Namn från början av 1900-talet? |
|
Skrivet av | Gammalmodig |
Hej! Jag skulle behöva hjälp med både pojk-och flicknamn från början av 1900-talet (typ för 100 år sen...) Jag behöver pojknamn på följande bokstäver:A, G, D P Flicknamn på följande:E, F, L, M ,O Tacksam för snabb hjälp! |
|
Svar på tråden: Namn från början av 1900-talet? | |
|
|
Några, men inte många |
|
Skrivet av Hervor | |
Anton, August, Albert, Gustav/Gustaf, Gottfrid, Petter. David är väl ett sån\'t där klassiskt namn som jag kan tänka mig också var gångbart då. Elisabeth, Eva, Elin, Frida, Lovisa, Lily, Matilda, Maria, Otilia |
|
Hittar dessa... |
|
Skrivet av Ami | |
Hej. Jag tittar i förnamnsboken och de 50 mest typiska namnen för olika tidsperioder. Sekelskiftet 1800-1900, 1910-talet: Flicknamn: Emerentia Ellida Elfrida Elida Elemina Laurentia Leontina Lavinia Milda Margareta Oktavia Olava Olga Oskaria Oliva Där hittade jag inga pojknamn, men i namnlängdsboken såg jag att följande namn tagits bort från NL 1901: Agaton Ambjörn Ambrosius Anund Augustin Gideon Petrus Andra namn från namnlängden 1901 (jag antar att de var i bruk runt sekelskiftet...) August Alfred Gunnar Paulus Ansgar Artur Gudmund Georg Gotthard Gottfrid Aron Algot Assar Från namnlängden 1899 och tidigare hittar jag dessa: Antonius Gabinus Albin Adrian Axel Amos Gregorius Georgius Patrik! Gustav Abdon Amatus Gerhard Gereon Probus Amandus Ja det var några! Alla är väl inte sååå fina, men de är gamla;) |
|
|
|
300 år |
|
Skrivet av Annica | |
Pojknamn redan från 1600 talet uppåt Allan Alberte Albert Alfons Algot Ander Anders Arne Arnold Astor August Augustin Axel Görin Gamaliel Gereon Gerike Gert Gerton Gierton Gertorn Giurdo Glim Gosten Gottfrid Gerhard Gum Gunnolf Götrik Göthrik Dager David Domnik Dynitz Paque Påvel Pontus Flicknamn från 1600 talet uppåt Eiwe Eive Eira Eima Eijan Ella Elli Eliana Elinborg Elva Elvir Elvira Elvor Emilia Emelie Emerantia Engla Evelina Evor Fabina Fatima Fiona Fronika Laura Laurina Laurentia Lavina Leonlina Lise-Lott Liva Lodina Loida Lucia Lucretia Lydia Märta Mätta Metta Maine Majrom Maj Malvina Malou Manda Maria Mariat Mariata Margareta Margaretha Marlena Marina Marotta Matila Mathilda Maximiliana Mea Mesida Mettella Moa Majken Monica Monika Morione My Octavia Ofre Olava Olina Onsa Ortina Orlina Ottiliana |
|
Var hittar du dessa? (imt) |
|
Skrivet av Jos | |
\' | |
Sökte upp... |
|
Skrivet av Annica | |
En släktfoskarsida där de frågar om gamla namn.Var de kommer ifrån o på ett ungefär hur gamla de var. | |
|
|
Har du ngn webbadress? |
|
Skrivet av Jos | |
Förlåt om jag är besvärlig... :-) | |
tyvärr |
|
Skrivet av Annica | |
Gick in bara på sök under 1900 talsnamn o så kom en av dessa sidor upp. Kollade om den var kvar men icke. |
|
Här är den sistnämnda |
|
Skrivet av Annica | |
Med mansnamn från A till Ö Även kvinnonamn från A till Ö http://www.genealogi.se/namnnorm.htm |
|
|
|
Ännu fler |
|
Skrivet av Annica | |
Pojkar Abel hebreiskt. Abraham hebreiskt. Absalon se Axel Adam hebreiskt. Adolf tyskt. Adrian av latinets Adrianus. Ahl se Alf Albert tyskt; jfr Albrekt. Albrekt sidoform till Albert. Albin av latinets Albinus. Alexander grekiskt; jfr Sander. Alexius latinsk form av ett grekiskt namn. Alf nordiskt; vanligast i Bohuslän och Dalsland. Alfred engelskt; använt i Sverige sedan mitten av 1700-talet. Algot nordiskt; vanligast i Götaland. Alle fornsvensk smekform för namn på Al- (t.ex. Algot) eller Alf, förekom i Skåne. Ex: Alle Gunnarsson, 16831736, i Laröd, Allerum; variant: Aller (som dock kan ha sitt ursprung i det tyska Allert, vilket enligt Otterbjörk förekommit i Sverige från 1631. Allert tyskt. Alrik nordiskt. Alvaster fornsvenskt (möjligen av äldre Arnfast; jfr Arvast); förekom i Östergötland. Amadeus latinskt. Amandus latinskt. Ambjörn nordiskt; vanligast i Västsverige. Jfr Embjörn. Ambrosius romerskt av grekiskt ursprung. Amund nordiskt. Ananias hebreiskt. Anders svensk form av Andreas; mycket vanligt i hela Sverige. Andor nordiskt; vanligast i Västsverige. Andreas grekiskt; jfr Anders. Anfinn fornnordiskt (äldre Arnfin); förekom i nyare tid i Jämtland. Anian oklart ursprung, möjligen av ett latinskt namn (Anianus). Anselm tyskt. Anton tysk kortform för latinets Antonius. Jfr Tönnes. Anund nordiskt; dialektala former: Åne, Åner, Ånund. Arent lågtysk form av Arnold. Arild dansk form av Arnold, förekom i Skåne. Arkel fornnordiskt, av äldre Arnkel (ursprungeligen Arnkettil), förekom i Blekinge (Bräkne-Hoby) i slutet av 1600-talet. Arne nordiskt; förekom i västra och norra Sverige. Arnold tyskt. Jfr Arent och Arild. Aron hebreiskt. Artur engelskt av keltiskt ursprung. Använt i Sverige sedan början av 1800-talet. Arvast fornsvenskt (av äldre Arnfast); förekom i Skåne. Arvid nordiskt. Asbjörn fornsvenskt. Asger fornnordiskt. Asgöt nordiskt, förekom i Dalsland. Aslak se Åsle Aslev se Åsle Asmund nordiskt; vanligast i Skåne och Västsverige. Assar nordiskt, vanligast i Skåne men finns också på flera andra håll. Jfr Sasser. Asvid nordiskt, kvarlevde längst i Sydsverige; variant: Assvid. Atte nordiskt (ursprungligen smekform för Algot, Arvast); vanligast i Värmland. August av latinets Augustus, en avledning av Augustinus. Augustin av latinets Augustinus. Axel nordisk form av bibliska Absalon Gabriel hebreiskt. Gamaliel hebreiskt. Geffle se Givlög Georg av latinets Georgius, ursprungligen grekiskt. Jfr Jurgen, Jörgen och Örjan. Gerhard tyskt. Gerlak nordiskt (eller tyskt), förekom i Dalarna på 1500-talet. Germund nordiskt; vanligast i östra Götaland. Geronymus se Hieronymus Gert kortform av Gerhard. Gertorn fornsvenskt; vanligast i Sydsverige, ibland skrivet Gerton eller Hjerton. Gestil se Gästil Gideon hebreiskt. Gilbert germanskt. Gilgen se Ilian Gilius latinskt, ombildning av helgonnamnet Egidius. Gillis svensk ombildning av franska Giles, latinets Gilius. Gise nordiskt, förekom i Småland och Blekinge; variant: Gyse. Gisle nordiskt; vanligast i Skåne och Småland, ibland i formen Gissel. Givlög nordiskt, typiskt för Norrland, förekom på 1500-talet som Geffle och liknande. Gofast se Gudfast Gottfrid tyskt. I bruk i Sverige sedan 1620-talet. Gotthard tyskt. I bruk i Sverige sedan 1630-talet. Gottskalk tyskt. Jfr Gudska. Govast, Govaster se Gudfast Gregers svensk form av Gregorius. Jfr Grels. Gregorius latinsk form av ett grekiskt namn. Jfr Gregers och Grels. Grels yngre form av Gregers; vanligast i Norrland och Finland. Grim nordiskt; förekom i Bohuslän. Grubbe nordiskt, förekom i Skåne. Gudfast nordiskt, förekom i Dalarna och Jämtland. Namnet har i Mellansverige förekommit i flera varianter: Govast, Gofast, Govaster, Gudvaster Gudlek nordiskt, förekom på 1500-talet i Dalsland och Ångermanland. SMP. Gudmund fornnordiskt. Gudska tyskt, yngre form av Gottskalk, förekom i Skåne. Gudvast(er) se Gudfast Gullbrand fornsvenskt; vanligast i Västsverige. Gulle smekform av Gullik (i äldre tider också för andra namn på Gud-, Gull-). Gullik fornsvenskt, av äldre Gudhlek; vanligast i mellersta Norrland. Gumme smekform för Gudmund; vanligast i östra Småland och på Öland. Gunbjörn nordiskt; förekom i Härjedalen. Gunnar nordiskt. Gunne nordisk kortform av namn på Gun- (t.ex. Gunnar), vanligast i Västsverige och i Skåne. Guttorm fornnordiskt; vanligast i Härjedalen och Bohuslän. Gyse se Gise Gälar fornsvenskt (av äldre Gärdar); förekom i Svealand. Gästil fornsvenskt, sannolikt av ett äldre Gästulv, endast känt från sydvästra Finland och Stockholm. Gödmar fornsvenskt, ursprungligen Gøtmar, förekom ganska allmänt 16501750 i nordvästra Skåne. Göran yngre form av Örjan. Götar nordiskt; vanligast i Västergötland och Bohuslän. Göte nordiskt Dager fornnordiskt, förekom i Vireda i Småland på 1600-talet. Dan kan ha olika ursprung: dels fornsvenskt, dels hebreiskt och dels en kortform för Daniel; förekom i Östergötland. Daniel hebreiskt. Jfr Dan. David hebreiskt. Denis fransk form av Dionysius Detlof tyskt. Didrik tyskt; förekommer också som Tidrik och Tidik. Jfr Tideman. Dine kortform av Dionysius, förekom i Skåne. Dionysius helgonnamn av grekiskt ursprung. Jfr Denis och Dine. Djur se Gjord Dominikus latinskt. Palle yngre form av Palne Palne nordiskt, av äldre Palni(r), förekom i Skåne. Patrik engelskt. Paul tysk och fransk form av latinets Paulus, gängse i Sverige sedan 1600-talet. Jfr Pål och Påvel. Peder fornsvensk (och dansk) form av Petrus. Per svensk form av Petrus; mycket vanligt i hela Sverige. Pet(t)er nysvenska former av Petrus; varianterna Petter och Peter är dialektala skillnader. Petrus grekiskt. Jfr Peder, Per och Pet(t)er. Polykarpus latinsk form av ett grekiskt namn. Pontus latinskt (eller möjligen grekiskt), använt i Sverige sedan början av 1600-talet. Prebjörn vendiskt, motsvarar danska Preben, förekom i Skåne. Pål svensk form av Paul(us). Påske nordisk form av latinets Pascalis; vanligast i Bohuslän. Påvel svensk form av Paul(us). Pähr, Pär se Per Flickor Ebba troligen kortform av forntyska namn på Egil-. Ebbela tyskt, variant av Hebbla, förekom i Skåne. Edborg nordiskt, av äldre Ödhborg, förekom i Skåne; variant Öborg Edla tysk sidoform till Adela. Eida ovisst ursprung. I bruk i Sverige sedan 1730-talet. Eleonora romanskt, sannolikt av arabiskt ursprung. I bruk i Sverige sedan 1620-talet. Elin försvenskad form av Helena. Elisabet hebreiskt. Jfr Lisa, Lisbet, Lisbeta, Lisken. Eljena skånsk form av Helena. Ella försvenskad form av Helena, men även kortform för namn som Eleonora, Elin, Elisabet och Gabriella. Ellena variant av Eljena brukad i Skytts härad. Ellika tysk diminutivform till Elin och Ella. Elmira spanskt. Elna sydsvensk form av Elin. Elsa förkortning av äldre Elzaby. Elvina oklart ursprung. I bruk i Sverige sedan början av 1800-talet. Elvira spanskt, troligen av arabiskt ursprung. I bruk i Sverige sedan början av 1800-talet. Elzaby tysk form av Elisabet. Emelia franskt (Emelie), sidoform till Amelia, Amelie (Amalia). Emerentia latinskt. Emfrid nordiskt; förekom i mellersta Norrland, ibland som Emfre(d) och Emfrö. Emilia franskt (Emilie), feminin form av latinets Æmilius (Emil). I bruk i Sverige sedan mitten av 1600-talet. Emma tyskt, kortform av namn på Irmin-. I bruk i Sverige sedan 1760-talet. Engel tysk kortform för namn som Engelborg. Engelborg tyskt. Engla ombildning av Engel, men också en variant av Ingel (dialektal form av Ingegärd). Enny nybildat. I bruk i Sverige sedan 1810-talet. Eriana ovisst ursprung (tyskt?). Erika feminin form av Erik. Ernestina franskt, bildning av Ernst (äldre Ernest). Ester bibliskt, troligen av persiskt ursprung. Estrid fornnordiskt. Eufemia grekiskt. I bruk i Sverige sedan 1810-talet. Eufrosyna grekiskt. Eugenia feminin form av Eugen. I bruk i Sverige sedan 1760-talet. Eva hebreiskt. Evelina ursprungligen keltiskt. I bruk i Sverige sedan slutet av 1700-talet. Fanny engelskt. I bruk i Sverige sedan 1780-talet. Filippa feminin form av Filip. Flora latinskt. I bruk i Sverige sedan slutet av 1700-talet. Florentina feminin form av latinska Florentinus (helgonnamn). I bruk i Sverige sedan 1680. Franciska feminin form av Franciskus, i bruk i Sverige sedan 1750-talet. Fredrika feminin form av Fredrik. I bruk i Sverige sedan 1690-talet. Freja nordiskt (isländskt). Belagt i Sverige sedan 1818. Frida nordiskt (även kortform för tyska namn på Fride-). I bruk sedan 1810-talet. Frigga nordiskt (isländskt). Fronika troligen en variant av Veronika. Laura italienskt (kortform av Laurentia). I bruk i Sverige sedan 1730-talet. Laurentia feminin form av Laurentius (latinsk form av Lars). I bruk i Sverige sedan början av 1700-talet. Laurina romansk dimunitiv till Laura. Hornby sid. 146. Lea hebreiskt. I bruk i Sverige sedan 1770-talet. Leila persiskt. I bruk i Sverige sedan 1830-talet. Lena kortform av Magdalena och Helena. Lina kortform av namn som Adelina, Evelina, Karolina, Nikolina. Linda kortform av namn som Belinda, Rosalinda, Teolinda. Linnea svenskt (av blomnamnet linnea, uppkallad efter Carl von Linné som före adlandet hette Linnaeus, ett namn som tagits efter en åldrig lind vid fädernegården). Lisa kortform för Elisabet och Lisbeta. Lisbet(a) försvenskning av Elisabet. Lisette fransk diminutiv till Elisabet. Lisken lågtyskt, diminutiv till Elisabet. Liva kortform av Olivia. Lotta kortform av Charlotta. Louise franskt, feminin form av Louis (= Ludvig). Lovisa försvenskad form av Louise. Lucia latinskt; vanligast i Jämtland. Jfr Lusse. Lukretia latinskt. Lusse smekform av Lucia, vanligast i Götaland; varianter: Lussa och Lussi. Lydia grekiskt. Magdalena hebreiskt. Jfr Malena, Malin, Lena. Magnhild nordiskt; vanligast i Skåne (ibland med formen Magnilla) samt Jämtland och Härjedalen. Maja svensk smekform för Maria. Malena svensk form av Magdalena; vanligast i Skåne. Malin svensk form av Magdalena. Maren dansk form av Marina; vanligast på Gotland och i Skåne. Margareta sengrekiskt namn, bildat av ett persiskt ord. Jfr Greta, Marit, Märet, Märta. Margit svensk form av Margareta. Maria grekisk form av ett hebreiskt namn; mycket vanligt i hela Sverige. Jfr Maja. Mariana feminin form av latinska Marianus. Marianne franskt, diminutiv till Maria. Marina latinskt, bildat till mare, hav. Jfr Maren, Marna. Marit yngre form av Margit. Marna skånsk form av Marina. Marta bibliskt namn, men kan också vara en kortform för Margareta (via Margta, Mareta, Marita) och Martina. Martina feminin form av Martin. Matilda latinsk form av forntyska Mahthilt. Jfr Mektild. Mektild tyskt, sidoform till forntyska Mahthilt. Jfr Matilda och Metta. Melchina sannolikt tyskt. Ex: Maria Melchina Litzberg, född 1749 i Rommele, Västergötland, dotter till kornetten Lorentz Litzberg. Metta smekform för Mektild och Märta; vanligast i Skåne. Mikaela feminin form av Mikael. Märet sidoform till Märta; vanligast i Jämtland och Härjedalen. Märta ursprungligen dansk form av Margareta. Jfr Märet och Metta. Oleana feminin form av västsvenska Ole (= Olof). Jfr Olena. Olena yngre form av Oleana. Olga ryskt, ombildning av nordiska Helga. Olivia latinskt. Belagt i Sverige från 1730-talet. Jfr Liva. Olu variant av Olöf. Olöf kvinnlig motsvarighet till mansnamnet Olof; vanligast i Sydsverige. Oskara feminin form av Oskar. Ottiliana latinsk form av forntyska Odila. I bruk i Sverige sedan 1660-talet. Jfr Ottilia och Tilla. Ottilia variant av Ottiliana. I bruk sedan 1720-talet. |
|