En funderingsfråga till er alla.

En funderingsfråga till er alla.
Skrivet av	Froda
Hur förändrades relationen till barnets pappa när första barnet kom? Är ni fortfarnade tillsammans med honom? Frågar en 23-åring som varit ihop samma man i 7 år och som nu måste få en förändring till det bättre för att det ska hålla....
Svar på tråden: En funderingsfråga till er alla.

Alltså när mitt
Skrivet av Ebba m.3
första barn kom så var det redan slut med pappan. Han klarade inte ansvaret som det innebär att bli pappa och började därför vara otrogen och betee sig som världens skitstövel. Nu ångrar han sig bittert men det är ju så dags när jag är gift och har 2 barn till... 7 år... Har hört att det är något magiskt just med att vara i hop i 7 år , att väldigt många par får en jättekris just efter så lång tid. Har endel vänner som säger att klarar man den krisen så klarar man allt! Hoppas att det ordnar sig. Ta tid med varandra och försöjk att komma i väg på saker bara ni två. Och Moder Theresa sa en gång: -Om du inte känner att du älskar, bete dig som om du gjorde det och du kommer att älska. Har funkat för mig när jag varit dödsless på min man. Kram och lycka tll!!

En förklaring.
Skrivet av Froda
Tack för uppmuntran! Måste bara påpeka att vi inte har några barn, vilket kan vara en orsak till denna svacka. Men frågan är om man vågar göra slag i saken när förhållandet känns så osäkert. Man vill ju att allt ska vara på topp när ett barn kommer inte att det blir det p.g.a. barnet. Om du förstår vad jag menar.


Hmm
Skrivet av Ebba m.3
Jo, det är en väldig påfrestning för förhållandet att få barn. men samtidigt så för ju det er närmare varandra. Tycker nog att det viktigaste är att ni är överens om att skaffa barn. Det finns inget perfekt tillfälle att få barn och mycket brukar ju ordna sig, men att skaffa barn för att rädda ett dött förhållande fungerar inte. Om ni båda vill så kör på vet jag, det kanske blir en nytändning? Blev ju lite svammligt ursäkta men du fattar kanske vad jag menar?

Jo...
Skrivet av Froda
visst ska man vara överrens om en så stor sak. Jag har velat ha barn ett par år och nu när han vill det så vet jag inte om jag tror på vårt förhållande längre. Det är så sorgligt att inse att det kanske är för sent att få som man vill :´( Konstig förmulering kanske men så känns det. Jag förlorar två saker, kärlek och längtan efter ett barn på samma gång. Jag önskar jag visste vilken väg man skall gå. Tack för att jag fått ventilera mina tankar med dig!

blev igen större skillnad
Skrivet av marita
hade varit tillsammans i 6 år när första barnen kom. Det blev ingen större skillnad på vårat förhållande till varandra. Försökte verkligen att få små stunder för oss själva när dottern sov. BArn nummer två kom 14 månader efter första. Blev intensivt men båda hjälptes åt och vårt förhållande sattes verkligen på prov och gjorde så att det blev starkare gifte oss när nr 2 var 2 år. Nu har vi tre barn och är fortfarande gifta. Har varit tillsammans 15 år nu till sommaren


Åååå
Skrivet av Froda
Det låter fantastiskt! Roligt att höra att ert förhållande blev starkare av prövningarna under åren!

Den förändrades
Skrivet av Nettan
väl inte alls från hans sida, dvs han tyckte att det var helt ok att fortsätta festa varje helg o komma o gå som han ville fast vi fått barn.... När jag väntade andra barnet så gick han slutligen o kom inte tillbaka. Han hade hittat sig en ny liten pingla så det barnet födde jag ensam. Så nej, jag är inte längre tillsammans med honom, vi separerade för tio år sen.

Just så.
Skrivet av Froda
Man vet aldrig hur livet blir, men tja frågan är hur man skulle göra om man visste... Tack för ditt svar.


hum...
Skrivet av -Johanna-
Jag och John hade inte så mkt tid utan barn... Blev föräldrar 2 månader efter vår 1 årsdag. Hum, vi har växt tillsammans och har de väldigt bra! De jag kan sakna är att vi inte fick så mkt tid bara vi två innan vi skaffade barn, vi har inga direkta "barnfria" minnen ihop. Nu har vi vart tillsammans i 6 år och väntar tredje barnet och de känns som de alltid kommer vara vi. Hoppas ni löser det oavsett hur och att ni får må bra.

Tack
Skrivet av Froda
för att du delade med dig av er historia. Och för lyckönskningen om att det blir en lösning där vi båda mår bra.

ja inte tror jag ju...
Skrivet av Regina m.3
...att förhållandet blir bättre av att skaffa barn! Snarare tvärtom! Jag lever inte ihop med mina 2 stora barns pappa.Vi var dock ihop i 11 år...hmmm och det var några år för mycket inser jag nu.... Har så mitt 3:dje med en ny man,det är hans 1:a. Och hade jag vetat det jag vet idag hade det aldrig blivit nåt 3:dje barn... Lätt att vara efterklok liksom... Kanske inte var svaret på din fråga förståss,men iaf.


Jo...
Skrivet av Froda
visst är det lätt att vara efterklok. Men jag antar man får vara det hursomhelst oberoende av hur man lever sitt liv. Det finns alltid saker man kunde ha gjort annorlunda. Tack för din historia.

Jajamen!
Skrivet av Marie m. Al 5, Ol 2 & Al 2/4
Tillsamman och gifta sen 1,5 år tillbaka! Klart det ändras när just första barnet kommer, men bara till det positiva för oss. :-)

svar till froda
Skrivet av camilla
jag träffade mina barn far för 9 år sedan och jag blev rätt snabbt gravid, det blev en liten olivia född mars -97 , jag hann knappt säga bebis förrän nästa bebis var på g. en liten tobias tittade ut den 4 junu -98 sen blev det inga fler...jag vill men inte han. Vi är tillsammans fortfarande, jag tror att vi satte hela familjen i centrum från början, vi har även tagit oss tid för varandra ,utoch äta ,gå på bio och sånt, men vi har ochså mycket egen tid där vi är i från varandra och gör vad vi tycker är roligt.jag kan ju säga att vårat sexliv fortfarande är på topp fast vi har två barn,vi utforskar fortfarande sexuellt.. i bland i badrummet när det är barnprogram :0).


Mamma Mu svarar
Skrivet av Mamma Mu 5 barns morsa
Fick mitt första barn när jag var 17,pappan var 20. Det tog slut efter ca 6 månader. (Idag är vi bra vänner.) Träffade en ny och fick barn nr 2 som 19åring.Vi är ännu tillsammans,det är 15 år sen. Tycker att det tär rätt mycket när man får barn,men klarar man det så får man så mycket mer gemenamt och "växer" ihop. Men som sagt småbarns tiden med för lite sömn,för lite tid tillsammans osv tär... Har man inte ett bra och starkt förhållande innan så är det def inget "botemedel". Hoppas allt ordnar sig för er.

En funderingsfråga till er alla.

Alltså när mitt

En förklaring.

Hmm

Jo...

blev igen större skillnad

Åååå

Den förändrades

Just så.

hum...

Tack

ja inte tror jag ju...

Jo...

Jajamen!

svar till froda

Mamma Mu svarar

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information