Biosyskon

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Biosyskon
Skrivet av	Annica o Leon, bf 12/10
Hur många av er har syskon som är biologiska till era adoptivföräldrar? Fick era föräldrar sina biobarn före eller efter ni adopterats? Har ni känt att de varit mer älskade av föräldrarna än ni själva? Har ni känt svartsjuka mot dessa syskon? Har ni haft och har bra kontakt med dessa syskon? Tycker ni det är ok att adoptera när man redan har biologiska barn? Tycker ni det är ok att skaffa biobarn när man adopterat? Ursäkta om jag klampar på och är okänslig. Absolut inte meningen!!! Kram,
Svar på tråden: Biosyskon

räcker upp handen
Skrivet av Woogie - once Laxmi
Här är en... :-) Mina föräldrar fick min storebror 8 år innan de adopterade mig. Så anledningen i deras fall var att de inte kunde få fler barn själva... de skulle egentligen haft mig och en flicka till, men hon dog på barnhemmet (har ingen aning om huruvida vi var bio-systrar eller ej, men jag tror inte det), så 2 år senare fick jag en lillebror istället. Ingen av oss barn är alltså bio-syskon, men vi känns som det (antar jag... ;-) ) Jag och min storebror har alltid kommit bra överens, som syskon gör mest... det enda är väl att han under en period i livet var borta mycket iom skola, kompisar, fester osv... tonåring när jag var "liten" fortfarande... Sedan jag blev 17-18 har kontakten bara blivit bättre och bättre... Jag vet inte om det är iom min uppväxt men ofta tänker jag inte ens tänker på att jag är indisk till utseendet. Ibland förvånar det mig när andra reagerar... :-) Ang. adoptionen... helt ok att adoptera när man redan har bio-barn tycker jag (naturligtvis) och jag kan själv tänka mig att göra det om det skulle bli så, det största hindret är väl isf kostnaden... Att först adoptera och sedan få bio-barn... hmmm... tja... svår fråga. Händer det, fast man inte trodde att det gick, så självklart... Och egentligen ser jag inget hinder till det öht. Sorgligt nog har jag känt mig underlägsen min bror jäntemot mina föräldrar... alltså.. det har känts som om jag inte riktigt har dugt i deras ögon... men konstigt nog har jag aldrig satt det i samband med att jag är adopterad, inte på allvar... utan jag har bara haft en gnagande känlsa av misslyckande... Men, men... På det stora hela är vi en bra familj och jag älskar dem alla... låter kanske löjligt i dessa skiljsmässodagar där folk vet lika mycket om ensam/gemensam vårdnad som om den allmänna samtidshistorian... men så ligger det till iaf... :-D Jepp, långt svar från mig... Ha det bra!

här eä en till som räcker upp handen.
Skrivet av GITA!
Mina föräldrar har 3 egna bio barn. Mina föräldrar fick ett bio barn innan jag kom som då var 4 år då jag kom till Sverige. Sedan kom det 2 barn till några år senare. Det enda som jag under min uppväxt reagerat på var att det kändes som att mina föräldrar nog hade lite mer kännslor för mina syskon än för mig. Någon slags avundsjuka hade jag inte när jag var rikigt liten, men den kom nog när jag var i tonåren. Jag har då jag var liten haft väldigt bra kont. med syskonen, sedan kom vi ifrån varandra under en 10 års period pga olika omständigheter, men i dag är kont. jättebra. Jag tycker det är ok att adoptera om man har bio barn, men det är oerhört vikigt att inte göra skillnad på barnen, sånt märker dom. Ja, jag tycker det är ok att skaffa biobarn då man redan adopterat. tycker inte du var okäsnlig, det är kul när någon ställer lite frågor, det händer ju inte så mycket här inne som tidigare sagt.


Biosyster...
Skrivet av Ylva m J02 och E03 (på besök för att läsa intressanta tankar)
...är jag (och har själv adopterat). Alltså jag har en ett år äldra syster som är adopterad och jag kom som "hoppsan" nästan direkt efter. Det finns ingen människa jag känner mig närmare till än min syster och jag vet att hon känner likadant för mig. Hon var den första som jag diskuterade våra adoptionstankar med och hennes positiva reaktion var värd miljoner! Jag har alltid känt mig underlägsen min syster och jag har alltid sagt att "ni älskar henne mycket mer än mig" - på barn och tonåringars vis. Har aldrig haft en tanke på att mina föräldrar skulle ha favoriserat mig för att jag var biologisk dotter - den sinnebilden finns och fanns inte. Vi är lika mycket döttrar till våra föräldrar - det var bara olika sätt att bli det på. Jag hoppas innerligt att jag kan förmedla samma "enkelhet" och självklarhet i kärleken till mina barn som faktiskt våra föräldrar lyckades till oss.

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv