Sömnproblem!

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Sömnproblem!
Skrivet av	Marie
Min son är nu 4,5 år och han har såna problem att sova, på kvällarna bråkar vi i timmar, han ska INTE sova, oftast får han somna här på soffan för jag orkar inte!! På nätterna vaknar han flera gånger, han tjatar om välling fast han har inte fått det på evigheter, han pratar och frågar, ska kissa, ska dricka, ska ha täcke, ska inte ha täcke, det kliar här och där osv!! Och på morgnarna vaknar han med tuppen och är fortfarande trött!! Och JAG är ständigt trött!! kan tilläggas att jag är ensam med honom...Någon som har samma problem? Blir avundsjuk på de som har barn som sover hela nätterna bara....tips på vad man kan/ska göra???
Svar på tråden: Sömnproblem!

Min tanke..
Skrivet av Anette med Anton
på en gång var; har han ångest? Du skriver att du är själv med honom men har det inträffat ngt nytt i hans liv den senaste tiden? Träffar han sin pappa? Har han bytt avdelning på dagis? Tänk efter riktigt noga nu. Har Du ändrat ngt i hans "trygga" liv på den senaste tiden som gör att han agerar såhär? Ta nu inte detta negativt nu!! Jag bara spånar lite. Det är nämligen rätt vanligt att barn som lever i sina rutiner och sen när dessa ändras så kan barnen reagera på ett helt annorlunda sätt. Sån är min son oxå :-) Har du pratat med honom om varför han gör såhär? Han är ju trots allt 4,5 år så han har kanske lite koll på läget :-) Det kan även vara så "enkelt" att han kanske behöver "leka av sig" och på så sätt bli mer trött på dagarna. Är han trött på mornarna så behöver han uppenbarligen sömnen. Endel barn kan ju hålla på såhär utan att vara i behov av så mkt sömn. Hoppas allt ordnar sig!

Nu har jag aldrig skrivit här tidigare
Skrivet av Helén som är ny här.
som jag kan minnas iallafall. Men jag födde två tvillingpojkar i augusti 2000 (men den ena tyvärr en ängel) så jag borde väl kunna skriva här jag med kanske. Ville bara säga att jag har samma problem med läggningen av min son jag med. Däremot vaknar han inte tidigt, utan jag får väcka och "släpa" upp honom till dagis. Tröttsamt ! Och varje morgon och kväll (i princip) säger jag åt honom att han ju är så trött pga han inte lägger sig i tid, och att han måste börja "skärpa" sig, för det är ju inget roligt för någon av oss när han är så trött på morgnarna. Men det är som att prata med en vägg ler. Nu inser jag att det nog inte är det lättaste att förändra honom. Han är ju precis som jag och pappan varit under alla år, kvällspigg och morgontrött. Tyvärr. (Iof behändigt på helger fniss). Jag har väl egentligen inget direkt råd så jag vet inte riktigt varför jag skriver. Ville väl bara säga att du inte är ensam om det där dilemmat. Kände igen en hel del. Hur man lägger honom efter konstens alla regler, men sedan ropas han in en gång på gång på gång för en kram, en godnattpuss, bara prata en stund, hungrig. Och likaså så tassar han upp stup i kvarten för att springa på toaletten, eller bara se vad jag gör osv. Oj vad uppfinningsrik han är hela tiden till att hitta på anledningar att få vara uppe.;) Jag är också numera ensamstående (eller snarare ensamboende mamma eller vad man ska kalla det) och kan känna mig väldigt frustrerad av att det ska vara så svårt med detta läggande. Behöver så väl få den där lilla stunden på kvällen för mig själv, för att ladda batterierna. Så det blir gärna en ond cirkel i mitt liv med det där. För när han envisas med att vara vaken från 20 tiden då jag lägger honom till bortåt 22 tiden eller värre. Då blir det att jag tyvärr också gärna skjuter upp min läggtid för att få den där tiden för mig själv. Skulle liksom inte orka med rent psykiskt om jag vart tvungen att kväll efter kväll gå och lägga mig precis efter att sonen äntligen somnat. Utan jag måste få lite egen (och vaken) tid. Och då restulterar det i att vi bägge blir jättetrötta på morgonen, för att vi bägge lagt oss senare än vi borde suck. Så som du ser har jag inte heller kommit fram till någon bra lösning på dilemmat. Hm, oj det här vart visst lite långt. Och inte hade jag ju något vettigt att skriva heller. Men ville bara visa att du inte är ensam. För egen del försöker jag imellanåt testa lite nya varianter på hans läggningsritualer. En bra sak som jag lagt mig till med och som lugnar ner min son endel, är att läsa kapitelbok på kvällarna när han ska sova. Det brukar göra så att jag numera överhuvudtaget får honom att vilja lägga sig i sängen, för han vill höra mig läsa vidare. =) Och att överhuvudtaget göra saker som lugnar ner barnen en del de sista 1-2 timmarna innan läggdax, är något som jag också tycker funkar bäst här. Typ bada, titta på bolibompa, läsa bok osv. Hur orkar din son förresten? Sover han på dagarna, eftersom han trots sen sovtid ändå vaknar tidigt. Nej nu ska jag avsluta det här långa inlägget, och gå och lägga mig istället fniss. Och ja..., att jag sitter uppe så sent är även denna natt pga sonen och att han inte somnade förrens vid 22 tiden. Så imorrn blir det kämpigt som vanligt med att komma upp. Men de där ca två barnlediga timmarna på kvällarna, är så behövliga för mig.


Ligga och vila
Skrivet av Alifo
Hej Marie, När min fialotta inte vill gå och lägga sig/somna, har jag talat om för henne att det är helt ok att ligga vaken. Däremot ska hon vara i sängen och vara tyst. Ibland kommer lite Alfons-tendenser med vatten och annat, fast hon köper att jag säger (då när jag gjort en del av det, hon är faktiskt ofta törstig på kvällarna :-) ) att hon är en liten Alfons och att det nu är dags för henne att ligga i sängen och vara tyst. Hittills har hon alltid sovit när jag kommit och tittat till henne efter ca 5-10 min. Hoppas att det ordnar till sig!!!!! Sömnbehovet ska aldrig underskattas. Mvh A

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv