Hos sjukgymnasten! (långt)

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hos sjukgymnasten! (långt)
Skrivet av	Maria & Noah
Nu har vi varit hos sjukgymnasten för första gången.Hon verkade bra och det kändes som hon visste vad hon pratade om. Men det var inte vänstersidig utan högersidig torticollis. Jag kanske missuppfattade läkaren sist, jag vet inte? Hon kollade lite på Noahs nacke och bände. Rotationen åt båda hållen är det tydligen inget fel på men han har nog något kort och spänd muskel på ena sidan. Samt att han måste träna upp musklerna. Hon visade lite övningar som vi ska träna på hemma. Men jag kan ju inte påstå att Noah tycker det är vidare värst kul :-( Hon gav också förslag på en boll där han skulle ligga på för att träna musklerna. Kattis är det inte en sån som Theo tränar på? Funkar det bra? Även om jag nu fått min vilja igenom :-) och vi har börjat gå hos en sjukgymnast så känns det tungt...Försöker intala mig själv att det kommer att bli bra, men inser att det kommer att bli slit och kanske ta tid. Va hos BVC igår för att Noah skulle få sin 2:a vacc, spruta. Talar då om att vi nu varit hos sjukgymnasten och fått träningsprogram. Hon säger inte ett ord, frågar inte ens hur det känns eller åtminstone tittar på han nacke. Jag tycker det är hennes förbannade skyldighet att åtminstone ha sån koll på "sina" barn att hon ser att det kanske är något som behöver kollas upp. Varför såg inte läkaren något vid 2månaders kontrollen? När jag har sett något ända sedan han föddes?? Visst det är ingen idé att gräva i det men jag känner mig mycket besviken. Enligt sjukgymnasten så är det ganska vanligt att bvc inte ser något. Det känns ju inte så värst förtroendeingivande... Men men det är bara att kämpa på... Kram till er alla! :-) /Maria
Svar på tråden: Hos sjukgymnasten! (långt)

Oj vad jag känner igen mej
Skrivet av Kattis med Theo 020127
Skulle kunna varit jag som skrivit detta! Frustrationen och besvikelsen över att BVC inte reagerar. Deppighet och hopplöshetskänsla över träning och över att Theo inte vill. Jag vet exakt hur du känner det! Träningen är jättetrist och vi vänder ut och in på oss för att Theo ska acceptera det. För vår del innebär det många mariekex... Kan trösta dej med att efter ett tag så blir det en del av vardagen! Fortfarande en väldigt tråkig del, men ändå. Det flyter på liksom. Och det känns hopplöst ibland, särskilt när Theo kinkar extra mycket när vi tränar eller när vi inte tycker att han blir bättre. Men så märker man svag förbättring och då blir man hoppfull! Vi behvöer ju inte hålla på med detta hela livet, även om det känns så nu. Och det är ju inget farligt, det försöker jag intala mej gång på gång. Ja, vi har en stor boll, men det funkar inte alls. Håll ut! Vi får stötta varandra!

Tack för ditt svar :-)
Skrivet av Maria & Noah
Nä visst är det så att man inte behöver hålla på hela livet, men ibland sviker modet, och då har vi bara börjat vår träning:-) Hur ofta går ni till sjukgymnasten? Och när ni är där tränar ni något eller tränar ni bara hemma? Kram Maria


vi går
Skrivet av Kattis med Theo 020127
ungefär var fjärde vecka. Vi tränar inte där utan pratar mest och vi visar kanske hur vi gör och hon kanske känner lite på nacken. Hemma tränar vi 10 minuter 4 gånger om dagen genom att tippa honom åt vänster så att han ska hålla upp huvudet. Hon har sagt att vi gärna får komma dit och träna/få hjälp med träningen, men Theo accepterar inte att nån anna nän jag och Magnus gör det. Plus att det ju är jobbigt att behöva flänga till sjukhuset. Så vi kör på hemma och gör avstämning regelbundet. Kram Kattis

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv