Idag sa min man

Idag sa min man
Skrivet av	Louise
att om han hade vetat hur det skulle bli om vi skaffade barn skulle han hellre ha hängt sig själv.. Hur kan man tycka så??? Han säjer sig avsky familjelivet, vara såå bakbunden, inte kunna jaga när han vill och det här med hushållsarbete är inte hans grej.. Jag bröt ihop totalt, detta är inte första gången han gör såna här uttryck.. Enkelt säjer ni, lämna honom.. Men hur kan det vara enkelt att lämna honom? Tankar som hur kommer det att bli? Vad ska jag leva av? Har varit hemma nästan hela tiden sen vi fick vårt första barn, 7 år sen, har jobbat extra men i princip varit hemma. Har haft huvudansvaret för hushållsarbetet, och det som fick honom idag att få detta utbrott var att på måndag börjar jag skolan. Försökte ta upp med honom att vi bör skaffa nån sorts arbetsfördelning.. "Schema över tvätt eller dammsugning, vad tror du funkar bäst", frågade jag. Fick ett utbrott till svar att han jobbar minsann som fn redan nu och har nästan ingen egentid, ska jag tvinga honom till mer?? Hemska kvinna va?? Han har nån jkla gloria bild hur underbart hans liv skulle vara som singel och att jag tvingat på honom det liv vi lever nu. "Jag var dum i huvet som lät mig övertalas till detta, skulle aldrig ha gjort dom val jag gjorde." Hur kul är det att höra när man sitter här med tre barn? Ni som har separerat, hjälp mig. Hur ska jag gå till väga, hur klarar man ekonomin? Socialen antar jag?? Vill så gärna få lite stöd för den här situationen mer än vad jag klara..gråter
Svar på tråden: Idag sa min man

jag..
Skrivet av mamma med 2
klarade mig på mitt studielån, barnbidrag, underhåll och bostadsbidraget (2500kr)när jag blev själv med mina två barn. Kanske han känner sig hotad av att du ska ut i skola, arbetsliv och inte sitta hemma med barnen? Min f.d. sambo klarade inte av att jag började plugga och inte satt isolerad hemma, men det kanske inte du gjort, men han kan ju ha svårt för förändringarna det innnebär. Bättre att prova på ett tag, man vet ju inte hur det bir i förväg. Men för min del var det skönt när jag flyttade, som att få ett barn mindre att städa efter! "Man saknar inte kon förrän båset är tomt" Lycka till iallafall

Har varit
Skrivet av Louise
utåtriktad och rört på mig mycket, men skött allt här hemma medans han har jobbat extra och jagat.. Visst har det varit bekvämt för honom.. men ändå mår han såå dåligt och han har det såå jobbigt med pressat jobb och missat sömn.. Är jätte orolig för hur klara ekonomin..men jag antar att det måste gå.. Tack för ditt svar.. Vet att jag kanske om ett halvår/ett år inser att detta var det bästa som hänt mig, men nu känns det tungt. Jag känner en oerhörd saknad över vad som aldrig kommer att ske.. Han är/var min man och vi hade planer på ett helt liv.. Hur kommer man över den saknaden? Det gör ont...


Sparka ut han
Skrivet av J
eller försök att få med han till familjerådgivningen. Du kan ju inte leva med en sån man. Alla behöver vi kärlek. Lev ditt liv till fullo för ingen annan kommer att göra det åt dig! Sikta högt men glöm inte att vägen dit är roligast. Ibland måste man göra smärtsamma val för att kunna bli lycklig i längden.

Mmm..
Skrivet av Louise
Du har givetvis rätt.. Kloka ord men hur ska man kunna leva efter dom?? Jag har redan gjort mitt val, men hur ska jag orka med resan till lyckan? Han skulle vara min lycka, min livskamrat och vi skulle åldras och le mot barnbarnen.. Nu måste jag tänka om och bli stark ensam.. Är minst sagt livrädd och skakig! Tack för att du läste o svarade!

Är det sanningen tro???
Skrivet av Anne
Jag känner faktiskt igen mig själv i din man! Så kände jag under hela gravtiden och ett år efteråt. Jag hatade min sambo för att han gjort mig gravid, att vi fick barn, att jag blev så bunden (fast det var inte sant då jag fick egentid precis, nja nästan, när jag ville) hatade honom för alla förändringar som skett i mitt liv! Just det- FÖRÄNDRINGAR. De skrämmer nåt så jävulskt! Men ni har hängt ihop så länge ohc har flera barn, så det borde ju inte vara nåt sånt. Men är han verkligen ärlig? Är det verkligen sanningen han säger??? Jag vet inte, men jag får en känsla av att det är nåt skumt nånstans i det hela.... Och om ni separerar så kommer du att klara dig finfint. du kommer inte att dö av svält, men kommer förmodligen känna dig lyckligare, mindre besviken, mindre irriterad, mindre hatisk och ledsen. ja allt! Massor av lycka till vad som än sker!


hej vän
Skrivet av glad nu
tror nog han lider av en djup deppression och därför inte är i stånd till att förstå hur illa han gör dej med sina ord...hur som helst tror jag inte det är en häslosam relation för dej och barnen att vara i, men var inte rädd, det brukar ordna sig även om det är tufft i början. jag separerade från min man när yngste var åtta månader och den store två år...mitt ex var som din kille, dvs inte familjefar precis... jag hade inga pengar eller jobb eller ens föräldradagar att ta ut...jag kämpade ganska hårt för att få ordning på ekonomin, jag sålde allt jag hade, och gick tom till socialen...men jag såg ALDRIG tillbaka...jag vände mig aldrig om. jag förnedrade inte mig själv heller att typ skämmas för att gå till soc...jag tänkte att det är ju till för att hjälpa till i krissituationer...jag fick bostadsbidrag, socbidrag 8inte underhåll för mitt ex vägrade betala och hotade med att ta barnen 50 procent om jag anmälde att jag inte fick underhåll av honom...men jag klarade det...jag vägrade trots att mitt ex var en egoistisk idiot, att bråka med honom, han fick ta barnen en timme eller två om han ville annars behövdehan inte, jag krävde inte något och höll mig bara sams... nu med facit i hand tre år senare:..... jag är gravid i fjärde månaden med min nye sambo, vi har köpt hus för ett år sen, och är jättelyckliga. mitt ex har fått psykologhjälp och blivit bättre och är en av mina goda vänner, och han har en jättego tjej och bor ihop med, och de har barnen varannan helg plus att han hämtar dom en gång i veckan och umgås lite...vi har jättebra allihop och ställer upp för varann...jajag vet det låter för bra för att vara sant men det är sant! jag har träffat mannen i mitt liv, min fd är förlovad med sin tjej och mår jättebra! så allt kan lösa sig om man bara kämpar...lycka till

Om du ska börja studera..
Skrivet av J med N & M
med csn-stöd så får du inga pengar av socialen.. ska du studera utan ersättning så lär de nog råda dej att skaffa dej ett jobb..

För övrigt..
Skrivet av J med N & M
så är jag ensamstående med två barn där papporna har så gott som ingen kontakt o endast betalar det underhåll de är tvingade till.. så man klarar sej.. o det gör nog du med.. man får bara ändra sina vanor lite..


Problemet kommer ju att kvastå
Skrivet av maria
så du ni måste ju ta i det vare sig ni delar er eller inte , han är ju förälder i alla framtid ca 4o år eller så ,, Spegla honom säg att du känner lika ,för även om han utrycker sig idotiskt så avlsöjar det att han inte mår bra av att ni tappat varandra bland barn hus o allat annat ,, lyssna till honom och få honom att lyssa till dig och försök ----

I bland säger också jag
Skrivet av Ledsen morsa
otroligt dumma grejer. Just nu under julhelgerna har jag suttit ensam länge och ofta med barnen och de tankar jag tänker då är inte vackra och i bland kommer det ut som ord och meningar....känner att jag får en släng av depression av att slita så mycket. (Vi har fler barn än er) Jag kan säga saker som att jag ska hyra en lägenhet på stan, eller att jag hoppas verkligen att våra barn aldrig skaffar barn så de får det så här som jag har det. Jag försöker säga det så barnen i alla fall inte ska höra. är SÅ j**la ledsen för att jag känner så här. Och kan på sätt och vis förstå hur din man kan känna, eller var det din sambo? Nåja.. Min man blir sårad och lessen men jag säger att dels så är jag inte lika stark som han och dels så är jag hemma mycket mer, just nu hatar jag hemarbetet av hela mitt hjärta. Tänkte om din man också är tyngd och lite deppig....det kan bli bättre. Barn växer. Hoppas på en vändning för er i alla fall.

Nä, fy!
Skrivet av Martha
Louise, jag känner med dig! Det är nog inte så lätt att lämna en person man delar liv och barn med sen så många år, men allvarligt talat så blir jag jäkligt irriterad av att läsa det du skriver. Visst har vi alla duster med våra respektive, och jag och sambon säger nog hemska saker till varandra emellanåt. Men de sägs väl mest i stundens hetta och glöms sedan bort och annars ber vi om ursäkt för våra utbrott... Men om allt som sägs skulle störa en till den grad att man skriver ner det på en sån här sida så har man nog funderat både en och två gånger över sitt fortsatta liv med partnern. Något måste du göra! Du kan inte fortsätta leva ett liv med någon som beter sig som om det vore 100 år sen och som om han vore en viktigare människa än du!

Idag sa min man

jag..

Har varit

Sparka ut han

Mmm..

Är det sanningen tro???

hej vän

Om du ska börja studera..

För övrigt..

Problemet kommer ju att kvastå

I bland säger också jag

Nä, fy!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information