Hur gammal får man vara

Hur gammal får man vara
Skrivet av	Ia
för att få adoptera från Kina? Är det fortfarande möjligt frö ensamstående kvinnor eller är det för sent? Hur svårt är det att bli godkänd? Jag är ensamstående med tre biobarn.
Svar på tråden: Hur gammal får man vara

Den svenska gräns som NIA
Skrivet av Inga Visor
rekommenderar för att få medgivande för ett litet barn är 45 år. Ensamstående får numera bara i mycket begränsad omfattning (=kvotering) adoptera från Kina. Det innebär att det är många års väntetid i Sverige innan man får skicka sina handlingar till Kina. Beträffande övriga krav som Kina och andra givarländer har kan Du läsa på organisationernas hemsidor. Du når dem via www.nia.se

En till åldersfråga
Skrivet av Ako
Är det den äldsta föräldern som man går efter? Min man är sex år äldre än jag och fyller 39 i år. Vi har just börjat med insemination som går vidare till IVF om det inte fungerar och vi är helt inne på adoption som sista utväg. Dock går ju tiden och man vet ju inte hur många år det tar innan vi är framme vid adoption (om det blir så). Spontant har man ju tänkt på ett litet barn att adoptera men vi kanske måste tänka om ?


Jag är adopterad .
Skrivet av J.
Och mina föräldrar var över 40, och i dag har jag inga föräldrar.Jag har alltid tyckt att dom var för gamla för att adoptera. Förstår inte hur man kan sätta gränsen så högt som 45.

Men hur kan man veta?
Skrivet av A.
Vissa lever tills de blir 90 och andra dör när de är 40. Hur ska man kunna förutsäga. Är man 45 år har man stor chans att leva i 35 år till. Är det inte tillräckligt att få ha sina föräldrar i 35 år?

håller med A.
Skrivet av Win
Medelåldern höjs. Fler kvinnor väljer att bli förstföderska vid högre ålder än tdigare. Många är faktiskt runt 40, kanske ngt år yngre när de blir föräldrar. Att båda dina föräldrar har gått bort är naturligtvis sorgligt men det kunde ju även hända om du haft yngre föräldrar. Hur gammal är du idag och dog de av ålderdom ?


Svar till A.
Skrivet av J.
Man kan inte veta hur länge man skall leva, det är just därför som jag vill sänka åldern till 35. Så att adoptivbarnen , inte behöver förlora sina föräldrar en andra gång.

Inte bara det heller faktiskt
Skrivet av Förälder oxå..
Det kanske är OK att orka med en babies och vara 45 år men hur orkar man med en arg 15-åring när man är 60 år?

Jag är lite agressiv inser jag ..
Skrivet av JennyF
men jag menar inget illa, utan jag står här med sorgen själv , utan föräldrar och ingen kan ta bort den sorgen , utan den går ut över er. Snälla ni , som väntar på att ta mot ett litet barn. Det är väl inte ert fel , att jag inte har några föräldrar!


Inte adopterad men...
Skrivet av Miss x
...min pappa var nästan 43 när jag föddes, mamma var dock 10 år yngre. Men jag upplevde aldrig pappa som "gammal", han såg inte ung ut men var på många sätt ung inombords och inte alls "gubbig" om man jämförde med kompisars pappor som var yngre. Han gick bort för ett par år sedan 78 år gammal så jag var dock vuxen. Kan förstå att man som adopterad känner sig mer utsatt som Jenny F skriver, men jag är trött på detta att så fort man är över 40 är man automatiskt gammal och trött och "tänk när barnet är si och så gammal, då är pappa/mamma så gammal och man orkar inte med, vad synd om barnet..." Ingen ifrågasätter ju om en yngre person med någon krämpa/sjukdom som gör att man orkar med sämre fysiskt skaffar barn, men så fort föräldern är lite äldre är det "guud, vad synd om barnet, man orkar ju inte med när man är så gammal..." De som fäller dessa kommentarer är i regel de utan erfarenhet i frågan. Var aldrig några problem i tonåren med att ha äldre pappa. Återigen, situationen kanske är annorlunda om man är adopterad men jag uppfattade ovanstående som något som gäller i allmänhet, både adopteade/icke adopterade barn.

Man kan ju inte hindra,
Skrivet av JennyF
någon att få barn. Men jag skriver av personlig erfarenhet att adoptioner över 35 och ensamma föräldrar har inte slutat bra. Nu vet jag ju att det finns många barn som är jättelyckliga i sina familjer , men det finns dem som inte vågar säga något pga av att de inte vill göra sina adoptiv för. besvikna. Jag fick själv barn tidigt , 21, bara för att jag inte ville vara en gammal förälder , men det var ju för att vi då, kunde klara av att ta hand om ett barn etc. Känns som om jag virrar till det!!så jag slutar nu ...( vem sa att unga föräldrar inte är gaggiga!!)

Jenny F
Skrivet av Miss x
Har full respekt för att du känner som du gör. Mitt inlägg var väl snarast ett svar på "Förälder oxå"´s inlägg om hur man ska orka med tonåringar vid 60.


håller fullständigt med dig miss x
Skrivet av Win
vi är så himla åldersfixerade. ålder är egentligen bara en siffra, det är ju hur man är som person och inte på vilket årtal man är född. Man kan vara "gammal" fast man bara är 35 år och vad är det som säger att en ung förälder är bättre än en som är äldre.

Det finns en annorlundahet i
Skrivet av Förälder oxå
att vara adoptivfamilj kontra biologisk familj. Det är inte på något sätt sämre men det är just annorlunda. Tonårstiden brukar i allmänhet vara väldigt turbulent i adoptivfamiljen på grund av barnets identitessökande. De skall då stångas mot de biologiska frånvarande föräldrarna samtidigt som de skall integrera sitt livsöde ihop med sin adoptivföräldrar. Många familjer har rejäla stormar och de är kanske inte alltid så lätt att orka med när man är i 60-årsåldern då många andra sköter sina barnbarn istället. Mina egna biologiska föräldrar är i den åldern idag, inte skulle de orka med en tonåring idag. De har dessutom börjat få olika medicinska ålderskrämpor som de har bekymmer med, även fast de är vältränade och sportiga individer och ingalunda lever ett stillsamt liv utan tvärtom fullt med åtaganden och engagemnag.

men herregud det är väl olika
Skrivet av Win
alla som har fyllt 60 år blir inte orkeslösa med en gång.


Men
Skrivet av m
å andra sidan, hur många kvinnor föder barn efter 45?

Vilka fördomar!
Skrivet av Louise
Min pappa var 54 (!) när jag föddes för snart 30 år sedan. Det lustiga är att det verkar störa omgivningen mer än det påverkat mig. Min pappa är "ung" i sinnet, skottar fortfarande snö om vintrarna och hade nog mer tålamod och erfarenhet att hantera mig som tonåring än vad en ung förälder hade gjort! Jag blir så ledsen när jag läser sådana här åldersdiskriminerande åsikter. Vissa blir gamla och orkeslösa samma dag de pensionerar sig (psykologiskt!), min pappa är över 80 idag och jobbar fortfarande. Så "ung" eller "gammal" - det är bara en mental inställning!

Hur gammal får man vara

Den svenska gräns som NIA

En till åldersfråga

Jag är adopterad .

Men hur kan man veta?

håller med A.

Svar till A.

Inte bara det heller faktiskt

Jag är lite agressiv inser jag ..

Inte adopterad men...

Man kan ju inte hindra,

Jenny F

håller fullständigt med dig miss x

Det finns en annorlundahet i

men herregud det är väl olika

Men

Vilka fördomar!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information