Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Bolla en fundering med er...

Skrivet av Anna m Hampus Bf 11/4
Jag har en lång och otrevlig förlossningsupplevelse i bagaget....Men nu har jag börjat intressera mig mer för "naturlig förlossning" och läst en del(det kommer dock inte att bli någon hemmafödsel).

Min största "skräck" är att min bebis ska fara illa (sist gick hjärtljuden ner pg av för mkt läkemedel, dropp osv)så jag vll helst inte ta någon smärtlindring alls...I april hoppas jag istället få bestämma själv hur jag vill ha det och lyssna på min kropp...men en sak har jag lite svårt för och det vill jag bolla med er om...

Hjälp mig med lite input om igånsättning. Jag vill verkligen inte det, men samtidigt är jag så rädd för att gå över tiden mer än en vecka så att t.ex. moderkakan ska sluta fungera osv. Min kompis son dog när hon gått över 2 veckor...en helt frisk och stor pojke...

Hoppas ni orkar skriva lite om hur ni resonerar och tänker. Jag ska nämligen iväg på fredag och börja "bearbeta" min förra förlossning samt se framåt emot nästa...
Svar på tråden: Bolla en fundering med er...

Förstår att..

Skrivet av  Åsa m januari bebis
du funderar en del kring det här med att gå över tiden och igångsättning efter din kompis tradgedi. Det är ju väldigt ovanligt att barn dör i magen, men visst är det en skrämmande tanke som jag tror nästan alla blivande mammor funderar på. Längden på en normal graviditet är ju 38-42 veckor, så före v 42 har man enligt sjukvården inte gått över tiden och om allt ser bra ut görs ingenting. Efter v 42 görs täta kontroller och igångsättning rekommenderas om man anser det bäst. Jag strävar själv efter en sån naturlig förlossning som möjligt. Hittils har jag inte gått över tiden men skulle jag göra det så skulle jag gå på kontrollerna och hoppas att förlossningen kom igång naturligt till slut. Gjorde den inte det och barnet började må dåligt, ja då skulle jag acceptera igångsättning.
Lycka till!
 

:o) Hej!

Skrivet av  christina m puff o tim
Min första förlossning var verkligen inte någon rolig upplevelse heller. Jag höll på att bearbeta den ända fram till någon månad innan nästa förlossning, min kropp fokuserade sedan själv om till nästa förlossning, utan att jag behövde göra så mycket mer än att lyssna på den.
Din kropp är så KLOK! Lyssna på den så har du vunnit oändligt mycket!

Jag blev igångsatt under min första förlossning (en långdragen historia som sträckte sig över 2 dygn) - kan inte rekommendera det! Men visst, om det skulle krävas så, absolut!

Att jag verkligen skulle föda hemma var ett beslut som växte fram under hela graviditeten. Det var som om jag och barnet i samråd kände efter om det var det bästa för oss och det riktiga beslutet fattade vi ganska sent i graviditeten egentligen. Men vi hann hitta barnmorskor och fixa allt ändå. Min kropp skötte om även den beslutsprocessen i egen takt.

Det var en HELT annan sak att föda SJÄLV, utan kemikalier och stress och allt. Alltså, smärtan var otrolig, visst, men det fanns inget ONT i den, det bara gjorde förbaskat ont, om du förstår vad jag menar? Det var helt ok, det fick göra ont, det gör ju det liksom, att föda barn. Men man KLARAR det, man är gjord för att klara det (undantag finns, jag vet) och när man föder själv, alldeles naturligt, så är det en helt annan slags resa. Det var det för mig. Ruggigt ont, men det gick! Det gick! Min kropp visste precis vad den sysslade med, bara jag lät den göra det den skulle. Trygg miljö var det allra viktigaste för mig. Bekanta ansikten. Lugn och ro. Värme och närhet. Trygghet. Sedan gjorde kroppen det den skulle, med en rasande fart i mitt fall (4 timmar från vattenavgång till bebis på vardagsrumsgolvet). Visst skrek jag "neej" ett tag, men det är ju som det ska vara, det gör ont, men det går ju över. Det är en sådan begränsad tid det gäller. Själva smärtan är egentligen inte farlig alls, bara jobbig.

Att du har en dålig upplevelse med dig i bagaget behöver inte betyda att det skulle hämma dig under en hemförlossning. Mig störde det inte. Det var en helt annan upplevelse, min andra förlossning.

Kram!!
 

Hejsan..

Skrivet av  kajo29 som smygläser här inne!
Med mitt första barn gick jag över 16 dagar och förlossningen var helt otroligt seg. Fick ryggbedövning vilket jag tror saktade ner det hela samt att jag aldrig kände några krystvärkar när jag väl öppnats helt. Det hela tog ca 28 timmar men var ändå en helt ok upplevelse. Med mitt andra barn kände jag att jag klarar inte att gå över tiden så länge dels för att jag har en sån fruktansvärd foglossning så jag bad att få bli igångsatt vilket är väldigt svårt att få om man inte har nåra medicinska skäl. Men den stackars barnmorskan förbarmade sig och ringde sjukhuset så att jag fick komma dit fem dagar efter bf. Jag hade lite protein i urinen samt högt undertryck så läkaren frågade om jag ville bli inlagd med en gång,(tydligen begynnande havandeskapsförgiftning) blev rätt förvånad kan jag säga!!
Igångsättningen då! Jo så här var det, kom dit vid åtta på morgonen vid nio kom doktorn och satte in gelen, hela tiden sa de att det kunde ta uppemot fyra dar innan nåt hände så jag tog det lugnt kände ingenting heller av gelén. Vid ettiden kom doktorn tillbaka och satte in en till dos med gelé. Efter en halvtimme började jag känna av lite värkar. Vid tvåtiden kom värkarna med ca fem min mellanrum men gjorde inte ont. Så höll det på till kl sju ungefär nar det blev lite jobbigare var då öppen ca 4 cm. hade en tns med mig som funkade skitbra som motvärk förutom när jag måsta sitta och ta kurva på barnets hjärtljud, den störde tydligen. Vid åttatiden kom min sambo nu började också värkarna göra riktigt ont, frågade om jag fick bada, fick det var då öppen fem cm. Hann nog ligga i badet 10 minuter när jag kände första krystvärken, upp ur badet och in i rummet igen tre krystvärkar senare var hon ute. Detta var en otroligt bra och häftig förlossning dels för att jag fick känna kraften av krystvärkarna som jag aldrig hade med första barnet samt att jag inte tog någon bedövning och mådde skitbra efteråt, så jag måsta säga att igångsättningen var det bästa som hänt mig. Hoppas det ger dig lite svar...
kram kajsa
 

Tack så mycket...

Skrivet av  Anna m Hampus Bf 11/4
för era svar som var fylliga och jättebra för mig att läsa. Har haft ett långt samtal med BM idag om min förra förlossning så den känns bearbetad och klar! Släpper även tankarna om igånsättning det blir som det blir (min privata läkare har lovat hjälpa mig så att jag inte går över för länge:-)
Ser nu framåt mot förlossningen i april som ska bli på mitt sätt!
Tack så mycket för era stärkande svar!