Fråga

Fråga
Skrivet av	---
Hej Jag har inte kollat inläggen endast rubriken. Men skulle det vara annorlunda att vara förälder om man är adopterad?
Svar på tråden: Fråga

Kan ju bara svara för mig själv.
Skrivet av Anna m Michaela 991219 + Erik 040102
Ja det är nog anorlunda. ATt inte veta vilket ursprung man har är jobbigt särklit när man blir förälder.. Vem liknar barnet???? Är det pappan eller mamman ?? deras föräldrar?? Oftast bli nog man er intresserad av sitt ursprung just när man blir förälder också.. Särskilt när man är gravid. Som blivande mamma kan man oftast inte fråga sin mamma hur det var att vara gravid.. Dom vet ju oftast inte. Vilka sjukdomar finns i släkten? mm. Hoppas att detta ger det ett litet hum. Men självklart är vi inte annorlunda mot biologiska "barn" som blir föräldrar men har oftast lite andra tankar inom graviditet och föräldrarskap.

svar
Skrivet av ---
Nä , känner inte igen mig. Jag har 2 barn. Däremot så känner jag den oerhörda sorgen det måste varit för våra biomammor att tvingas lämna bort sitt barn. Jag var 1 år då jag kom hit, när mina barn var i den åldern tänkte jag alltid "tänk om jag var tvungen att lämna bort dom nu" som min biomamma.


kan förstå dig.
Skrivet av Anna m Michaela 991219 + Erik 040102
Själv fick jag veta tidigt i min första graviditet om mitt ursprung. Fick allstå veta vad mina föräldrar hette. ålder mm. Och VArför dom adopterade bort mig. Så det är inga funderingar jag haft... Kom hit när jag var 3 månader. Min biomamma viste om att jag skulle adoperats bort så fort som möjligt därför tog dom mig redan på sjukhuset.. Självklart var det inget roligt beslut men hon ansåg att det var det bästa.Hon var för ung och ogift. blivande pappan var redan gift och hade barn..

.
Skrivet av MIA
själv vet jag ingenting, är inte speciellt intresserad heller. Jag är en "Lena Sundströmare" Däremot så känner jag ibland att det är min skyldighet som bor i en rik del av världen att försöka leta upp min biomor. Jag har inget behov av henne men jag tror att man glömmer INTE som kvinna att man burit på ett barn i 9 månder och sedan är det bara borta... Om "en liten fågel bara viskade i hennes öra" att det barn du födde en gång har det bra så vore jag nöjd.

bio mamman
Skrivet av ---
själv vet jag ingenting, är inte speciellt intresserad heller. Jag är en "Lena Sundströmare" Däremot så känner jag ibland att det är min skyldighet som bor i en rik del av världen att försöka leta upp min biomor. Jag har inget behov av henne men jag tror att man glömmer INTE som kvinna att man burit på ett barn i 9 månder och sedan är det bara borta... Om "en liten fågel bara viskade i hennes öra" att det barn du födde en gång har det bra så vore jag nöjd.


Jag tror absolut att det kan vara.....
Skrivet av Gita!
annorlunda att vara förälder som är adopterad. Själv kan jag nog uppleva, men bara i bland att just när barnen kommer upp i skolåldern som mina barn har gjort, så märker jag att dom kompisar till mina barn som inte visste att jag är mörk, reagerar lite när dom ser mig för första ggr. inte så att dom börjar stört glo, men visst tittar dom, och någon gång kan jag har tyckt synd om ina barn som fått en mörk mamma som inte ser ut som andras mammor. Dock o andra sidan så tycker jag att det är rätt kul kul att vara mörk, jag ser inte så blek och "glåmig " ut som andra föräldrar. Man kan ju uppleva olika situationer oliak som vuxen adopterad. Man kanske inte har någon släktskap att relatera till och berätta om för sina barn som många icke adopterade har. Man kanske har växt upp under olika förhållande hemma och då kan det vara skönt att prata med andra adopterade. Man präglas ju mycket av sin uppväxt hur man haft det osv. Vet inte om jag svarade på din fråga så bra, men det kanske kommer fler inlägg hur andra upplever det att vara adoptiv förälder.

Gita!
Skrivet av ---
Att folk tittar kan nog bero på om man bor i en liten eller stor stad, jag bor och är uppväxt i Sthlm. Det är ingen som tittar på mig. Det finns även fler av min dotters kompisar som har adopterade föräldrar. Jag ser också bara fördelar med att vara mörk istället för blek och glåmig. Varför inget släktskap? Har inte dina föräldrar släkt, har du inte kusiner, fastrar , mostrar? Det är klart att man präglas av sin uppväxt men inte ngn speciell prägling för att man är adopterad. Min svägerska är också adopterad från Korea , gissa om folk tror att det är hon och jag som är syrror , fastän det är männen som är bröder, vi har lika kul åt det varje gång. Jag vet inte ens när hon kom hit och ändå umgås vi ganska ofta för ungarnas skull, men ngt mer har vi inte gemensamt, vi är ganska olika.

Måste göra ett Inlägg här!!!! ------!!!!!!
Skrivet av Gita!
vad vet du om vart jag bor???? Jag bor faktist i sthlm och har gjort det dom senaste 13 åren. Jo, visst har jag ett "släktskap" , men även där måste jag tillägga dock........vad vey du om vad jag har för band till min släkt, jag tycker du är MYCKET otrevlig i ditt uttalande, och sedan tycker jag att det är otroligt JÄTTE FÅNIGT av dig att inte skriva under med en signatur. visst finns det fastrar , mostrar (1 st) kusiner osv. Är du från Korea eller? eftersom du skriver att ni är så lika, annars kan jag knappast tro att ni är så lika, lika kan man vara i sättet , det är jag och mina svägerskor oxå, fast vi är olika till det yttre. Du kanske haft en perfekt uppväxt och jag vet inte om du är adopterad eller ej, men jag har präglats av att vara Adoptivbarn och växa upp i Sverige. När det gäller familj och syskon så kan man visst bli speciellt präglad för att man är adopterad.


Skrev fel när jag skulle.........
Skrivet av Gita!
beskriva fastrar och mostrar........ tyvärr har jag bara 1 moster, 1 farbror och 5 kusiner och när det gäller släkttavla.......har du en sådan "riktig" släkttavla i såfall kan du skatta dig lycklig, för det har inte jag. Så nu vet du det :)

Gita
Skrivet av Whatever---
Nej ,jag har ingen aning om var du bor jag skrev att de kan bero på det. Nej , jag har inte haft en perfekt uppväxt , det finns väl knappt ngn som haft bio eller inte. Men att säga att den dåliga eller mindre bra uppväxten beroro på att man är adopterad är att förenkla. Jag talar för mig och visst kan man bli präglad speciellt för att man är adopterad, eller så kanske det är så att man TROR det... ( Nick/signatur vet jag mer om dig för att det står Gita, totalt ointressant jag tar det som står skrivet på allvar även om det står ---- eller ett förnamn.)

Jag känner
Skrivet av Sonya
själv att jag skiljer mig en del från de med biologiska föräldrar. Just det att man inte har några rötter att häröra till. JAg var faktiskt ganska rädd att barnens gener skulle "hoppa en generation", så de kanske skulle få min biologiska mammas näsa tex. Tänk om barnen inte skulle likna någon av mig eller min man! Nu är barnen mest lik honom, fast från mig har de bara fått de mörka färgerna. Jag fastnade för detta forum för att jag kan prata om två saker som ligger mig varmt om hjärtat; Mina barn och adoption. Att vara mamma kan jag prata om med nästan vem som helst, men det där med att vara adopterad är lite annorlunda. Om du vill så läs gärna igenom lite av våra inlägg så ser du lite vad vi har diskuterat... Det är ett trevligt snack, men det står lite stilla ibland.


Rötter
Skrivet av ---
.. har växter, träd Skillnaden ligger ju på det fysiska planet(jag är ganska glad att jag inte är lik min mamma där) Däremot så är jag lik henne på andra sätt (så som man aldrig skulle bli sa man "jag ska aldrig bli som du" som alla säger/ tycker om sina föräldrar. Vad skulle det göra om dina barn fick din biomammas näsa? Jag tycker inte min lilla tjej är så lik mig , så hon kanske är lik min biomamma då , men so what? Mina tjejer är så vackra just för att det är mina "halvgulingar". Jag känner stor sorg för alla de kvinnor som har tvingats lämna ifrån sig sina barn, tänk dig själv! Nä fy det måste vara en stor livstragedi.

Det handlar ju inte om
Skrivet av Sonya
att jag inte skulle tycka mindre om mina barn om de hade liknat mina biologiska föräldrar. Men för mig så hade jag jättejobbigt i tonåren med just utseendet. Jag tyckte inte alls om det jag såg i spegeln, men det hade inte med att göra att jag är adopterad. Däremot kunde jag sakna att inte se något av mig - utseendemässigt - hos någon annan. Att jag inte hade NÅGOT gemensamt med NÅGON. Och jag kunde inte få någon hint om hur framtiden skulle se ut. Därför var det under graviditeten väldigt viktigt för mig att kunna se mig själv i barnet. Men att få barn utan att veta något om sina biologiska gener (får jag väl skriva då eftersom rötter tydligen inte dög..) är ju lite samma som det adoptivföräldrar får uppleva - nämligen att man har ingen aning om vad barnen har för talanger eller egenskaper. Visserligen var det väl hårddraget, men tänk om vår dotter tex börjar sjunga helt gudomligt vackert - då måste det ju komma från någon gen i min släkt, för ingen av oss eller i hans familj kan då sjunga. Inget ont om det... Men ser man det djupare och mer viktigare plan så är det jobbigt att man tex inte vet något om anlag för sjukdomar och sånt. Jag har ju inte en aning, eftersom jag inte vet nåt om mina "bios". Och ibland hoppar ju såna där arv också i generationer eller runt i släkten. Hoppas du fått lite mer utförligt svar, du måste ju försöka rensa lite i folks meningar när man läser - det är svårt att ibland uttrycka sig utan att för den skull ge ut allt om sitt liv och/eller sina innersta tankar; Jag menar att du svarar aningen märkligt och är onödigt otrevlig mot oss, som om vi inte har rätt att tycka att det är annorlunda att vara förälder eftersom vi är adopterade. Det verkar som om du har ett starkt behov av att tycka att allt är normalt och att inget får skiljas från vanlig medelsvensson... Vad gäller det faktum att lämna bort barn så visst tycker jag att det är tragiskt. Men jag tror att du eller jag skulle må betydligt sämre av att tvingas till det eftersom vi lever i en relativt skyddad värld, och aldrig skulle komma i den situationen att man måste lämna sitt barn på gatan (i mitt fall) utelaämnad till ett totalt okänt öde. Många hoppas och tror att de räddar barnet - och igen, i mitt fall, gjorde min mor och min far det. Och jag skulle vilja att de fick veta att jag fick det bra, men det är ju tyvärr omöjligt.

Blev det fel
Skrivet av Sonya
med ditt nick däruppe. MIA eller ---? Undrar bara.


Ja
Skrivet av Whatever---
Ja det blev fel. Heter varken Mia eller ---

Du svarade inte
Skrivet av Sonya
på det väsentliga svaret jag gav dig. Håller du inte med mig ändå? Tycker det är synd att denna från början enkla fråga blev så "bråkig". Men jag tror att du med våra svar också insett att vi här inne värnar om vårt snack o ser till att hålla den på en trevlig nivå. Dvs, vi avbryter innan det tar för stora proportioner, vilket jag tänker göra nu. I längden lönar det sig inte att hålla på o diskutera med någon som svarar så märkligt på sin egen fråga.

Ett tips
Skrivet av //u//
Gå in på adopterad.org;s forum. Där ser du att de tfinns adopterade som märker skilnad av att vara adopterad. Dessa skall (om nte de redan har)bli föräldra r en dag. Det här forumet är jättebra och jäteviktigt för oss. Du kanske tycker det verkar onödigt, men isåfall är nog TV-snack onödigare

Fråga

Kan ju bara svara för mig själv.

svar

kan förstå dig.

.

bio mamman

Jag tror absolut att det kan vara.....

Gita!

Måste göra ett Inlägg här!!!! ------!!!!!!

Skrev fel när jag skulle.........

Gita

Jag känner

Rötter

Det handlar ju inte om

Blev det fel

Ja

Du svarade inte

Ett tips

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information