2 eller 3

2 eller 3
Skrivet av	MoM
Hej! Vi har 2 barn, en pojke på 4 och en flicka på 2. Det går sådär bra, den lilla bråkar rätt mkt med den store... (hon är en riktigt tuff retsticka medans han är en känslig själ) Såklart blir det nog bättre med tiden, och visst kan de leka tillsammans också ibland. Var för sig är de riktiga drömbarn båda två :-) Nu funderar jag mkt på om vi ska skaffa ett till. Sambon är rätt nöjd som det är(fast är övertalningsbar ;-)) och jag vet inte.. Det känns som om jag vill ha ett till med hur mycket jobbigare är det egentilgen? Ekonomiskt, hur blir det? Är det så klokt egentligen? Bara för att jag vill ha ett till så betyder det ju inte att det är ett klokt beslut... Har ju tänkt börja plugga om typ något år och allt! Och det känns inte så bra att vänta tills efter studierna, det är nu eller aldrig liksom. Ni som har tre, vilken är er erfarenhet? Blir det mycket mer jobb? Ekonomiskt mycket dyrare? (och bortse då ifrån mer barnbidrag och sådana inkomster)Vi har olika nationalitet min sambo och jag så det blir resor oftast varje år för att träffa släktingar mm.Det är dyrt! I övrig är vi ekonomiska, att barnen ärver kläder mm tycker inte vi är några problem, och leksaker köper vi inte så mycket. Och har man tid för varje barn lika bra? Dethär blev kanske lite virrigt och långt men hoppas ändå ngn vill dela med sig av sina erfarenheter.
Svar på tråden: 2 eller 3

Hmmm...
Skrivet av Frida m killarna
visst är det svårt att veta hur man vill ha det egentligen?!!? :-) Jag har nu äntligen (tror jag) bestämt mig för att tre barn får räcka. Men mellan nr 2 och 3 tvekade jag aldrig, har alltid velat ha en ganska stor familj och önskade mig minst tre barn. Nu är vår minsta kille bara två år än så länge och kostar ju inte så mycket. Har mycket ärvda kläder och leksaker ju. Däremot är det väl TIDEN som kniper... man ska hjälpa stora killen med läxorna, mellankillen vill spela ett spel och minsta killen ska nattas. Sådant tycker jag är jobbigt och det är nog mest därför jag känner att det får räcka nu. Men om jag inte hade fått nr 3 tror jag att jag hade gått och tänkt på en liten till i mååånga år :-) Det var lite om hur jag tänker.. hoppas ni kan komma fram till ett gemensamt beslut som ni känner är rätt. Min sambo var egentligen också nöjd med två men även han var övertalningsbar :-)

Vi har två killar...
Skrivet av Sunflower & Sons (02 & 03)
och vill försöka få ett barn till. Jag känner ett sug efter det och vet att jag skulle ångra mig om jag inte försökte. Min man vill också :o) Ekonomin löser sig alltid på nåt sätt känner jag men BOENDET! Vi bor jättetrångt - en 2:a på 55 kvm. Själva boendet med sovning och så funkar bra men alla prylar!!! Jag blir galen! Människor runt omkring kommer väl storkna om jag blir gravid igen men vi känner så här: Vi kommer inte bo trångt för evigt. Vi vill inte se tillbaka när vi är gamla och behöva tänka att det blev bara två barn för det skulle bli för trångt att bo under ett par år. Sen tror jag ju rent allmänt att man ångrar det man INTE gjorde eller försökte. Gå efter hjärtat! Allt brukar ha en förmåga att lösa sig.


Jag tror det beror på...
Skrivet av Ingrid mfl
hur tätt/icke tätt man får dem. Vet att frågan varit uppe på 4+ om vilket barn som var jobbigast att få och de flesta svarade nog 2:an. Själv håller jag inte med. Här skapade 3:an ett kaos utan dess like. Plötsligt räckte man inte till. Två barn kan man bära, hålla i handen, sitta bredvid. Men tre! Men nu fick vi ju dessa barn rätt tätt så de behöver mycket tid och vård alla tre. Rent tidsmässigt så känns det som man kan ta av det allt mindre behovet hos de äldre och lägga på det nya barnet. Jag menar att ju äldre barnen blir desto mer klarar/leker de själva. Får man då en trea kan man lägga den tiden på trean istället för att få egen fri tid (det där lät lockande va?! ;) ). Ekonomiskt är det nog rätt sjysst så länge man köpt kläder av hyffsat kvalitét (dvs de kan ärvas). Man har ju det mesta, tre barn får fortfarande in i en volvo osv.. Flerbarnstillägget är dock inte så stort på tre barn. Matlagningen kan jag säga blev märkbart mer. Vet inte hur en liten unge kunde skapa det men det märks. Det och disken! Själv tycker jag steget mellan 3 och ev en fyra känns större. Tre känns som man kan lämna till mamsen en kväll utan att skämmas. Fyra känns liksom mer som att man måste dela upp dem. Kort sagt: jag skulle våga satsa på trean! SÅ stor skillnad blir det nog inte för dig.

Vi fick inte välja :-)
Skrivet av Marie-72, bf 23/1
Plötsligt en dag upptäckte jag att mensen var över en vecka försenad på trots av minipiller.... "hur mycket jobbigare är det egentilgen?" * Det är en liten omställning i början då man upptäcker att man inte är en vuxen pr barn. Men när vi lärde oss att lita på största barnet (4 1/2 när trean kom) och låta henne få lite utrymme och frihet så gick det bättre. "Ekonomiskt, hur blir det? Är det så klokt egentligen?" * Helt ärligt? Jag kan inte minnas att vi märkte nån skillnad! Vi hade gjort oss av med vagenen och var tvungen att köpa en ny, men det hjälpte våra föräldrar oss med. Vi upptäckte att volvon inte dugde, men det berodde nog mer på min kropp än på mängden barn, så vi köpte en begagnad E-space. "Har ju tänkt börja plugga om typ något år och allt!" * Och jag hade tänkt att ta körkortet och satsa lite extra på jobbet med några nya prosjekt osv. Allt det fick jag lägga på hyllan. Det blev en nertur, men det beror nog på att grav\'en icke var planerad. Det är nog lite annorlunda när den är planerad :-) "Vi har olika nationalitet min sambo och jag så det blir resor oftast varje år för att träffa släktingar mm." * Vi är också av olika nationalitet, och det är lååångt till mina föräldrar och syskon. Vi var "hemma" förra sommaren och då var det 4 år sen sist. Vi har rätt och slätt inte råd att åka för ofta + att vi har fått barn stup i ett som har gjort att jag inte orkat. Man får sänka ambitionerna lite, och inbjuda släkten hem i stället :-) "att barnen ärver kläder" * Vi hade två flickor och fick en pojke, så det gick åt lite pengar på kläder, men begagnad är bra :-) + att min syster har en son som är några år äldre så vi fick ärva lite. "Och har man tid för varje barn lika bra?" * Helt lika kan det aldrig bli, och det skall man inte eftersträba hellre! Det viktigaste är att man ser det enskilda barnets behov. Några barn har behov av mer tid och uppmärksamhet medan andra (som jag när jag var liten) vill gärna vara lite mer för sig själv samtidigt som man vet att mamma och pappa finns där men inte stör :-) Ps: vår lön pr mnd är tillsammans 32.000:- innan skatten dras. och så kommer barnbidraget på 3.104:-.

Samma dilemma :-)
Skrivet av 2-barns mamma
Sitter och funderar på precis samma sak. Maken är nöjd men kan nu tänka sig 3 om jag vill. Och jag velar!!! Känner precis som du!


Samma här också!!
Skrivet av Jenny med 2 fina gryn
Så jag läser med stor nyfikenhet de här svaren! Vi använder inget skydd för tillfället så vi får väl se om det tar sig. Jag blir som ett sexmonster vid ÄL så det är inte alls omöjligt... fniss

Vi är många - kul!
Skrivet av 2-barns mamma
med samma dilemma! Känns ju skönt att man inte är ensam. Jag struntade i mina piller igår - och nu blir det "nog" inga... så får vi se vad som är meningen. Som min syster sa - har jag tänkt i dessa banor om en trea så lär jag ju alltid sakna trean, och då kanske det blir en sladdis - och då har vi ju sagt att vi hellre har mindre åldersskillnad så att de har mer glädje av varandra. Men visst blir man nipprig på alla tankar?! Egentligen har man det ju ganska bra nu när man är 2 vuxna och 2 barn. Allt går smidigt. Det är det som jag gruvar mig för - att allt ska bli så krångligt när vi är så många jämt. Bara att gå på stan och hålla koll på 3 barn... Visst då tänker jag att stora tjejen blir ju faktiskt bara större och större.... Så det blir ju inte som 3 småbarn. Hur gamla är era barn? Mina är 4 och 1½-drygt.

Det bidde tre
Skrivet av G
de första två var hyggligt planerade men så råkade det visst bli en trea också - och nu ett år senare så måste jag säga att det är jätteroligt. Våra barn vill ibland dra sig undan och vara ifred, och ibland leka med någon - och med tre har de alltid nån att välja på, om inte båda - fast det går inte så bra att leka alla just nu. Som förälder så är det inte större skillnad att steka tre blodpuddingskivor än två, men det är klart att matkostnaderna komemr bli högre. Kombibil hade vi redan och de sitter så bra i baksätet allihopa. Vi har inte mer än två barnsovrum, så nu delar de två äldsta och det fungerar också yperligt. Så är ni sugna så vill iallafall inte jag avskräcka er - det är himla kul och inte särskilt mycket jobbigare. Och vill man ha kramar finns alltid någon som vill kramas tillbaka.


Både och
Skrivet av Mamma till fyra killar
Två barn innebär att när man är är tillsammans alla finns det en vuxen för varje barn...Vid fler barn innebär det att man måste bli lite mer av en "bläckfisk"...Och visst är det lite dyrare ibland, vid resor och så...Och ofta har samhället en ide om att familjer består av två barn och två vuxna vilket innebär att rabatter osv är för två barn och två vuxna och har man fler barn får man betala extra för det. Jag har fyra barn och tycker att omställningen från två till tre inte var så jättestor, ej heller omställningen från tre till fyra. Däremot från noll till ett och från ett till två! Sen går det av bara farten. Men när jag hade en bebis som låg i vagn och två som sprang åt varsitt håll (den äldsta "skötte sig" och man kunde lita på honom)...DÅ var det slitigt!

jag tror att
Skrivet av höstmamman
i fråga om hur många barn man ska skaffa finns inga "kloka beslut". Det ända som gäller är att följa sitt hjärta. Allt annat ordnar sig alltid. Jag väntade på att det kloka beslutet skulle uppenbara sig för mig, det var aldrig "läge", jag velade och var osäker. Nu är mina två underbara barn 13 och 16 men det finns en tom plats i mitt hjärta, och även i deras, för båda två önskade sig alltid ett syskon till. Jag var feg och väntade för länge. Man ångrar aldrig de barn man har, bara dem man inte fick.

tack
Skrivet av J
...nu tror jag att jag är övertygad om att det blir ett syskon till här. Man kan fundera över allt möjligt -om tiden kommer räcka till -om huset och bilen kommer räcka till -hur det blir för de två gullungar som redan finns -om kroppen och humöret och förhållandet med mannen orkar med alla graviditetspåfrestningar osv osv Men jag vill helt klart inte stå där när jag är 45 och ångra det tredje barn som aldrig blev... Ska nog intensifiera min övertalningskampanj (som jag redan har påbörjat så smått) nu :D

2 eller 3

Hmmm...

Vi har två killar...

Jag tror det beror på...

Vi fick inte välja :-)

Samma dilemma :-)

Samma här också!!

Vi är många - kul!

Det bidde tre

Både och

jag tror att

tack

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information