Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Skall försöka ta ut rören imorgon

Skrivet av Becka
Min ena dotter hade 7 öroninflammationen mellan 6-12 månaders ålder, så då hon var 13 månader opererade dom in rör i öronen. Efter det har hon inte haft en enda ÖI tack och lov.
Det är ju lite olika hur länge de sitter kvar, i april i år hade dom inte ännu kommit bort så då försökte de ta bort dem med instrument in i örat.
Min dotter skrek och fäktade och satt INTE still, hon var rädd. Hon har Dysfasi och har svårt med talet, att bilda ord och meningar själv och att förstå vissa meningar.

Alltid kommer den där obligatoriska frågan först "Hur gammal är du då?" och så blir hon osäker då hon märker att de förväntar sig ett svar men hon inte kan ge ett.
Sedan sa de då hon inte satt still "om du inte sitter still går mamma ut!"
Jahaaaja, gör jag det?! Blää vad jag blev arg, varför hota med sånt för, jag tänkte då inte går ut. Trodde dom att hon skulle bli lugnare då?! Hon med hennes dysfasiproblem uppfattade bara "mamma går ut" och det gjorde då inte henne lugnare.

Sedan höll de på och sa "det gör inte ont" också tusen gånger, och det enda hon uppfattade av det var "ont". Smaaart :(
Imorgon bitti skall vi fara dit igen och försöka ta bort dem, då har de varit inne i öronen 3½ år! (Hon är nu 4½ år alltså.)
Ärligt talat fattar jag inte hur dom skall lyckas med att föra instrument upp i öronen och ta bort tuberna/rören utan att ge henne lugnande först, får man "kräva" det eller?
Svar
Du kan säkert
be att hon får lugnande, men det kan nog vara en bra idé att förbereda dom på att du kommer vilja att hon får det. Tiden för varje patient är rätt kort och det tar en stund för det lugnande att kicka in så ni behöver nog vara där i god tid innan och att dom har tid att ordna det för er.

När det gäller hennes dysfasi så förstår jag att det känns kränkande för dig att dom pratar på ett sätt som hon inte förstår - MEN - min fråga blir ifall du har informerat dom om "hur" hon hör och vad dom kanske bör undvika. Kanske är det bättre att du pratar med henne under behandlingenistället för att dom gör det.

Det som jag reagerade starkast på var att dom hotade med att du skulle gå ut om hon inte lugnade sig. Där spelar det ingen roll om man har något handikapp eller inte - så säger man inte till något barn. Det är väl aldrig något som skulle få ett barn som känner rädsla att lugna sig! Usch och fy för det!

Berätta gärna mer om Dysfasi (som jag aldrig hört talas om). Är det fysiskt eller psykiskt betingat?
Skrivet av  Mia A
Vi var dit igår,
i april gick alltså besöket inget vidare... Men nu hade jag på ett bättre sätt kunnat förbereda Elvira på vad dom skulle göra, att hon skulle sitta stilla och dom skulle titta där in i öronen, så hon VISSTE vad som skulle ske vilket gjorde en stor skillnad.

Dessutom sa jag genast vi kom in att hon har fått diagnosen Dysfasi och har svårt med talet och förstår inte allt tal och kan missförstå, så säg t.ex. inte "Det kommer inte att göra ont!" - för då uppfattar hon troligtvis bara ordet "ont" och då blir det ju motsatt effekt.
Så jag var bestämt och sa som det var direkt och att det inte gick bra förra gången vi var här, och då jag inte nu lät dom bestämma allt och ta kommandot bara för att dom råkade var Öronläkare - så blev det nu en heeelt annan sak. De var så förstånde sååå och de fick titta in i öronen och konstaterade att rören ännu satt så hårt fast och hade typ växt fast i trumhinnan så vi skulle inte pina flickan utan de skall ta bort dem under lättnarkos i januari istället.

Angående din fråga om Dysfasi, så för att förklara det kort (det finns massor av olika former av Dysfasi) så är Dysfasi då man har problem emd talet, inte enbart har en försenad talutveckling som 2åring alltså, utan kommit upp i åldrarna och som Elvira nu, pratar som en sen 2åring då hon är 4½ år.
Dysfasi är inget fysiskt alls utan jag brukar jämföra det rätt mycket med Dysleksi igentligen, Läs & Skrivsvårigheter alltså. De som har svår Dysleksi brukar ha problem både med att läsa skrift, förstå skrift och att själva sätta ner meningar på papper så det blir rätt. Då man har Dysfasi har man svårt med talet, att få ut orden som man har i huvudet rätt ur munnen, man vet inte hur man skall göra för att det skall låta som man vet att det gör. Sedan finns det svårare och lindrigare Dysfasi. Man brukar räkna med att ung.3% av befolkningen har fått diagnosen Dysfasi.

Elvria har även vissa svårigheter med att förstå långa invecklade meningar som man ropar från ett annat rum, utan jag måste sätta mig ner på hennes nivå och säga korta meningar och ha ögonkontakt - då går det in.
Elvira är som vilken 4-årig tjej som hellst annars, har humor och busar och älskar djur, gillar gymnastik o.sv. Det hon har svårt med är talet alltså, det kan bli ett rätt så stort "handikapp" ändå eftersom folk direkt förutsätter att hon kan tala eftersom hon är så stor nu.
Om ma inte har nått tilläggs-handikapp så har man enbart en Dysfasi, se flesta har "enbart" som dysfasi, som dessvärre kan leda till vissa koncentrations-svårigheter också, varför skulle en 4åring sitta still och lyssna om man intetkan kommunicera och prata tillbaka liksom.

Dysfasi är ofta nått som man måste lära sig att leva med, precis som Dysleksi. Nuförtiden får man dock mycket hjälp hos Logopeder, egen assistent i dagis/skola och ofta hjälp av stödtecken då man pratar (enkelt teckenspråk sammtidigt som man använder sammtidigt som man pratat vanligt).
Ibland växer Dysfasin bort och de kan prata som vem som hellst som 15åring typ, men ibland har de problem med att kunna tala hela sitt liv. Afasi är då man inte talar alls överhuvudtaget. Elvira pratar mycket och gärna, men det är väldigt otydligt och grötigt.
Skrivet av  Becka
Vad skönt att
det gick så mycket bättre igår! Hoppas att problemen inte kommer tillbaka när dom tagit ut rören bara.

Tack för din beskrivning av din dotters handikapp. Det är alltid intressant att lära sig om något nytt.

Afasi förresten, det trodde jag var när man glömde av vissa ord...? Fast det är klart, det finns väl olika grader av det också och om det är väldigt gravt då blir det ju inte mycket sagt.

Det verkar hur som helst som om din dotter har en väldigt engagerad mamma. Alla barn behöver någon som "står upp" för dom och speciellt barn med särskilda behov!

Hoppas rörurtagningen går bra!
Skrivet av  Mia A
Skönt....
att höra att de lyssnade den här gången! Blev alldeles tårögd å era vägnar när jag läste ditt första inlägg. Min dotter har också rör inopererade sedan 2 år tillbaka. Hon hade också många öroninflammationer från 6-18 månader och fick efter ett tiotal ÖI rör inopererat. Det är som sagt drygt 2 år sedan. Rören sitter fortfarande kvar, vi går på kontroll en gång i halvåret. Sitter rören kvar på kontrollen i vår kommer rören att tas ut. Doktorn bedömer att längre än så bör rören inte sitta i.

Han sa också att hon då kommer att sövas, precis som när de opererades in, just därför att de är fastvuxna efter så lång tid, och det annars kommer att göra mycket ont att ta ut dem.

Så jag blev glad att höra att det löser sig för er del också! Ska hålla tummarna för er!

Skrivet av  Kram Åsa