På sidan fyra

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

På sidan fyra
Skrivet av	Kompis
skrev jag ett inlägg om min kompis som skilt sig En kompis till mig har skilt sig (2004-08-23 21:28:54) En tid har nu gått och det blir bara värre och värre det här. Hon ger helt och hållet upp sina barn för den här nye killen. Han vill det och det och han pekar och hon lyder. Hon ser inte ut som den hon en gång var. Han har övertalat henne till att operera in silikon i brösten, hon sminkar sig numera som en (ursäkta ordvalet) billig hora. Nu har han lyckats linda in henne i sitt nät ordentligt, för nu flyttar hon till honom och ger upp sitt förstahandskontrakt. Jag träffade honom på dagis en dag när han hämtade barnen. Han hade då skadat sig och jag visste det, så jag frågade om han gick på smärtstillande, men fick svaret "äh, en avsugning duger fint" och "nu är det slut med romantiken, nu är det bara knulla som gäller". Allt detta sa han framför barnen i hallen, fyra stycken, däribland mina. Jag blev alldels paff och visste inte vad jag skulle säga, såg bara till att komma fort därifrån. Det är så svårt att beskriva situationen utan att lämna ut för mycket information. Men hon lämnade barnen till sina föräldrar över julen med svepskälet att hon skulle jobba, fast hon inte har annat än helgjobb. Jag vet att hon varit med sin kille, som verkar ha gjort henne till sin uppbklåsbara barbara eller nåt. Jag blir så beklämd för barnens räkning.
Svar på tråden: På sidan fyra

Hej!
Skrivet av Har sett det förr
Vilket bottenskrap hon hittat. Jag känner så väl igen typen. Har haft en kompis som var likadan som henne. Hon ändrade t.o.m sitt namn fyra gånger beroende på vilken kille hon var ihop med! Kristina hette hon först. Sen bytte hon till Christina för det såg finare ut. Sen blev hon ihop med en arab och stavade då Christiina som hon såg till att se väldans arabiskt ut när hon skrev. Till sist så blev hon i hop med en finne. Gissa om hon snabbt bytte till Kristiina. Liksom musiken hon lyssnade på. Det blev för mycket för mig när hon helt plötsligt började lyssna på finsk "gammeldansmusik" när hon träffat den finska snubben. P-i-n-s-a-m-t. Grejen är ju att de får ju leva sitt liv som de vill. Men lite irriterande är det ju när de inte kan ha en egen personlighet. De påminner faktiskt om en kameleont som skiftar färg efter underlaget. Jag har ingen kontakt med henne alls sen bra många år tillbaka. Och det har faktiskt slagit mig att hon kanske har nån sorts störning som gör att man beter sig så. Det låter som din kompis också kanske skulle kunna ha det (utan att vara någon expert). Jag skulle dock inte orka ha kontakt med henne. Synd är det om barnen i alla fall.

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv