Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Tårarna har runnit i floder..

Skrivet av Gabrielle med Victoria 26/1-04
och jag och mannnen har vänt och vridit på det hela. Nu är det klart, Victoria ska få knapp. Eller rättare sagt peg först och när det är läkt (de sa ca 3 månader) så blir det knapp.

Känns så svårt. Jag hatar att de ska göra hål i henne. Hatar att hon ska ha de här plastsakerna inopererade i kroppen, tycker att det ser lite läskigt ut men..

Jag är samtidigt så less på att hålla henne undan andra ungar hela tiden för att de kastar sig på henne för att pilla. Less på att folk frågar om sonden. Och framförallt så orkar jag inte se henne i ögonen de gånger jag måste sätta tillbaka sonden för att den åkt ut.

Det är förvisso inte ofta det händer men det gör det inte lättare. Vi "vet" att det kommer dröja länge innan hon äter och att dra ut på det mer, näe..

Snälla mammor och pappor vill ni dela med er av era peg/knapp op berättelser. Hur ni bestämde er, hur det gick och hur det kändes.

Operationen blir snart, redan i början på december.

Kram allesammans.
Svar på tråden: Tårarna har runnit i floder..

Hej.

Skrivet av  Ann m Frida 021021 (& Fanny -99)
Jag förstår att det känns jobbigt men du kommer nog att uppleva det mer som en lättnad när det väl är gjort. Inte vill man att ens barn ska bli opererat men ibland får man ju bita i det sura äpplet för att man inser att det nog är den bästa lösningen ändå på sikt. Jag hoppas att Viktoria kommer att bli en gladare tjej som äter mer när hon väl sluppit sonden!!!

För oss blev knappen en oerhörd lättnad på alla plan, vi längtade verkligen efter att få det gjort och stod nästan inte ut de sista veckorna före OP.

Kram
Ann
 

Precis som ni gjort,

Skrivet av  Carina med Filip
gråtit i mängder och vänt och vridit på det hela det gjorde vi också.
När Filip haft sin nässond i fyra lååånga månader fick vi själva ta beslutet om PEG och Knapp.
Beslutet låg helt på oss själva som föräldrar och jag hade ångest men rådfrågade sjuksköterskor på barnavdelningen, Barn-LAH och habiliteringen.
Där fick vi stöd och fördelarna övervägde tungt tillslut.

Tankarna och känslorna och våndorna att någon ska göra hål i den mjuka, lena och gosiga lilla magen var stundtals outhärdlig!

Men vi hade bestämt oss, inga mer uppkräkta sonder, tejp, blåsor och sår i ansiktet. Ingen skulle mer stirra och undra bara man gick utanför dörren (nu får vi iof blickar i simhallen och på stranden *ler*)

Operationen gick bra, vi möttes på uppvaket av en liten glad kille utan sond och tejp i ansiktet, det ögonblicket glömmer jag aldrig! Det var så underbart och befriande.

Vi har aldrig ångrat vårt beslut, både Filip och vi tycker knappen är fantastisk.

Kramar
 

Ingen tvekan...

Skrivet av  Evertss
Vi tvekade aldrig att genomgå denna op. Tog beslutet efter att vi fick träffa en kille som hade knapp, vi fick vara med vid ett knappbyte, och efter det tvekade vi inte. Vår son var 11 månader då han fick sin peg, och 8-10 veckor senare fick han knappen. Han är idag 3 år, och ser mindre sjuk ut än när han hade nässonden.
 

Kram!

Skrivet av  Katarina med Maja
Ja ett svårt beslut med många våndor hit och dit så kände vi också.. men så här i backspegeln, jag ångrar det inte sond i fem år .. det hade inte varit ett alternativ..
Sonden känns mer som ett övergrepp (fasthållningen, tejpningen osv..) Dessutom tröttnade jag också på alla KNÄPPA frågor.. har hon syrgas osv.. Dessutom så såg hon sjukare ut med sond...
Det fanns inga bättre alternativ, jag ångrar det inte..
Nu kanske det blir andra "problem" en del barn vill inte ta bort knappen då det är dags... det känns lite som att ta bort en kroppsdel..
Men det är ju ett angenämt "problem" :)
Många KRAMAR!!!!!!!
 

Fortfarande i gråzonen

Skrivet av  Tina med Rebecca
Rebecca har haft sin knapp nu i snart 4 veckor. Vi är som ni förstått inte så begeistrade ännu, men vi har i alla fall fått besked om att komplikationerna vi fått (läckage, hudirritation och granulom m m) är vanliga i början och tillfälliga. Sedan hoppas jag i alla fall att vi kan sälla oss till knappens lovsjungare. Det _är_ i alla fall skönt att slippa sonden och tejpen!
Hoppas att det går smidigare för er! Ni finns i mina tankar.
Massor av kramar