Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Helt otroligt

Skrivet av samma här
att man måste vara gift för att adoptera. Svarade under scorpisens inlägg nedan och har sedan läst lite mer här.

Jag tror inte på giftemål men dock på att "välja" och jobba för sin relation. Jag har varit sambo i 10 år snart och vi har som sagt 2 barn. Att inte det måttet som bevis på seriositeten skulle räcka för svensklagstiftning är absurd. Vi har tom bott i nordamerika och där likställdes i långvarigt samboskap med giftemål dvs sk common-law spouses. Adoptiv länderna verkar oxå anse att ett förhållande kan bedömmas på annat sätt än genom giftemål. Dessutom är vi i de flesta andra avseenden som skattemässig/bostadsbidrag m.m. betraktade som gifta i svensk lags övon. Skrämmade tycker jag att sverige av alla länder är så otidsenliga. Skilja sig är ju inte direkt svårt.
Svar
Nja
tycker nog inte det. Sen kan man ju välja om man gifter i kyrkan eller borgerligt.

Och skulle inte Sverige ställa kravet, så kan jag garantera att alla länder man adopterar från gör det. I bland t o m att man måste ha varit gift en viss tid.
Skrivet av  MJ
Tycker du?
Jag tycker snarare att det är helt rätt! Då är jag i och för sig för både giftermål och att välja och jobba för sin relation. Adoptivbarn är skörare än biologiska barn så tillvida att de redan har varit med om att bli lämnade av sina föräldrar en gång. Jag tycker inte alls att det är för mycket begärt att de nya föräldrarna då så mycket som det går visat att de bestämt sig för ett liv tillsammans, innan de godkänns som föräldrar. Ett giftermål är i alla fall ett steg åt det hållet. Ett steg i att visa att det ÄR vi, nu och för all framtid.

Visst, det förändrar inte er relation för att ni gifter er... Då så? Då är det väl bara att kila iväg och gifta er borgeligt en eftermiddag så är saken ur världen sedan och det är fritt fram att adoptera? Ni har väl knappast något att _förlora_ på det?
Skrivet av  HelenaD
Jag har redan visat att det
ÄR vi nu och för alla framtid. I alla fall lika mycket som ett giftemål ytterligare skulle visa. Den enda skillnaden ligger i utformningen av den svenska lagen inte i hur vi svenskar ser på seriositeten på ett per beroende på om de är gifta eller inte. Svensklag borde spegla det som anses vara "rätt och riktigt" och väldigt få går nog omkring idag och tror att ett nygift par har större chans att klara föräldraskap och relation långsiktigt ställt mot ett par som sammanbott under längre tid.

Ser man ur barnets synvinkel så är väl det enda som skulle kunna vara bättre med ett giftemål att den ekonomiska situationen garanterat är ordnad lagenligt vid en skiljsmässa. Men det är knappast det som är relevant för det kännsliga adoptivbarnet utan med vilken sannorlikhet föräldrarnas relation fungerar och den ökar inte med giftemål.

Skrivet av  samma här
Hur?
"Jag har redan visat att det ÄR vi nu och för alla framtid."

Juridiskt? Hur då?
Skrivet av  HelenaD
Håller inte med
Vilka länder menar du ger uttryck för att andra bedömningar än äktenskap är att föredra? Jag uppfattar det snarare som att länderna anser att äktenskap i kombination med andra bedömningar är av yttersta vikt! Har försökt hänga med i tio år nu och har ännu inte sett något land som inte kräver äktenskap.

Har dessutom en man som gått igenom en skilsmässa med barn. Det första han krävde när vi började tala om barn var att vi skulle vara gifta. Detta är dessutom vad man ständigt läser i "fråga familjejuristen-spalter" - alla parter och särskilt då barnen, är bäst skyddade om föräldrarna är gifta.

Skrivet av  Que?!
Den
information jag hittat är att det finns länder somiofs inte föredrar icke gifta, vilket jag heller inte påstått, men där sammanboende oxå kan komma ifråga.
Skrivet av  samma här
Intressant, vilka länder gäller det?
.
Skrivet av  Que?!
Dåligt formulerat
det gäller information som erhållits via länder med annan lagstiftning än sverige. Där man kan bli registrerad som "så som gift" men sverige kan inte hantera den innebörden i lagen vad det gäller arv osv. Därför måste man vara gift boendes i sverige. Det är alltså en lagtekniskfråga.

Att jag tidigare fått sådan information under lång tid boendes utomlands är oxå anledningen till frågan. Jag blev helt enkelt förvånad över svensk lagstiftning.
Skrivet av  samma här
Undrar fortfarande...
...vilka länder då?

Man kan ju tycka att det är hur mossigt som helst med äktenskap. Och att detär hur mossigt som helst att äktenskap ger ett starkare slydd för barnen.
MEN så länge det är så är det väl viktigt/riktigt att ha det som krav för att få adoptera?

Det är för barnens bästa. De ska inte vara murbräcka för att rasera eventuella fördomar om hur man ska få bilda familj.
Skrivet av  Sojakorven
Fattar fortfarande inte
Ursäkta att jag svarar under mitt eget inlägg. Av någon anledning fick jag ingen "svaralänk" under ditt inlägg.

Jag har fortfarande inte förstått vilka av de länder svenska adoptionsorganisationer samarbetar med som likställer samboskap med giftermål.

Sen har jag även lite svårt att förstå skillnaden känslomässigt mellan ett registrerat samboskap som du förordar och ett borgerligt äktenskap.

Skrivet av  Que?!
Grejen är att
ett barn kan inte få juridisk anknytning till två personer "vilka som helst" man måste på något sätt markera att vi två vill vara föräldrar tillsammans. Heteroförhållanden gör det genom den juridiska proceduren "att gifta sig". Homoförhållanden genom att "ingå partnerskap". Singlar kan adoptera som ensamstående men det barnet får då bara juridisk anknytning till en person.

"Skrivna på samma adress" är ingen juridisk markering. Man kan bo med sin kompis, väninna eller hundratals personer i ett hyreshus.

Samma regler gäller fö fastställelse av faderskap. Är man inte gift heter den juridiska formaliteten "bekräftelse av faderskap".
Skrivet av  Inga Visor
Men det är ju just det som är grejen
att man måste "gifta" sig. Att vara skrivna på samma adress är ingen juridisk markering säger du, men det skulle kunna vara under vissa förutsättningar. Det finns många sätt att rent tekniskt lösa den juridiska biten som nu sverige inte tillämpar.

Jag har gjort mitt val av man. Att lova något som redan är lovat blir att nedvärdera mitt tidigare liv och ställningstagande. Att ogiltigföklara 10års relation för att uppfylla en gammal patriarkalisk tradition är inte rätt och riktigt i mina ögon. Det är inte heller rätt mot mina tidigare barn.

Visst kanske det är bäst för barnet med gifta föräldrar men det ligger i giftemålets definition och det är just det som jag anser gammaldax.

Ni resonerar alla baserat på att giftemål är det som idag är lagstadgat. Det innebär inte att giftemål skulle vara enda alternativetom, om lagen varit konstruerad på ett mer modernt sett.

Att det enda rätta skulle vara två hetro gifta föräldrar har ju redan konstaterats som felaktigt i och med att singlar samt homosexuella registrerade par anses kunna adoptera. Att par som då har en annan politisk och samhälls uppfattning skulle tvingas frångå den för att erhålla rätt luktar diskriminering.

Jag har inget emot att de som utreder klassificerar/registrerar oss som "så som gifta inför lag" eller motsvarande alternativ. Men att jag själv skulle avvika från min övertygelse för att "få" bli förälder känns inte rätt. Lika lite som om religion, urprung, sexuelläggning eller vilket parti jag tillhär skulle vara en fråga vid godkännande av adoption.
Skrivet av  samma här
Jag förstår inte skillnaden
"Jag har gjort mitt val av man. Att lova något som redan är lovat blir att nedvärdera mitt tidigare liv och ställningstagande. Att ogiltigföklara 10års relation för att uppfylla en gammal patriarkalisk tradition är inte rätt och riktigt i mina ögon."

Ogiltigförklara? Jag och min man hade varit tillsammans "som gifta" i sju år när vi gifte oss. Inte anser jag att vi därmed ogiltigförklarade de sju åren! Att lova något som redan är lovat... Gör vi inte det väldigt ofta? Säger du inte fraser som "var försiktig", "se dig för" etc. till dina barn, trots att de _en_ gång redan lovat alltihop?

"Det är inte heller rätt mot mina tidigare barn."

Vad blir det för skillnad för dem? Det är ju inte direkt så att ni lovar _helt andra_ saker nu plötsligt, menar jag. Inga namn behöver ändras, rent praktiskt blir det ingen skillnad säger du ju så... Varför är det inte rätt mot dina tidigare barn, om det ändå inte blir någon skillnad i praktiken?

"Att par som då har en annan politisk och samhälls uppfattning skulle tvingas frångå den för att erhålla rätt luktar diskriminering."

Diskriminering av vadå? Exakt VAD i äktenskapet är det som är så motbjudande och tvärt emot dina principer, när du samtidigt menar att det absolut inte är någon skillnad mot att _inte_ vara gift. Jag förstår inte det.

"Men att jag själv skulle avvika från min övertygelse för att få bli förälder känns inte rätt."

Tja, det beror kanske på hur viktigt man tycker att det är... Om jag får uttrycka mig spetsigt. Själv skulle jag vara beredd att rucka på bra många principer för ynnesten att få bli förälder. Det finns regler för att få adoptera. Regler som i grund och botten kommit till för skydd av barnet. Oavsett vad jag personligen tycker om reglerna så tycker jag ändå att det är BRA att de finns där. För de finns där för att man är rädd om barnen och vill barnen det bästa. Sedan kommer det alltid att förekomma att vissa hamnar i kläm. Man kan t ex diskutera om det är bättre för barnet från Kina med en ensam förälder på 31 år än två föräldrar på 29 år, som exempel (Kina har 30 år som lägsta åldersgräns på adoptivföräldrarna), men det är väl så att det är omöjligt att skriva idiotsäkra lagar. Då får det bli generella sådana och folk i gråzonerna hamnar i kläm och får foga sig. Eller låta bli. Själv fogar jag mig.
Skrivet av  HelenaD
Som läget är nu
är det bara att bestämma vilket som är viktigast; barnets intresse av juridiska anknytning till sin mamma och pappa alt hålla fast vid principen att inte gifta sig (och därmed bli utan internationellt adopterat barn).
Skrivet av  Inga Visor
Hm
Allt prat om _rättigheter_ när det gäller adoption irriterar mig. Varför ska adoptivbarn alltid fungera som murbräckor i samhället? De har använts för att visa att samhället accepterar homosexuella föräldrar. Nu ska de även visa att äktenskapslagstiftningen är gammalmodig. När man blir förälder så får man ge avkall på många principer. Det gäller även (kanske särskillt) när det gäller adoption. Barn har en säkrare ekonomisk ställning som barn till gifta föräldrar. Varför ska man behöva konstruera en lagstiftning som i praktiken skulle fungera som en äktenskapsbalk när en sådan lagstiftning redan finns? Dessutom tror jag att det minsta problemet man möter när man ska adoptera är just det att gifta sig. Att adoptera innebär att byta perspektiv från mina krav till vad som är bäst för barnet. Om det är att ha juridisk anknytning och därmed även säkrare ekonomisk situation och att det kan tryggas genom äktenskap. Ja då är det väl självklart att man gifter sig.

Dessutom, som tidigare sagts, vet jag inget ursprungsland som accepterar att sambos adopterar. Ursprungsländerna kan ha olika krav på äktenskapets längd och att man ev kan räkna in sambotid men jag har aldrig hört talas om något land som inte har krav på äktenskap.
Skrivet av  lm
det är väl
från grunden inte sverige slag som krävde det utan många andra länder kräver det
Skrivet av  em
Sveriges lag..
.. kräver det också. Adopterar man som par måste man vara gifta, eller ha registreat partnerskap, vare sig det gäller internationell adoption eller adoption inom Sverige.
Skrivet av  S-J
men
jag har fattat det att vår lag är formad utifrån de krav som andra länder ställer. Om du läser Hagkonvensionen så tror jag det står i den att par måste vara gifta. Säger inte ATT det ÄR så men att jag tror
Skrivet av  em
Adoptioner sker..
.. som sagt även inom Sverige, och även s.k anhörigadoptioner. Vid sådan adoption är inte andra länder inblandade över huvud taget, men man måste ändå vara gift, t ex gift med sin partner för att kunna adoptera hans/hennes barn.
Skrivet av  S-J
Ja till viss del
Men kravet att att man ska vara gift går tillbaka till 1917 års adoptionslagstiftning (som var den första egna adoptionslagstiftningen i Sverige). Dvs långt innan diverse konventioner.
Skrivet av  lm
Ja många andra länder kräver det
men flera länder godtar adoptiv föräldrar som inte är gifta men lever så som gifta och kan bevisa att de gjort det under rimligt lång tid, ofta 5år. För giftemål krävs ofta kortare tid har jag förstått.

Tyvärr är det så att just sveriges lag är konstruerad så att dessa föräldrar inte får adoptera även om adoptionslandet godtar det.
Skrivet av  samma här
Berätta för mig ett enda land
som accepterar att ogifta adopterar internationellt tillsammans!
Skrivet av  Inga Visor
Måste bara fråga varför inte
Det tar ungefär en vecka att gifta sej, hemta papper skriva på skicka in. Få dem beviljade tar ungefär en vecka. Sen så själva giftemålet tar ca 5minuter om man vill så. (vi funderar själv att göra på det här sättet) Ni behöver inte ha ringar på er, det ända det är frågan om är ett papper som skyddar både er och barnet om något händer. Varför inte göra det?
Skrivet av  jag