Tankar om adoption.

Tankar om adoption.
Skrivet av	JennyF FR
Jag vet inte vart jag skall ventilera, sâ det fâr bli här, läste just om en mormor som skrev, jag blev mormor pâ Arlanda!!Och det fick mig att tänka pâ att jag hade en mamma, som sedan lämnade mig, och pâ ett barnhem i Indien,efter 7 timmars flygresa, och en lâng väntan, blev min pappa, Pappa!! Det är sant, jag föddes av nâgon, och blev lämnad, av vem? Vem var det som bar mig i 9 mânader och valde att inte ha kvar mig? Att man kan gâ igenom sâ mycket , och sedan bara ge upp!! Sedan kom min pappa, och jag fick föräldrar.Skall man säga tack dâ? Att sedan bli förd, till Sverige, 7 timmars flygresa därifrân, i ett land där ingen ser ut som en själv, och plötsligt fâ föräldrar som inte kunde fâ biologiska barn ..vem är det som bestämde att man kunde fâ göra sâ? Hur mânga gânger har jag hört, att jag skall vara tacksam för att jag fâtt komma till Sverige! men vem frâgade lov frân mig? Tänk vilken liv du hade kunnat fâtt därborta? Men sâ kan man ju inte säga, det kan ju jag inte veta, i och med att jag aldrig fick chansen att stanna kvar, eller hur? Jag fick chansen att âka! Jag säger inte att jag blev älskad, nej, det blev jag. Men jag har alltid varit udda, kanske av min personlighet, men ocksâ av min hudfärg. Jag har lyckats med mitt liv , men bakom fasaden finns alltid tankarna kvar,ângesten att alltid bli lämnad kommer det i frân att jag blev övergiven som liten? är det därför jag som jag alltid väljer att gâ först? Att som barn , fâ växa upp som udda person, men annorlunda hudfärg, ôfta fâr höra, att man skall vara tacksam, tacksam för vad dâ? Livet i ett land som har mer ressurser, mer pengar, men utan sina föräldrar? Jag vet, jag hade inte haft nâgra föräldrar ändâ.. Men jag tycker det är kosntigt att i bland mâ sâ pass dâligt, utan att veta varför, men i dagens lâge, kanske man vet mer om adoptions, vilken impakt en adoption ger barnet, och man kanske kan hjälpa barnet i sin uppväxt? tack för att du läste hit, jag vill ingenting med inlägget, bara prata av mig. Hoppas att ingen tar illa upp.
Svar på tråden: Tankar om adoption.

Fått
Skrivet av Mia
livet 3 gånger! 2 gånger av biomamman och 1 gång av adoptivföräldrar. 1. biomamma födde dig 2. bio mamma insåg att hon inte kunde ge dig mat 3. ett nytt liv av dina nuv. föräldrar så tänker jag..

? nej
Skrivet av JennyF FR
jag är ledsen , men jag tänker inte sâ! sâ kan man ju inte sâga till person tycker jag, är du adopterad? vet inte , mâste tânka över det, men jag tror inte att jag hâller med.


Känner igen mig
Skrivet av viol04
Hej! Jag vill bara säga att jag har fått höra hela min barndom om att jag ska vara tacksam för att jag fick komma hit och vara glad över att mina föräldrar ville ta hand om mig. Men det var svårt att fatta och inte blev det bättre när jag kom i tonåren och jag hatade allt och var deprimerad och tankar om mina bio.föräldrar var starka. Värst tyckte jag om de äldre kvinnorna, gud nåde om jag skulle säga något annat om jag inte var tacksam men som sagt vem fan frågade mig och självklart är jag glad att det har gått så bra för mig ändå här i livet för att jag har blivit adopterad och förutsättningar här i sverige har fått mig att utvecklas till att jag har valfrihet till vad jag ska göra med mitt liv vilket kanske inte vore självklart om jag blev kvar på barnhemmmet. Men ordet tacksam är verkligen något jag nästan får ångest över och vad är det som säger att man har "bättre" föräldrar om jag är adopterad. Folk tycks tro att bara för att de inte kan få egna barn skulle de älska det ad.barnet ännu mer. Visst gör de det i grunden men tror de tänker på det när det barnet söker sin egen identidet, är upprorisk. föräldrarna har egna problem och det är olyckligt, det jag försöker säga är att glädje och sorg finns lika mycket i en ad.fam som vilken annan. Jag har fått det intrycket att det kan inte finnas något "dåligt" i en ad.fam eftersom barnlösa föräldrarna har lyckat fått barn på annat sätt och då SKA BARNEN VARA TACKSAMMA! för att de har kommit till en fam. så är mina tankar

Hej Jenny, tycker att det du skrev var,,,,,,
Skrivet av Gita
väldigt fint och tänkvärt, dom tankar och upplevelser som du skrev ner dom har jag också tänkt endel på. Jag jobbade i natt och en syrra som jag jobbade med hon har 3 adpotivbarn, hon verkar vara världens gulligaste mamma, hon och jag pratade en del om detta med att bli adopterad. Jag tror att hon tycker det är väldigt intressant och höra hur jag upplevt saker och ting. Och då kom vi in på det där med att tänk, jag var 2½ år när jag kom till Sverige, tänk, jag kände ingen reste dom antal timmar med flyg till sverige för att sedan komma till främmande människor som då skulle ta hand om mig. Det slog mig att Nellie min yngsta, hon är ett ½ år yngre än vad jag var då jag kom till Sverige. Tänk att skicka iväg henne till ett annat lans och hon känner inte den människan ens som hon skulle till o åka med. Och Sedan bli emot tagen av den nya familjen och dom skall hon bo hos, usch jag kan inte ens tänka den tanken, hon som blir ledsen bara man lämnar henne hos Farmor tom. JAg tror det är som du säger att i dag kanske man vet mer om adoption, hur man kanske kan hjälpa barnet mer i dag än vad man visste då på 70-talet. JAg fick oxå höra ofta att jag skulle vara tacksam över att vara i Sverige osv och det var ju väldig jobbigt såklart att få det slängt i ansiktet, jaghad eju inte bett om att få komma och säkert hade jag inte haft det bättre i Indien,men ändå.

Näe?
Skrivet av Anomyma jag
Jag är själv inte utlandsadopterad men jag blev upprörd av att läsa det du skrev! Finns det verkligen folk som säger att du ska vara tacksam för att du är adopterad och fått komma till Sverige!? Fy f-n säger jag bara... (som mycket väl känner igen det det med att må dåligt utan att ibland veta varför).

Tankar om adoption.

Fått

? nej

Känner igen mig

Hej Jenny, tycker att det du skrev var,,,,,,

Näe?

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information