Ni med äldre tvillingflickor? *långt*

Ni med äldre tvillingflickor? långt
Skrivet av	Jessica m pojkar-96 & flickor-01
Mina flickor är 3,5 år och leker just nu (inte just nu, för då sover de, men nuförtiden) ofta jättebra tillsammans under långa stunder. Det är mycket roll-lekar med dockor och picknick som de leker. Jag har just insett att det är nog väldigt lätt för tvillingflickor att bli väldigt beroende av varandra just för att flickor ofta leker två och två och om de bara leker med varandra så "släpper de ju inte in" någon annan. Med mina pojkar har jag inte varit orolig för detta just för att de ofta lekt en annan typ av lek, det har mer varit att springa runt och panga på varandra och jaga varandra och den typ av lek. Inte så mycket det här att de stänger in sig i sitt rum och leker i timmar tillsammans. Jag skulle gärna vilja höra synpunkter om detta från er som har lite äldre tvillingflickor som kanske kan välja kompisar lite mer själv genom att gå hem till kompisar utan att någon förälder följer med dem. Just för att undvika att mina flickor bara vill leka med varandra så försöker jag att vi hälsar på och bjuder hem andra flickor i deras ålder både från dagis och från vårt närområde så att de, när de blir lite större och mer själva kan bestämma vem de ska gå och leka med, känner att de har flera kompisar att välja mellan. Det blev långt och invecklat detta, men jag hoppas att ni kan förstå vad jag menar. Jag har själv gått mellanstadiet med ett par tvillingtjejer som alltid hade samma kläder på sig och som alltid lekte tillsammans och så vill jag _inte_ att mina flickor ska bli och just nu gör jag vad jag kan genom att utöka deras vänkrets, aldrig ha likadana kläder på dem och låta dem sova en och en hos mormor och morfar.
Svar på tråden: Ni med äldre tvillingflickor? långt

Visst har du enäggs?
Skrivet av Ingrid mfl
Jag har fått för mig att enäggs oftare är mer "tajta" än vad tvåäggs är. Själv har jag två tvillingtjejer (tvåäggs) som aldrig tålt varandra. Nu har de under årens lopp tvingats komma överens. Och eftersom de, naturligtvis, har varit intresserade av samma sorts lekar så har de liksom funnit sig i situationen. Men jag vet många som har särat på sina tvillingar, satt dem på olika dagisavdelningar, klasser mm. Vet att de tom rekommenderas. Pratade faktiskt med en tvilling (enäggs, arbetskamrat) om just det här med att inte klara sig från varandra. Hon ansåg att de visst helst ville vara tillsammans mest hela tiden men att man också växte ifrån det med tiden. Ett av extremfallen har vi dock här i stan. Ett par enäggstvillingar (äldre, typ 70-80) som alltid går tillsammans och alltid exakt likadant klädda. Men de verkar trivas med det. Vilket svamligt inlägg. Men andemeningen är väl att man får lyssna till sin inre röst och att man inte ska ta allför allvarligt på det hela. Två tjejer som bästisar tillåts ju ofta gå hela grundskolan "hand i hand" utan att någon gör något åt det. Kram!

Jo de är enäggs
Skrivet av Jessica m pojkar-96 & flickor-01
och just för att de är så lika till utseendet har jag valt att aldrig ha likadana kläder på dem, vilket ofta diskuterats här på sidan. Att sära på dem i dagis/skola kommer inte att bli aktuellt då vi valt ett Montessorispår och det finns bara en klass där. Däremot så har jag sagt till på dagis att de ska sära på dem i de situationer där det går, t ex olika bord vid maten, olika grupper när de ska på bibblan t ex. Sen så går alltid den friska till dagis om en är sjuk. Så jag känner min inte direkt orolig för att de ska gå klädda i likadana kläder när de är 70 år, men jag tror att man får vara medveten om "problemet" och försöka utveckla deras individualitet och se till att de inte blir helt beroende av varandra. Jag vet några enäggsflickor i 9-årsålder som, när de var 4-5 år, inte kunde vara själv på dagis när den ena var sjuk och inte heller sova själv hos mormor/farmor: Personligen skulle jag tycka att det var lite av ett misslyckande. Jag tror dock att det går bättre nu för de här flickorna. Detta blev ett ännu svamligare inlägg...


Fast det tycker inte jag...
Skrivet av Ingrid mfl
det finns flera lösningar på samma problem. Att vara oskiljaktig vid 4-5 års ålder känns inte alarmerande för mig. Men då är ju jag van vid twins som inte tål varandra förståss... Tycker bara att 4-5 år fortfarande är rätt smått. Annat om de var 16-18 och inte kunde vara ifrån varandra. DÅ skulle jag nog känna att jag inte erbjudigt dem allt här i livet. Ang tanterna här i bygden så har de nog valt det själva. De verkar väldigt nöjda med lösningen. Det måste ju också få betyda något, att människor är nöjda i sitt liv? Intressant tanke du tog upp ändå!

Det är klart att vid
Skrivet av Jessica m pojkar-96 & flickor-01
4-5 år kan man inte säga hur man blir som vuxen. Men när de här flickorna var 4-5 år var mina pojkar ungefär lika gamla och de skulle inte ha bry sig ett skvatt om den andra var på dagis eller inte och bara vara glad att få sova själv hos mormor och morfar. Så det blev ju en rätt stor kontrast om man jämförde tvillingskapet och då känner jag att _jag_ föredrar när de är mindre beroende av varandra. De här tanterna som du skriver om är säkert jättenöjda och trygga i sitt förhållande med varandra. Men vad händer när en av dem går bort och de, som jag förstår det, _bara_ har varandra. Det måste ju bli en ENORM förlust, som att förlora en del av sig själv, vilket det kanske alltid är att förlora en tvilling. Men jag föredrar ändå att se varje tvilling mer trygg i sig själv. Synd att inte fler är med i vår intressanta diskussion!

vi har pojkar här..
Skrivet av sisla
Jag blev för drygt 1 år sen styvmamma på halvtid till tvillingpojkar som nu är 9½, och du undrade främst om äldre flick-tvillingar men jag svarar ändå :-) Dessa pojkar uppfattar jag som väldigt beroende av varann och rätt så ihopklistrade. Jag har också skrivit om det tidigare här på sidan.. Vet av pojkarnas pappa att varken han eller mamman tidigare reflekterat särskilt mycket över att man skulle uppmuntra tvillingarnas självständighet. Min sambo har en trasslig relation till sin egen bror, och har väl därför alltid varit bara LYCKLIG över hur nära och fin kontakt hans söner har med varann. Jag har själv ett ensambarn som ju tvingats bli mycket mera självständig eftersom hon inte haft nåt syskon att luta sig mot. Det jag kan säga är att de här pojkarna under hela uppväxten varit med varann, aldrig varit ensamma med nån kompis eller ens hos nära släktingar. De enda gånger de varit isär tidigare har varit när en är sjuk, då går den andre till skolan. Alla vuxna omkring dem har också varit väldigt rädda för att vara "orättvisa" eller att göra någon av pojkarna ledsen, avundsjuk osv, vilket lett till att de alltid fått nästan samma saker i presenter och likadana kläder, bara olika färg osv. Jag har nog varit rätt så påstridig i detta med att uppmuntra gossarna att bli mera "egna" individer, så det senaste året har de vid några tillfällen varit hos varsin kompis. Vi ordnade också varsin fritidsaktivitet åt dem i höstas, men de gick inte klart hela terminen ens, utan valde att avbryta. Det är tydligt att man inte kan stressa fram någon självständighetsutveckling utan att de snarare reagerat med att dras tätare ihop nu när vi (jag) haft detta separatistprojekt i gång. Jag försöker nu backa och ta det lugnare.. Men upprörs ändå av att så stora barn med självklarhet fortsätter säga "vår bästa vän Pelle", "han vill inte ha mer nu" (om brodern blir erbjuden en pannkaka till), "vi gillar denna låten" (utan att ha en aning om huruvida brorsan faktiskt håller med) osv.. Dessa gossar går i samma klass, och har alltid varit i samma grupp, tyvärr måste jag säga. Nu har det med tiden visat sig att den ene är mer "popppis" och att han dessutom har lättare för sig i så gott som alla skolämnen. Det blir hela tiden jobbiga jämförelser mellan dem, och eftersom de har samma läxor etc så blir det sorgligt tydligt för den ene att han inte riktigt hänger med lika bra som brorsan.. Jag tror de bitarna hade varit lättare att tackla om de inte gick i samma klass, men det verkar otänkbart att sära på dem nu. Värt att fundera över.. Tycker det låter jättebra som du gör, att redan nu sära på dina töser emellanåt. Låta dem upptäcka glädjen i att ha helt EGNA erfarenheter att berätta om, som syrran inte kan avbryta i.. t ex. Men det låter inte som att du behöver oroa dig så mycket ännu.. Ta det lugnt och se tiden an. Fortsätt göra som du gör bara. Det är ju också oerhört värdefullt med den trygghet som tvillingarna kan finna hos varann. Både plus och minus med tvillingskapet förstås.. OJ! Vad mycket jag skrev..


Hej
Skrivet av Jessica m pojkar-96 & flickor-01
Jag anade nästan att du skulle skriva! Vi verkar har ungefär samma inställning till tvillingskap tycker jag. Det var ju synd att det inte funkade med olika fritidsaktiviteter, annars hade det ju varit ett perfekt tillfälle att dela på dem. Jag tänkte på det här med läxor som du skrev om. Mina pojkar har skrivläxa varje vecka och då klistrar fröken in en lapp med stödfrågor och rubrik som man ska skriva om. I början blev det ofta så att de satt och tittade på vad den andre skrev om. Jag bad då fröken att de skulle få olika stödfrågor så att de inte skulle ha någon hjälp om de tittade på varandra, eftersom de hade helt olika ämnen att skriva om. Det var inga som helst problem för fröken att ändra, hon hade bara inte tänkt på det. De stödfrågor som den ene har en vecka, får den andre nästa vecka.

Läxor..
Skrivet av sisla
Bra idé du hade, men dessa två brukar oftast inte sitta tillsammans och göra läxorna, så det är inte riktigt där jämförelserna kommer, utan mer i stora drag när de i efterhand jämför vad de gjort, hur långt man kommit i matteboken, hur mpnga sidor man skrev på berättelsen osv. De tävlar i allt! Kanhända det ändå finns sätt som läraren skulle kunna hjälpa till... får fundera mera. Vad jag egentligen försökte få sagt till dig i mitt förra meddelande var att det inte verkar funka så att barnen av EGET initiativ börjar "separera", utan tvärtom, att de fortsätter agera "så som det alltid varit", och enligt vad som är _tryggast_ för dem. Därför tycker jag det verkar jättebra att göra som du gör och redan från start uppmuntra barnen att vara isär! Jag tror föräldrarna måste liksom gå före och visa att det inte är farligt att vara själv eller lite "orättvis" ibland. Hur är dina pojkar? Är de mycket tillsammans eller mer isär?

I det stora hela är de nog
Skrivet av Jessica m pojkar-96 & flickor-01
mest tillsammans måste jag nog säga. Som idag då de har varit iväg med pappa och åkt slalom flera timmar, då orkade de inte gå till någon kompis utan kommer att vara hemma hela kvällen. Sen tränar de samma sporter också och går i samma klass. Så visst är de mycket tillsammans. Men jag upplever inte det som något "problem" just för att de inte alls är beroende av varandra utan kan lika gärna gå ensamma till en kompis och sova borta själva. På skolan och fritte är flera pojkar i klassen tillsammans så de är inte bara med varandra där (har jag naturligvis hört mig för om). Men det är klart, när någon kompis kommer hit så leker de ju alla tillsammans. Men, som jag nu skrev om i första inlägget om flickorna, så har de inte på samma sätt lekt tillsammans i sitt rum i flera timmar utan att bråka. Så jag tycker att det är stor skillnad på flickor och pojkar, främst pga deras _sätt_ att leka. Och det att flickor ofta har en (1) bästis gör att jag vill utöka mina flickors kompiskrets redan från det att de är små. Fast nog är det skönt när man kan ligga på soffan och läsa en bok medan de pysslar på i sitt rum...


Där kan jag vara på samma linje..
Skrivet av Ingrid mfl
Jag motsätter mig att folk utifrån (och även från familjen) klumpar ihop tvillingar. Som nu när de fyllt år. Alla släktningar skickar ETT kort till båda. Antingen ett neutralt eller ett där de gör om texten till plural. Det känns jättetråkigt att inte kunna ge barnen varsitt kort utan att de ska behöva slåss (för slåss gör ju mina) om ett och samma, eller öht inte får ta i det. Samma med kalasinbjudningar. Jag kan förstå det men det känns ändå trist. Jag ser gärna att man månar om tvillingskapet. För det är en del av dem. Att försöka ignorera och blunda för hela tvillinggrejen känns som att beröva dem en del av dem själva. Som att inte få tala sin dialekt eller sitt språk. Vi pratar gärna om att de är tvillingar och när vi ser tvillingar på TV mm. Men att tvinga ihop dem känns ju galet. Och ang de gamla damerna så håller jag ändå med dig en del. Det ser ju inte helt sunt ut även om de verkligen ser ut att trivas med hela situationen. Dessutom känns det också onödigt att tycka om det nu när de nått så hög ålder. En till med i diskussionen iaf. :)

Ni med äldre tvillingflickor? långt

Visst har du enäggs?

Jo de är enäggs

Fast det tycker inte jag...

Det är klart att vid

vi har pojkar här..

Hej

Läxor..

I det stora hela är de nog

Där kan jag vara på samma linje..

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information