Tittar in för första gången.

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Tittar in för första gången.
Skrivet av	Stina
Vi är precis i startgroparna vad det gäller tankar kring adoption, pratat lite lätt om det ca ett år men börjar diskutera det mer på allvar nu senaste månaden. Skickade in om att bli medlem i adoption center, för att få lite grund info och tänkte gå en adoptions kurs som dom rekomenderar. Det känns skönt att iallafall kommit igång så smått. Vet inte alls mycket vad det gäller detta men tittat lite på kraven dom ställer för att få börja en hemutredning, att man ska vara gift osv. vi är inte gifta än men har planerat att göra det under året, varit sambo sedan 10 år, hoppas man kan till godo räkna sig det, tänkte också flytta till bättre boende innan vi drar igång karusellen på allvar, bor för närvarande i en 2:a vilket är väldigt trångt. Hoppas nu på att lära mig av er och få ett visst utbyte av funderingar.
Svar på tråden: Tittar in för första gången.

hej och välkommen!
Skrivet av Majoslava
det är inte så mycket aktivitet här, men jag rekommenderar adoptera.nu, där finns det mycket traffik, och även om man inte alltid tycker om hur och vad som skrivs där, så kan man ändå få mycket \'food for thoughts\' vad gäller adoptioner, etik i adoptioner, osv. bli inte skrämd, och hoppas du får ta del av föräldraskapet snart!

Hej Stina
Skrivet av Mallan (6mf, IVF?, adoption?)
Hejsan, jag har skickat lite frågor till dig på IVF-forumet för jag såg att vi verkar ha otroligt likartade erfarenheter hittills. Tyvärr får man väl tillägga eftersom ingen av oss har haft några speciellt roliga erfarenheter... Vi har kommit lite längre i adoptionstankarna än er och har satt igång hemutredningen. Vi har kommit halvvägs, på fredag har vi möte 3 av 4. Vi har turen att ha fått en suverän hemutredare så det känns jättebra. Jag tror även vi har kommit såpass långt mentalt att vi accepterat att det aldrig blir biologiska barn och kan istället glädja oss åt ett barn från någon annanstans. Trots det ligger ju vårt eventuella IVF-försök och "stör" tankarna litegrann. Just nu känns det som att enda anledningen att prova det (om vi får) är just det, att vi ska ha provat allt. Men efter 6e missfallet som var helt nyligen så känns det inte så lockande att gå igenom de här orosveckorna en gång till bara för att få samma resultat som tidigare. Nåja, välkommen hit och lycka till!


Svarade på ditt inlägg.....
Skrivet av Stina
på IVF sidan. Vad kul att ni kommit en bit på väg med hemutredning och så. Eftersom vi fick chansen till landstingsbetald IVF så kändes det bra att ta tillfället, just nu håller jag på att "blöda ur" mitt 7:e missfall, både fysiskt och psykiskt jobbigt, tänker ibland att hur ska jag orka mig igenom två missfall till? Vi har ju två försök kvar och det behöver ju nödvändigtvis inte bli missfall men förhoppningarna är inte stora och just nu känns det som det inte finns något annat resultat att vänta. Vi har som sagt lovat varandra att genomgå dessa två kvarvarande försök och sedan tycker vi att det får vara nog, då har vi gjort vad vi kunnat. Vi har disskuterat och jag har tänkt väldigt mycket på adoption de senaste dagarna och det börjar mer och mer kännas som det är det mest självklara. Jag känner mer och mer att när jag tänker på att bli mamma så tänker jag inte längre på att det måste vara ett biologiskt barn, det är ju trots allt ett barn vi vill ha. Ibland känns det som att vi går igenom all denna väntan och sorgen vid missfall helt i onödan, som att varför inte bara acceptera och istället bli lycklig förälder till ett barn som faktiskt behöver en ny mamma och pappa och som redan finns. Varför känns det så viktigt att i första hand föra sina gener vidare, det kanske är något medfött som naturen för med sig på gott och ont. Jag längtar till våra IVF försök är över så vi kan komma till skott, men vi tar en sak i taget. Lycka till med vad ni än beslutar att göra.

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv