Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Dotter i skena

Skrivet av Anna med Agnes 040426
Hej!
Har precis hittat den här snackgruppen!
Den 26 april föddes vår dotter, och dagen därpå sattes hon i skena... Det hela gick mycket snabbt och oproffessionellt till (vi fick ingen info om vad detta var, allt bara hände så snabbt, som om man inte var tillräckligt omtumlad av att få sitt första barn!), jag var helt förtvivlad!
Nu har jag börjat återhämta mig lite, har accepterat skenan, men kommer nog inte att vänja mig vid den på dessa 12 veckor... Jag vet att det är för hennes bästa, men för MIG känns detta som en stor tung sorg - jag vill kunna omsluta henne - HELA henna liksom! Jag tycker det är jättejobbigt och gråter varje dag över skenan som är i vägen! Agnes själv verkar dock inte lida så mycket av den, som tur är!
Är det någon annan som har kännt på samma sätt, och hur har ni hanterat det?
Svar på tråden: Dotter i skena

Åhhh...

Skrivet av  Heidi! & Myra 040114
känner så väl igen mig hur jag kände det med skenan! Myra är född 14/1 2004 och hon fick komma ur skenan den 7 april. Många tårar har det varit!!!

Vi blev också väldigt oprofessionellt behandlade och fick ingen information alls. Det mesta hittade jag på nätet. Den bästa sidan är http://come.to/luxation. Där har de massor av råd och tips till luxföräldrar och bilder på andra barn som har skena.

Vi har varit på SÖS i Stockholm med Myra.

Det är många tankar som virvlar i huvudet när skenan är där. Du får gärna maila mig om du vill [email protected]

Stora kramar till dig!!!
Heidi :)
 

Grattis till dottern!

Skrivet av  Marja med Felix + bf 5/1
Felix föddes den 29 juli -03 och sattes i skena 3 dgr gammal. VI fick inte heller någon information :-( Det kändes jättehwmskt och amningen ville ju inte heller fungera. BVC-tanten sa bara att tänk på föräldrar till svårt hjärtsjuka barn har det mycket värre, det här är ju bara en skena. Hon hade ju rätt men det kändes ju inte direkt bättre...Felix hade skenan i 6 veckor, efter det har vi varit på röntgen 2 gånger och har 1 gång kvar när han har lärt sig att gå.
Styrkekramar till dig! Fråga om det är något du undrar över!
 

Hej!

Skrivet av  cecilia med gabriella o olof
Jag känner så väl igen känslan. Fick en dotter oktober -01, och behandlades precis som ni, dvs helt plötsligt, från en minut till en annan var hon inkapslad i den där hemska skenan och skulle så förbli i 6 veckor (resterande 6 veckor hade hon en frejkabyxa). Vi fick ingen direkt info innan, och inget "lugnande" pedagogiskt samtal vare sig innan eller efter, så de ändå såg att jag var så lessen. Jag kunde verkligen inte sluta gråta. Och precis som du beskriver det så kunde jag tillslut acceptera skenan, men aldrig någonsin vänja mig vid den. Det var hemskt, från dag 1 till sista dagen.

MEN den dagen då hon var färdigbehandlad är den bästa dagen i mitt liv (förutom då hon föddes!). Och jag hoppas du tror mig när jag säger att hela behandlingen är värt det (förutom att lillan blir bra i höfterna förstås) då skenan tas bort, det är en sådan underbar, lyckorusig, härlig känsla då man får sin lilla mjuka bebis tillbaka. Mitt råd är att inte tänka förmycket på skenan, mysa och hålla om bebisen, trots skenan är det ju ändå din lilla mjukis där inunder! Jag skall inte säga att dessa tre månader går fort, för de gör de inte eftersom man räknar ner varenda timme nästan, men så fort skenan åker av har du glömt det. Och det är ju ändå för bebisens bästa.

Var behandlas ni? Gabriella behandlades på KS, och där fick man efter 6 v en mjukare byxa utanpå kläderna kallad Frejka-byxa. Men Olof (som föddes -03, också luxerad) behandlades på DS, där har de skena 12 veckor, men eftersom jag hade erfarenhet av Frejka, så "krävde" jag även den behandlingen på DS, vilket de lite motvilligt gick med på. Skenan gör barnet så klumpig, hård och otymplig, byxan är ju lite mjukare och följsammare.
LYCKA TILL!
 

Ooh ja.

Skrivet av  gabbiz med Alvin
Tyckte att den förbannade skenan förstörde våra första veckor med vår son. Han hade den från sex dagars ålder i sex veckor framåt. Han kändes som ett otympligt paket, det var svårt att byta blöja och kläder, allting läckte ut och byxorna tog slut innan vi hann tvätta. Vi fick inte bada honom och han kunde inte ligga på sidan hos oss i sängen. Bläää för den tiden, jag är så glad att den är över och att den "bara" varade i sex veckor, trots att det inte kändes som så bara då. Min lille kille hade dessutom kolik, vilket vi inte förstod förrän den var över. Ingen verkade förstå vad vi sa när vi sade att han ALLTID var ledsen. Det gick ju inte att se magen ordentligt under skenan, och han kunde inte själv dra upp benen och massera magen.

Dagen då han blev av med skenan var underbar. Han var så mjuk att hålla i, och jag hade tagit med ett par jättefina byxor som han inte kunde ha över skenan. När jag rullade hem min nya, mjuka bebis i vagnen kändes han nästan som pånyttfödd. Det var en sådan lycka att min bebis äntligen såg ut som alla andra. Jag tror att luxen och skenan gjorde mig ännu ledsnare och tröttare än jag annars hade varit, men det kan jag ju inte veta. Men nu är tiden i skena kanske redan slut för er, eller nästan, och jag hoppas att den dagen kommer fort när ni slipper eländet. Det bästa är att då vet man att ens barn är friskt och (förhoppningsvis) aldrig kommer att ha några fler problem med sina höfter.

Många kramar till er.
 

Artiklar från Familjeliv