Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

:( Kan någon förklara....långt

Skrivet av Vill vara anonym nu
jag sitter här med mina killar på nyss fyllda 2år. Dem har fram tills nu varit lugna och ganska medgörliga. Har inte varit några äventyrare...men nu har ngn tryckt på knappen!!
Jag har ju självklart hört talas om "trotsåldrar" vilket jag avskyr att kalla det, men att det skulle bli så här!
När dem är med mig så ska maten kladdas med, drickan hälls ut på golvet, alla leksaker ska kastas iväg (gärna i huvudet på bror), dem skriker rakt ut i högan sky utan ngn som helst anledning, bits, vill inte byta blöjor osv osv...när dem är med ngn annan (vem som helst) så är dem som två små glada mest bedårande bröder som håller varandra i handen och skrattar tills dem får magknip.
Jag begriper inte vad jag har gjort för fel? Vad jag än säger eller gör så blir ingenting bra. Jag tror att dem har tröttnat på mig fullständigt,känner mig värdelös som mamma...jag hoppas VERKLIGEN att detta är en övergående period för jag orkar snart inte längre.Jag orkar inte vara arg på mina barn mer, jag försöker hela tiden att vara lugn och bestämd men jag känner att tillfällena när jag tappar fattningen och skriker för full hals bara blir vanligare och vanligare. Förr kunde det handla om kanske 2 ggr/mån, nu är det snarare 2ggr/dag.
Hur har ni andra tagit er igenom dessa perioder?
Jag behöver verkligen råd nu annars vet jag inte hur vi ska klara av varandra i fortsättningen :(
Svar på tråden: :( Kan någon förklara....långt

Inga råd.

Skrivet av  Jeswi m trillingar-01 + son -04
Jag vill bara tala om att du inte är ensam!!
Mina barn är precis som du beskriver, fast i mitt fall får man ju plussa på en till.
Jag vet inte hur man tar sig igenom det här, man gör det nog bara.
Känner mig jämt arg och på kvällarna när barnen sover så får jag alltid dåligt samvete och tänker att: i morgon ska jag inte skälla på dem så mycket. Mina troll fyller snart tre år och jag hoppas att den jobbigaste tiden snart är över, men det är väl bara önskedrömmar.
 

Jag har..

Skrivet av  Jenni m.Anton & Kalle, Jesper
..inga råd, men jag kan säga att jag har hört att det är "normalt" att de "spelar ut" mot dem de älskar och litar på och hemma.........jag tog fasta på det direkt!

/jenni
 

TACK:::

Skrivet av  vill vara anonym nu
Det där ska jag tänka på när det känns illa!
 

Åldern......

Skrivet av  Lotta m Ebba & Alice
Jag kan inte förklara så mycket mer än att det är åldern. Vissa barn får kanske lite mer av detta medan andra barn får lite mindre av det.

Inte så roligt att gå igenom det, men lika fullt så har man inte så stora val heller. Och du är absolut inte ensam om detta. Och definitivt inte någon värdelös mamma.

Jag hade kunnat skriva ditt inlägg för några månader sedan, för då kände jag precis likadant. Alice och Ebba gjorde ungefär likadant mot mig som dina killar gör mot dig. Jag var arg hela tiden kändes det som. De lyssnade aldrig på mig utan bara skrattade och fortsatte med sitt bus när jag sade till. När Lars sade åt dem så löd de oftast direkt. Och han kunde inte förstå varför jag var så arg på dem jämt. Jag var tvungen att förklara för honom hur det kändes att hela tiden behöva hålla på så som jag gjorde med dem, tex att försöka lirka med dem hela tiden för att tex klä sig eller vad det kunde vara. Hur mycket det tog på krafterna att behöva hålla på så. Jag bestämde mig då att försöka att inte bli så arg hela tiden utan istället ta hjälp av deras pappa när de inte lyssnar. Jag lade helt enkelt ner "kampen" med dem och lämnade över till honom. Nu går ju inte det när man är ensam med dem, men på kvällen när han är hemma gör jag så.

Och nu så börjar det lätta faktiskt. De är lite lättare att ha att göra med och så är det skönt att semestern är över och de är tillbaka till dagis igen. De är på bättre humör när de kommer in i sina vanliga rutiner igen. Dessutom så närmar de sig 3-års dagen och börjar växa till sig.

Så jag pustar ut fram tills nästa period börjar, för det gör den......

Och jag håller med Jenni. De kör med oss mammor för de känner att de kan släppa loss detta hos oss.

Så massor av styrkekramar kommer här. Du kommer klara detta. Och när du tycker att det är helt hopplöst försök få lite egen tid bara för dig själv, för att ladda batterierna. Det går bättre då.
 

Tack Lotta!

Skrivet av  vill vara anonym nu..
Det är skönt att få lite respons av likasinnade då man får inse att det inte alltid är så lätt!!
Jag har nu försökt välja mina fajter och har bestämt mig för att: Det som inte är farligt för dem eller någon annan tänker jag inte tjata och gnata om på ett tag, mest för att kanske få tid till att ge dem positiv feedback när dem gör något som är bra....det händer ju faktist titt som tätt. Kanske kan jag på detta sätt lugna ner mig och börja om på nytt igen...
Tack!
 

Artiklar från Familjeliv