de allvarliga nackdelar som en sjukhusförlossning kan innebära för de kvinnor som av olika anledningar inte känner sig trygga och inte mår bra om de skulle tvingas föda på sjukhus. Stress, oro, rädsla, maktlöshet och ren ilska är känslor som många kvinnor känner när de föder på sjukhus idag. Tyvärr. Och dessa känslor kan vara förödande för förlossningarbetet. Mammor som upplever dessa känslor får skyhöga halter av stresshormoner i kroppen. Och man vet att stresshormonerna hämmar utsöndringen ac oxytocin, det livmodersammandragande hormonet. Är mamman stressad så ökar alltså risken att livmodern inte kan arbeta effektivt, förlossningsarbetet drar ut på tiden och risken ökar för att barnet blir medtaget.

För övrigt är ju bilåkande i sig oerhört mycket farligare än barnafödande i dagens Sverige, risken att drabbas av en bilolycka är mycket högre än risken att ens barn ska bli allvarligt skadat eller dö vid förlossningen, oavsett var man föder.

Kvinnor som väljer att föda hemma är inte oansvariga. Tvärtom - de TAR ansvar, för sin egen kropp, för sitt barn och för sitt födande. Jag har aldrig stött på en hemföderska som inte MYCKET noggrant har tänkt igenom de tänkbara riskerna med både hem- och sjukhusförlossning.

Födande handlar väldigt mycket om att den födande kvinna ska känna sig trygg. Om hon är otrygg ökar komplikationsrisken dramatiskt. Och dessutom innebär faktiskt många sjukhusrutiner en ökad komplikationsrisk i sig - t ex en passiviserad, sängbunden mamma som tvingas ner på rygg vid upprepade undersökningar, täta vaginala undersökningar innebär infektionsriksk och risk att mamman blir stressad om förlossningen inte går framåt i den takt som sjukhuspersonalen vill, medicinska smärtlindringsmetoder innebär risker för barnet, samma gäller värkstimulerande dropp.

Vi gör alla riskbedömningar dagligen i våra liv, vi kan aldrig gardera oss mot allt, utan vi gör de riskbedömningar som vi anser är rimliga och bra för oss. Detta gäller i hög grad de kvinnor som väljer att föda hemma. De tar sitt ansvar, fullt ut, för sina förlossningar. Det faktum att de känner sig trygga när de föder hemma ökar i sig säkerheten.
Skrivet av  Kattis
Bra!
Jag blir glad då jag läser ditt inlägg, för vad jag ville veta är om det jag ser som ett risktagande är väl genomtänkt.

Vi kommer naturligtvis aldrig hålla med varandra, men det var väl talat för er sak.

Nu ska jag sluta skriva här och bråka med er. När vårt andra barn ska födas ska det vara mycket sladdar och många maskiner! Lycka till med ert hemfödande! :)
Skrivet av  Arfs, vän av sjukvård
Det är farligare att föda på sjukhus..
..om man inte bara tittar på dödlighet och svårare komplikationer som är det som syns i statistiken. Där är det lika ofarligt för förstagångsföderskor att föda hemma och lite mindre farligt för omföderskor att föda hemma istället för på sjukhuset.

Men tänker man sedan på allt annat som onödigt går snett, där barnet och mamman skiljs åt och den mycket viktiga anknytningen blir kompromiterad....då har ju de barn som föds hemma en väligt mycket storre chans att få uppleva en bra första anknytning. Forskning har sedan visat att denna tidiga anknytningsstörning kan synas i mamma/barn förhållandet minst 5 år efter. Så visst, vi väljer vår/barnens upplevelse + en lika stor eller större säkerhet som på sjukhus + att vi slipper alla kränkningar som den moderna BB-"vården" utsätter oss kvinnor för. Som jag ser det är det liksom ingen sak att diskutera. =)

Jag tror faktiskt att alla "misslyckade/kunde ha gått snett om inte på sjukhuset"-sjukhusfödslar som folk har återberättat för mig skulle kunna vara ett direkt eller indirekt resultat av någon av alla de mängder av intreventioner som BB ägnar sig åt...under en alldeles normal förlossning. Jag tycker faktiskt det är konstigt att det finns kvinnor som är såna "super-coolingar" att de lyckas klämnma ur sig en unge på normalt sätt på BB. Jag skulle nog aldrig ha lyckats med det.

AnnJessica
..nedan skickar jag med ett inlägg som jag skrev på föräldrakanalen tidigare.


-----


Jag kände för att svara på ditt inlägg för jag tror det är en del saker du inte förstått.

Det finns kvinnor, även bland mina vänner, som har haft förlossningar som slutat dåligt (barnet har dött) just FÖR att de fött på sjukhus. Detta är ju såklart inget som sjukvården vill tala högt om (och inget som officiellt hamnat på dödsattesten) men det har till exempel att göra med ingångsättning med kemikalier som kan störa födselförloppet, eller smärtlindring där till exempel Epidural är en stor bov. En vuxendos som når barnet påverkar diverse vitala funktioner som till exempel andningen.

Ett annat exempel (som hände min vän) är att barnet dör av mekonium i lungorna, vilket har visat sig betydligt vanligare vid sjukhusförlossningar (framförallt där bedövning använts). Teorin är att bedövningen (som också når barnet i mycket "större" doser än mamman känner av bedövningen) inte kan "hosta upp" mekoniumet från lungorna så som ett obedövat barn oftast kan. Vid hemförlossningar överlever överväldigande nästan 100% av barn med mekonium i fostervattnet, även vid svåra fall.

Mammor som föder på sjukhus har mycket svårare att slappna av, följa den naturliga processen och tar i mycket, mycket högre grad till bedövningar och hamnar oftare i lägen där man måste använda tång, sugklocka eller till och med kejsarsnitt. En födande sto, eller en ko är jättekänslig för yttre förändringar och man skulle ALDRIG tänka på att lasta dem i en lastbil och köra en halvtimme till veterinären, det skulle kunna störa förloppet så att mor och barns liv utsätts för onödiga risker. Men vi kvinnor förväntas utsätta oss och våra barn för just detta, trots att vi troligen är ännu mer känslig för stress i denna situation. Ett typexempel på detta är att de flesta kvinnors värkar avtar och kanske helt stannar upp när man skall iväg till BB. Fråga runt så kommer du att se att det stämmer. Sedan är det inte långt till diagnosen "värksvag" och så sätts värkstimulerande dropp in och helt plötsligt är förloppet helt rubbat och risken för tång, klocka eller snitt är stor.

I vilket fall som helst vill jag att du skall förstå att de mammor som väljer att föda hemma självklart ser till sitt barns bästa i första hand. De bedömer bara riskerna lite annorlunda än vad du gör. De ser kanske inte sjukvården som det säkraste alternativet utan kanske till och med som en stor potentiell riskfaktor. I alla fall så länge som förlossningen förlöper normalt. De ser det ofta som att de till och med undviker att utsätta barnet för en mängd risker som bara finns på sjukhus och som helt undviks i hemmet, och som bonus får de en första anknytningsperiod med barnet och en lugn födselsituation som inte på något sätt kan återskapas med den stress som finns på ett BB. Sedan vet alla pålästa hemfödsel- mammor (och alla är väldigt pålästa1 jag lovar dig!) att OM det uppstår problem i en hemförlossning så handlar det nästan aldrig om akuta saker utan problem som upptäcks i god tid där man har all möjlighet i världen att lugnt och stilla överföras till sjukhuset för hjälp och vård, NÄR DET FAKTISKT BEHÖVS.

Det är helt enkel så att hemfödsel-mammor har mycket på fötterna när de påstår att det är LIKA SÄKERT för förstföderskor och till och med SÄKRARE (något) för flerföderskor att föda hemma. Man tar faktiskt (hur konstigt det än kan låta för oss "moderna" sjukhustillvanda människor) en större risk med en sjukhusförlossning.

Och du, jag kan berätta att min vän ofta tänker att ”tänk om jag ändå hade stannat hemma, tänk om jag hade litat på mig själv, min egen förmåga, min kropps förmåga att föda barn naturligt och inte åkt till sjukhus förlitat mig på ”kunnig” personal”. Hon, som själv är sköterska, har ju sett att medicinsk personal ofta tar till medicinska lösningar, även när det inte är helt nödvändigt. Mången natt har vi ältat detta och hon tror att hennes dotters död mycket väl kan berott på den extra stress som sjukvården ”i alla välmening” utsatte henne och barnet för, och hon kommer alltid, alltid att undra om hon inte skulle fått behålla sin underbara lilla dotter om hon fött hemma i lugn och ro. Precis som du skulle ha undrat motsatt. Det är nog bara högst mänskligt.

Det viktiga är att komma ihåg att ingen kan LOVA oss att våra förlossningar har en lycklig utgång, vi måste alla ta ansvar för oss själva och ALLA försöker göra det som är mest rätt för sitt barns skull. Döm aldrig!

Och läs gärna på, här har du referenser till massor av vetenskapliga undersökning publicerade av några av de viktigaste medicinska tidskrifterna i världen och med mycket god vetenskaplig kvalitet: http://www.homebirth.org.uk/

Lycka till i framtiden,
Anja
Skrivet av  AnnJessica med Arvid 13 månader
Svarade längre upp ...
men vill bara tillägga att jag INTE skulle tycka att det vore trevligare att åka obältad i bilen. Hu! Jag skulle vara fullkomligt livrädd, och det med rätta!! Drömde till och med en mardröm häromnatten om att jag höll Tindra i famnen för att vi inte hade någon bilstol åt henne. Fy vilken ångest jag hade! Tur att det bara var en dröm. Ärligt talat är det nog större risk att förolyckas i bilen på väg in till BB än att förolyckas under en hemförlossning?
Skrivet av  Cecilia med Juni & Tindra 30/8
Så här
tänker jag. Jag är ingen hemföderska själv, men intresserad av ämnet som fascinerar lite. Jag har dock inte tagit ställning i frågan för eller emot, så att jag kan påstå att jag tycker si eller så, men jag kan svara på vad jag väljer för egen del och det är att föda på sjukhus. Jag kan samtidigt förstå resonemanget i att den som blir avslappnad av att föda hemma får en snabbare och lättare förlossning förenad med mindre antal komplikationer som kan anses stressrelaterade.

Men det finns också de som skulle få panik av att föda hemma utan CTG-apparat och näraliggande op-avdelning. Till dessa hör jag. På sjukhus känner jag att jag slipper ha full koll och ta eget ansvar för vad som ska hända, mitt i en situation där jag styrs av min egen kropp och inte av min egen vilja eller mitt eget intellekt. Jag kan lämna över ansvaret åt andra och bara försöka hänga med och ta mig igenom det hela.

Jag har fött två barn på sjukhus, snabbt och lätt men mycket smärtsamt (har ej hunnit få bedövning). Det andra barnet visade sig ha ett mycket svårt hjärtfel och det var tack vare att vi befann oss på sjukhus och en läkare kom och lyssnade på hjärtat som vi snabbt kom iväg till universitetssjukhuset för en akut operation. Barnmorskan hade helt nonchalerat barnets blå underkropp och påstått att nyfödda ser ut så där samt gratulerat mig till en präktig och välskapt flicka. Hjärtat lyssnade hon därför inte på utan litade på sin "känsla" och erfarenhet.

Det måste jämföras med en hemsituation där bara barnmorskor bedömer barnet efter förlossningen utan tekniska hjälpmedel, eller hur? Skillnaden var att det på sjukhus där min dotter föddes finns läkare (som upptäckte blåsljudet), EKG, röntgen osv (som visade hur bråttom det var). Ett ynka dygn till och hon hade antagligen haft betydligt sämre förutsättningar att klara sig/orka med operationen som kom akut strax efter. Hemförlossningar i all ära, och hjärtfel är ovanligt, det vet jag, men vad hade hänt om jag själv tyckt att jag efter min första snabba förlossning ville föda hemma? Det vågar jag inte tänka på.

Men det är givetvis upp till var och en hur man resonerar och hur man kalkylerar med risker. Det kanske för vissa är farligare att spänna sig på sjukhus och riskera stresskomplikationer. Men för andra skulle en hemförlossning på samma sätt bli farligare. Jag kan inte uttala mig från båda perspektiven eftersom jag inte fött hemma själv men mitt missfall fick jag hemma. Då upplevde jag panik med graviditetsrester som kom ut på toa och en störtblödning som stänkte ner halva badrummet och därefter ilfart in till akuten med blod som forsade. Det var bara i v.9 så jag började fundera om hur jag skulle reagerat om jag råkat föda ett levande barn hemma efter fullgången tid och inte hunnit in till sjukhus. Jag hade fått panik tror jag. Kände mig väldigt ensam och utlämnad och då är jag ändå sjuksköterska själv.

Men vi är alla olika och den som är lugn och avslappnad och harmonisk hemma har säkert ökade chanser att en normal förlossning går både snabbare och lättare. Har man fött normalt innan ökar också chanserna att nästa förlossning också ska bli normal. Men man bör också ha med i beräkningen att det KAN inträffa komplikationer som ingen kunnat förutse och som inte kan kopplas till misstag mm. Förr födde alla hemma och hur var det då? Inträffade inte ganska många komplikationer och dödsfall av både mor och barn? Visserligen åker man väl in till sjukhus så snabbt man kan om något går snett idag, men ändå.

Sedan är det kanske svårt att jämföra den statistik som finns idag. De som föder hemma blir avslappnade av detta, är troligen inte förlossningsrädda på samma vis som t.ex. jag själv och många andra. De har också normala graviditeter och har fött normalt innan. Framför allt så är det ett fåtal som föder hemma. Så statistiken måste ju visa på färre komplikationer för denna grupp. Inom sjukhusgruppen som är en stor grupp finns alla kategorier, riskgruppsmammor med sjukdomar, barn där missbildningar upptäckts innan förlossningen, mammor som tidigare fött med komplikationer, väldigt unga mammor, väldigt gamla mammor osv.

Ja, detta var mest ett reflekterande fram och tillbaka och inte ett ställningstagande för och emot för någon annan än mig själv. På det stora hela är väl chanserna mycket goda att just hemföderskor ska få en komplikationsfri, snabb och fin förlossning.
Skrivet av  Ki
Föd var du vill!
Självklart ska man föda där man känner sig tryggast. Det är grunden. För vissa ärdet bra att ta reda på mycket information, för andra inte. De flesta hemföderskor vågar jag säga är mycket kunniga om just de risker som finns med att föda barn.
Det som sjukhus kallar normal förlossning och det som ses som normalt på TV osv, är inte normalt om man föder hemma. Om kvinnan känner panik eller är livrädd så ses det som ett tecken på att något är fel och att man omedelbart ska söka sjukhusvård. Hellre ett besök för mycket än för lite om man är orolig. Är kvinna lugn och trygg tyder det också på att allt fungerar bra, men barnmorskan är givetvis extra försiktig hemma. Hon har i allmänhet med isg både ultrljud och syrgas. Skulle bebin vara blå när den kommer ut är det ett tecken att låta en läkare undersöka omedelbart. De lämnar inte mor och barn förrän allt är stabilt. Jämför med sjukhus!
Att föda hemma är lika säkert som att föda på sjukhus. Det är mindre risk för komplikationer, och dödligheten är lika låg. De undersökningar vi hänvisar till är självklart rensade från grundläggande fel som att fler riskmödrar föder på sjukhus. Det handlar om grundläggande vetenskapliga metoder! Forskningen är gjord i bl a Nederländerna, där hemfödsel är mycket vanlgiare än här.
Utgångspunkten för hemförlossning är att kvinnan föder på en plats där hom är trygg med människor hon litar på. När kvinnor började föda på sjukhus var de farligare för både or och barn, som dog som flugor! Allt pga hög infektionsrisk.
Skrivet av  Freja
Kul jämförelse!
Med tanke på att risken att dö i en bilolycka på väg till sjukhuset sägs skall vara större än att barnet dör enbart p g a hemförlossningen. Så jag hoppas att du åtminstone sitter bältad i bilen med dina förlossningsvärkar, hur outhärdlig den plågan än ar!!
Skrivet av  Amelie
Jaha, redan sagt... Mer seriöst svar
Jag har inte fött planerat hemma, men väl oplanerat, fick liksom inte ändan ur vagn och åkte in...

För mig skulle det kännas tryggt och säkert om jag hade barnmorskor med mig den här gången. Jag har läst flera studier där man har kommit fram till att det är färre barn som dör vid hemförlossningar än vid sjukhusförlossningar under samma förutsättningar, som problemfri graviditet o s v. Det är ganska svårt att säga något emot den statistiken, trots att det naturligtvis skulle kunna hända att barnet dör bara för att man inte var på sjukhuset.

Att barnadödligheten sjönk samtidigt som fler började föda på sjukhus är två faktorer som inte nödvändigtvis behöver vara kopplade till varandra. Det kan även ha att göra med att man lärde sig mer om vikten av god hygien, och även med nya medicinska kunskaper, som att det nu är möjligt att avgöra vilka som kan föda hemma utan större risker än på sjukhus och vilka som inte kan det.

Kejsarsnitt är väl den uppfinning som räddat flest liv, och det är inget man gör hemma, eller väljer bort för att föda hemma.
Skrivet av  Amelie
En annan vinkling
, om man nu vill bolla med jämförelser skulle kunna vara:

Scen: En djurpark.
En varghona har just dragit sig undan ned i sitt gryt för att föda sina valpar. Hennes värkar har kommit igång och pågått en längre tid. Skymningen faller och hennes värkarbete intensifieras.

Plötsligt så dyker ett gäng relativt stressade djurskötare upp i en bil med strålkastare påslagna.
De springer fram till grytet, vräker ned händerna och fiskar upp honan. Rusar iväg med henne till bilen, lägger henne i baksätet och spänner fast henne med ett bälte.
Bilen kör med ilfart till parkens sjukavdelning. Där läggs honan på en brits, kopplas till diverse övervakningsutrustning och hålls under uppsikt. Av naturliga skäl har nu honans värkarbete avtagit...

Detta scenario skulle man anse vara djurplågeri.
Det en födande kvinna är mer än någonting annat är en hona; utsatt, i behov av skydd och trygghet. Vad skydd och trygghet innebär råder det däremot delade meningar om.
Skrivet av  christina m puff o tim
Ah..
glömde nämna att att alla ultraljud visade en fin liten kull om 3 till synes friska små valpar och att honan varit vid god hälsa under graviditeten. Dessutom så har hon tidigare fött fram en kull om 5 småttingar som gavs namnen Freja, Tor, Loke, Oden, samt Totte. Hon är en dessutom en alfahona.
;o)
Skrivet av  christina m puff o tim
Inte utan bm
Hej Arfs, jag förstår dig. Ändå skulle jag gärna vilja ha planerad hemförlossning om det fanns möjligheten till det här i stan.

Jag fick mitt första barn utan komplikationer på sjukhus, men med andra barnet hann jag aldrig dit. Det förlöstes snabbt och okomplicerat hemma. Eftersom det var en oplanerad hemförlossning (plus att det inte fanns hemförlossningar i stan) åkte vi till sjukhuset efter förlossningen i ambulans. Jag var glad för att moderkakan stannade inne till jag var i sjukhuset, det fanns tillräckligt med blod hemma.

Nu bor jag ännu längre ifrån sjukhuset. Jag är så rädd, så rädd för att föda i bilen. Jag skulle gärna vilja föda hemma, det kändes mycket tryggt förra gång. Men jag skulle inte våga en planerad förlossning hemma utan barnmorska. Axel i kläm, navelsträngen runt halsen - det finns så mycket som är en handrörelse för barnmorskan och ett otroligt problem för alla som inte är utbildad.
Skrivet av  Tyskan
Jag förstår..
att du inte vill planera en oassisterad födelse hemma, men vill bara kommentera att skulderdystoxi förekommer 0.2-20,3% av alla födslar och riskfaktorerna är: tång, sugklocka, yttre press, diabetets hos mamman och en födelsevikt över 4000g.
Dvs om du inte ligger i riskgrupp för detta är det onödigt att oroa sig. Om man ändå vill oroa sig (oavsett plats) kan man ta reda på vad man själv kan göra om det skulle hända. (Så inte någon på sjukhuset hoppar på magen och försöker trycka ut bebisen, stressa mamman och flörvärra situationen.)
Navalsträngen runt halsen märker man ju i samma ögonblick som en hem-bm skulle ha märkt detta och kan åtgärda det. OM det inte skulle gå att åtgärda (nalvelsträngen är för kort) så hade inte en hem-bm kunna gjort mer heller, dessto bättre så har naturen fixat det så finurligt att kraften från ett födande barn troligtvis gör att navelsträngen brister av sig själv. Sista utvägen om det enda som håller barnet tillbaka är navelsträngen är ju att klippa av. (uppmärksamma att den måste knytas till snarast)
Dessutom så ett barn som sitter fast någon längre tid med bara huvudet utanför sätter i de flesta fall i gång att skrika. (fri luftväg)

Jag önskar att du får en underbar födelse och att du åtmindstonde slipper föda i bilen.. Det kan inte vara kul.
Skrivet av  Emmie
Om
Jag fött min dotter hemma hade hon förmodligen inte klarat sig. Jag hade en helt normal graviditet. Man kan aldrig vet vad som kan gå snett. På sjukhus får man snabb hjälp ifall nått skulle gå galet.
Bacillerna som finns på sjukhus gör dessutom barnet gott enligt nya rön.
Skrivet av  moth
Hade..
Jag fött på sjukhus hade mitt barn mycket troligen mått mycket dåligt.. och jag.
Jag har fått bekräftat att jag fått värkstimulerande dropp (vid minst 2 tillfällen, trots att min förlossning gick väldigt fort) och att utdrivningsskedet hade blivit minst sagt forcerat. Min naturliga värkpaus på en timme är nämligen inte accepterad på sjukhuset jag skulle till och inte heller utdrivningsskedet på 2 timmar. Frågan är om jag ens hade hinnit in, det hade nog blivit barn i bilen tror jag och säkert hade vi krockat dessutom. Trots att min man är yrkeschaufför så betvivlar jag hans fokus innan denna erfarenhet. Han trodde innan, precis som de flesta, att en förlossning är ett livshotande tillstånd. Hade vi kommit in hade jag ta-mej-f**n inte fött barn under den stress det innebär att ha folk runt om kring sig. Vi kanske hade överlevt om jag låst in mig på toan, då?

Vilka nya rön föresten? Att bacillier hemma ifrån mamma och pappa är bra vet jag, men att vinterkräksjuka, flunsa, mördarbakterier och andra infektionssjukdomar ska vara något att stå efter var något nytt för mig. =D
Skrivet av  Emmie som inte vill ha någon "hjälp"