Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Adoptionsdokument

Skrivet av Petra med Elsa 11/1 2004
Jag är ny här på detta forum. Jag är 29 år, har en dotter på 9 månader och jag är adopterad från Korea, kom till Sverige när jag var 2 år.

När jag själv fick barn blev jag mer nyfiken på min egen bakgrund. Tycker det är bäst att börja med det som finns, dvs adoptionsdokumenten. Jag har bett mina förädrar att få ta del av mina dokument men de har nekat mig dom med anledning att de genomgått en hel del psykologiska tester o samtal som dom inte vill lämna vidare. Jag tyckte de kunde sortera bort dom papprena och ge mig resten. De vägrar... Kan dom verkligen neka mig adoptionsdokumenten? Har inte jag rätt att få läsa dom? Jag blir så arg på dom och undrar, har dom verkligen rätten på sin sida?
Svar på tråden: Adoptionsdokument

Petra

Skrivet av  Christine med Samuel 11/11-00 & Hanna 21/8-03 på besök
De kan inte neka dig att se dokumenten. Vänd dig till Adoptionscentrum(kan tänka mig att de var de som hade hand om adoptionen) så får du koior på allt av dem. Du kan också vända dig till socialkontoret i den kommun de gjorde sin utredning så kan de ge dig kopior.
Adoptionsutredning är och ska vara öppen för dig

Lycka till
Kram
 

Precis...

Skrivet av  Birgitta med Moa
som Petra säger, de kan INTE neka dig! Låter konstigt tycker jag och precis som du säger så kan de väl ta bort sina psykologiska utvärderingar då. Hör av dig till din adoptionsorganisation.

Mina papper har jag sett sedan jag var liten. De har alltid funnits tillgängliga ifall jag velat ta fram och titta på dom.
 

Ja

Skrivet av  Emma med Tova
de kan neka dig att se det de har hemma, men du har rätt att få alla utdrag. Så att de inte låter dig se det som är intressant för dig får egentligen motsatt effekt för dem då du antagligen kan få ut mer av socialnämden som gjorde utredningen.

Läs gärna hos Nia, du kan nog höra med dem hur du kan gå vidare. http://www.nia.se/

Hoppas dina föräldrar tänker om och blir öppnare med vad de vet om din bakgrund.
 

Nej,

Skrivet av  Sonya
det kan dom inte. Märkligt att dom inte vill delge dig dom, det handlar ju om dig. MEn gör som de andra tipsat om, och säg till dina föräldrar att du ju kommer att läsa det förr eller senare ändå.
Jag skulle (låter kanske hemskt) bli lite fundersam om det är så att de döljer något.

Däremot kan hemlandet neka dig deras papper. När jag var på mitt forna barnhem i Indien så fick jag kolla i min journal som dom hade kvar (19 år senare).
Där stod massor av intressant om hur jag var som barn och så - men jag fick bara läsa. Jag fick inte kopiera eller någonting, för det är visst olagligt.

Vad gäller adoptionspapperena i Sverige så har jag hela pärmen hemma hos mig. Jag fick den av mamma och pappa när jag flyttade hemifrån.
 

Vad duktiga dina föräldrar är...

Skrivet av  Birgitta med Moa
som satt papprena i en pärm. Mina papper ligger väldigt huller om buller i en stor hög! :-) Fast de är ju tillgängliga iallafall. Jag borde kanske sätta mig och sortera in i pärm någon dag...
 

och jag har inte ens tillgång till mina papper....

Skrivet av  Gita
för mina föräldrar har ingen aning om vart alla papprena är, bra ordning va?
 

Ja, den är så fin,

Skrivet av  Sonya
i datumordning och allt. Kvitton, dokument, läkarutlåtande, utredningsformulär, brevkorrenspondens - rubb och stubb.

Man får ju en uppfattning om hur mycket det ändå krävdes för att de skulle kunna få mig. Att bli adoptivförälder är ju inte som att ta med någon hem från krogen i syfte att ha en bebis i famnen nio månader senare. (att de sedan orkade göra samma sak en gång till för att få min syster tycker jag är beundransvärt). Men så fick de ju oss också =))

Mina föräldrar har också kopierat all korrespondens mellan sig och barnhemmet också. Tex brev de skickat år efter att jag kom till Sverige. Det är roligt (och nyttigt) att få läsa om hur mamma och pappa upplevde det när jag varit hos dem ett tag. Och de har ju berättat en del naturligtvis, men att det finns på papper till någon annan är en extra bekräftelse på deras kärlek.

Hoppas ingen tog illa upp av detta inlägg där jag hyllar mina adoptivföräldrar, men ibland kan jag inte låta bli att känna mig så stolt över dem, och känna mig privilgierad som fått så bra föräldrar.
När man är adopterad så gör ju ödet så otroligt mycket. Jag kan lika gärna ha hamnat någon annanstans i hela världen. Men så kom jag till _dom_...och det är jag glad för.

 

roligt

Skrivet av  Christine med Samuel 11/11-00 & Hanna 21/8-03 på besök
att höra att andra gjort som vi.
Våra barn kommer när de är stora att få en varsin pärm med alla papper och dokumment vi fått gällande deras adoptioner. Sonen får även kopior på brev vi fått efter vi fått honom från barnhemmet.
 

Fundersam är jag

Skrivet av  Petra med Elsa 11/1 2004
på om mina föräldrar döljer något för mig. I så fall är det dags att ta fram det spöket ur garderoben nu. Jag behöver veta mer om mina första två levnadsår för att komma vidare med mig själv.

Tack för alla svar!!
 

besökaren svarar

Skrivet av  anna
Dom bhehöver inte dölja något alls mer än sin rädsla
Att vara adopivförälder kan vara svårare än att vara adopterad, låter det konstigt Ska försöka förkl min syster har ett adoptiv barn och hennes rädsla att inte vara den riktiga mamman om ni förstår har tagit sig nästan liknade svar till sin dotter,
Man ska inte rota ,mm vet inte var papper finns mm Hon har en tanke om att barnet kan faktiskt har en bio mamma riktig som en del säger till henne -vet du något om x riktiga mamma mm Men hon som adoptivmamma har ju inget rikigt barn då som finns någon stans!
Dessa tankar om föräldrakärlekens irrgångar kan vara nog så jobbiga,
Så bli inte förvånad om det är så dina föräldrar tänker och med det skapar en massa nya konstiga känslor,
 

Visst kan det vara svårt...

Skrivet av  Birgitta med Moa
att stå och se på när ens barn vill leta upp sitt ursprung. Jag vill dock understryka att dessa papper är hennes rättighet oavsett vad hennes föräldrar tycker om det. Vill de inte dela med sig av dom så gör adoptionsorganisationen det.

Jag tror att de allra flesta adopterade här är överens om att våra föräldrar det är dom som gett oss kläder, mat och husrum, som har tröstat oss när vi varit ledsna och som har älskat oss villkorslöst. Det betyder inte att vi värderar våra biologiska föräldrar högre på något sätt, snarare än längtan efter att förstå, både varför man blev lämnad och sitt ursprung. Det är vår rättighet att söka efter våra rötter om vi vill! En adoptivförälder vet om dessa villkor redan från början.
 

Mera tankar från besökaren

Skrivet av  anna
jo visst vet adoptiv föräldarna att barnet har rätt till sina rötter och helt logiskt vet de att dessa papper inte bara tillhör dem att de inte kan neka osv
men det kan vara en förklaring till just varför just i detta fallet det behöver inte vara något märkligt i just detta ,
så det handlar inte om barnets rätt utan mer en balans om känslor o konkreta fakta ,
 

Adoptivföräldrar...

Skrivet av  Birgitta med Moa
borde vara bättre förberedda på dessa frågor i mitt tycke. Det borde inte komma som någon chock att deras barn/tonåring eller vuxna barn vill ha tillgång till sin bakgrundsinformation. Jag kan inte tänka mig annat än att detta diskuteras flitigt under hemutredningen.
 

du glömmer en sak

Skrivet av  anna
att det mänskliga hjärtat inte kan förutse känslor 20 30 år framåt, i tiden , Vissa saker man man inte förbereda sig i känslan för ,
Därmot skulle det kunna finnas kunskap råd stöttning mm för dessa föräldar som känner rädsla inför barnets ursp sök Då det känns svårt Vad jag har förstått så är det lite tabu att känna så , Kanske vore det bra om fler adpt föräldar erkänner hur rädda de är inför barnets biosök
Och trots sin rädsla har min syster pärmar bilder foto mm inget har någonsin varit hemligt Men sin rädsla ja den kan hon inte blli av med trots dotterns kärlek
 

Handlar inte om att förutse...

Skrivet av  Birgitta med Moa
utan att vara beredd på det eftersom det är oundvikligt. Det tycker jag alla adoptivföräldrar borde informeras om. Det är inte fel att ha känslorna, jag ha full förståelse för det. Man borde dock ha varit föreberdd på att de kan komma och hur man bearbetar det.