Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

En liten fråga om hjälp att söka ursprung

Skrivet av anonym
min syster har en flicka nu vuxen ,adoperad från ett nordisk land , Hon har haft en bra uppväxt och min syster ses som mamma utan tvekan , Men hon vill söka sina rötte av ren nyfikehet o behov som nog ni förstår , Men hon vill göra det i smyg med min hjälp för att min syster inte ska bli ledsen , Och här till det svåra det blir hon detta har varit rädd för i alla år Varför jag svårt att säga hon har berättat allt hon o maken vet och kommer inte att hindra henne men hon har en rädsla för det , tänk om hon inte vill vara min dotter mm Och så är det inte men min syster tänker så Hur gjorde era föräldrar fanns samma rädsla hos dem . ?
Jag vill ju hjälpa men inte gå bakom ryggen , Hur skulle ni råda mig att göra? ni som vet ?
Svar på tråden: En liten fråga om hjälp att söka ursprung

Kan slå tillbaka

Skrivet av  Åsa med Aron 020110 och Ruben 030728
Har själv kontakt med min biologiska mamma. Har varit jätteviktigt för mig. Har nog inte fattat hur vikigt, förrän jag själv fick barn. Men jag ser alltid min mamma och pappa här som mamma och pappa.
Våran biologiska mamma tog kontakt med oss när jag var 6 år. Så i det läget var det min mamma här som valde att vi skulle ha kontakt. Tycker nog inte att hon ska gå bakom ryggen. Det kan bli helt fel för din syster, med tanke på hennes rädsla.
 

Tack för ditt svar,

Skrivet av  anonym
just nu har min systerdotter inte nämnt något och jag har inget sagt ,

Däremot har jag pratat med min syster i allmäna ord om detta att inte vara rädd, Men det är nog en viktig fråga , Att adoptivmamman dvs mamman är rädd är nog rätt naturligt ändå Även om de flesta ser bortom sin oro och hjälper barnet att söka , Man är ju inte själv adoperad och kan inte veta hur starka band barnet känner inför sin mamma o biologiska mamma , Bara barnet vet
Har en äldre släkting som växte upp i fosterhem , han har en mamma o en mor, tätta kontaker i alla år .detta var före plastmammor o pappor , och han har berättat att det var det bästa att de höll ihop hans mammor mamman i stan o mor där han bodde på landet.
 

För mig har det varit

Skrivet av  Åsa med Aron 020110 och Ruben 030728
Mamma är alltid min mamma. Sen spelar det ingen roll att hon fött mig eller inte. Men det är just det genetiska arvslagen som man inte vet. Min syster är väldigt lik våran biologiska pappa och jag är lik våran biologiska mamma. Även om vi har kontakt, kan jag inte säga att jag känner mammakänslor till min biologiska mamma. För det är mina föräldrar här som har ställt upp för mig i alla väder och älskat mig över gränserna. För mig är det föräldraskap.