Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Önskar "syskon- kärleks" tips!

Skrivet av Cicci m två
Mina tjejer är straxt 3 år och 6 mån gamla. Lilla älskar den stora och den stora säger lite då och då att hon älskar henne. Men flera gånger om dagen rycker hon bort leksaker från den minsta eller säger "du är dum" eller att "du får inte vara här".
VI försöker hålla hårt på att att hon inte får rycka lillans leksaker och att hon inte får säga så.
Dessutom brukar hon titt som tätt slå eller sparka på den lilla. Sedan kan hon vara väldigt gullig och ge leksaker till henne, hjälpa henne med olika saker eller förklara för den lilla.
Jag förstår ju att livet är så här upp och ner men hur hård ska jag vara? Vi accepterar på inga villkor att hon slår lillan, men borde vi ta lättare på att hon tar saker. Hur ska jag få henne att sluta helt att slå eller göra illa lillan??
Hur kan jag öka omtanke och främja syskon kärlek??
Alla tips mottages tacksamt, för jag känner mig så tjatig och uppgiven just nu!

Cicci m två




Svar på tråden: Önskar "syskon- kärleks" tips!

Att främja syskonkärlek.

Skrivet av  Marie-72, v21+5
hmmm svårt, men endå inte.
Det viktigaste är att gå före med ett gott exempel.
Ni älskar båda barnen.
Ni uppmuntrar till positiva handlingar och ord.
Ni säger ifrån när bråk går över eran gräns.
Men tillåt att syskon bråkar!

Du och din man "bråkar" väl? Argumenterar och hittar varandras gränser?
Barnen behöver också testa varandra.
Men glöm inte att sätta gränser. Våra går vid slag, sparkar, hårdragning, biting, svordommar och ord som "dumskalle" o.dyl.
Men att bråka om leksaker och plats vid bordet och allt annat sånt tjafs får dom hålla på med tills dom kommer på en lösning. Vi stoppar dom inte, men kan komma med tips på lösningar.
För en treåringen kan den hjälpen/tipset bestå i att bli uppmärksam på andra leksaker som är mer intressanta.
Visst, just den grejen som lillasyster/bror håller på med är ju den mest spännande. Men om mamma eller pappa börjar leka med nåt i ett hörn brukar det dra barnets uppmerksamhet dit, och h*n vill ha det i stället.

Jag tror inte man kan få syskon att sluta slå varandra eller göra varandra illa. Just nu är det storasyster som är elak mot den lilla. Men om ett års tid är det kanske tvärt om ?

Undvik att gapa och skrika. Säg till ordentligt i stället.

Och - som jag började - bästa sättet att främja syskonkärlek är att vara ett gott exempel.
Uppmuntra till positiva handlingar och ord. Var gärna opedagogisk och belöna storasyster när hon har varit snäll och/eller sagt nåt gott om sitt syskon.
 

Svårt

Skrivet av  Mamma till fyra killar
Svartsjuka är svårt. Men jag tror det är viktigt att tänka på att inte göra den stora till "den dumma" och den lilla till "den försvarslösa och oskyldiga" som jag tror att det är lätt att det blir med syskon, för det ÄR ju lite så till att börja med. Men om man lär båda syskonen - även 6 månaders babyn (även om hon inte fattar något av det, utan mer för att markera för 3-åringen att man menar BÅDA) - att dela med sig eller att fråga innan man "lånar" osv. Att man "hjälper" storasyster att fråga lillasyster och att man hjälper lillasyster att fråga storasyster och sen "TACK! TACK!" och "SE hur glad hon blev när du frågade så fint!" eller när hon FÅR låna så "Se hur glad hon blev när hon fick låna DIN docka!" el dyl. Sen tror jag det är viktigt att storasyster får känna sid duktig och att hon är VIKTIG, dvs att hon "hjälper" dig med att ta hand om lillasyster! "KAN du passa lillan när jag går på toaletten?" och så är man borta ungefär 10 sekunder (om det inte går längre, för hon brukar slå lillasyster) och så när man kommer tillbaka "TACK! TUUUUR ATT JAG`HAR DIG SOM KAN HJÄLPA MIG MED LILLASYSTER!!! Vaaaad skulle jag göra utan DIG???" och ibland kan man också säga såna saker som "lillasyster förstår ingenting hur man gör det här! men det gör du som är så stor och duktig!" typ. Överdriv allt så storasyster känner sig betydelsefull! När du är generös med orden och omtanken kommer hon också att bli det. Men att helt bli av med syskonbråk och syskonsvartsjuka undrar jag om det går.... Man lever ju intill varandra dygnet runt nästan och barn "tränar" på varandra...De lär sig också "tåla" mer än ensambarn eftersom de tränar gräl osv på varandra. Lycka till!
 

Artiklar från Familjeliv