Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

åhhh jag gråter och skriker...*buhu*

Skrivet av ~Linda~
min vitlök och mina fina blommor jag planterade i höstas i trädgårdslander, jävla karlar säger jag bara...fy fan vad arg och ledsen och besviken jag är.

Vi fick gödsel för nån vecka sen och jag orkar bara inte gräva ner det själv. och jag sa klart och tydligt till både mannen och hans pappa att där var både vitlök och blomlökar planterade..och jag sa tydligt till dem var det var...
Mannen ville att jag skulle gräva ner gödslet för det var jag som vill ha trädgårdslandet osv...
Men jag orkar ju inte, det är ju svintungt och gräva djupt ner och sen vända...det är ju ett jobb för en stor starkt karl tycker jag. För jag pallar bara inte.
Han gick surt ut en dag sen och grävde, jag tänkte inte på mina lökar alls men tog för givet att han inte rört dem.

Nu idag fick jag ut och gräva ner aska, tungt som fan och gräva men han tvingade ut mig för han är sjuk.
Jag orkade ju knappt gräva alltså och kämpade utan bara fan. Då upptäckte jag plötsligt att där låg lökar OVANPÅ jorden...både blomlök och Vitlökar...
Jag blev som ett åskmoln alltså och tårarna bara sprutade. jag som ville ha vitlök till sommaren och en massa fina blommor som jag saknat denna sommaren....Dyra fina blommor...inga billiga lökar direkt.
Jag sprang in och bara slängde hinken innanför dörren och skrek och grät inför mannen...han sa bara ynkligt "men jag visste inte", "du kunde ju grävt själv i landet" osv. Och sen bara går han iväg och skiter i hur ledsen jag är över det som hänt. ALLT är mitt fel...ALLTID. Han gör ALDRIG nåt fel!

Fy fan vad taskig han är. Han vet ju om att jag inte klarar och gräva eftersom det är så tungt, men han lyssnar inte utan glänner om att jag har för dålig kondition och behöver ut och göra sånt om jag inte orkar.
Så jävla taskig !

Åhhh vad arg jag är, det kokar i mig och ledsen är jag så hela dagen känns som förstörd.
Han får fan laga sin egen mat idag, jag tänker inte stå vid spisen och serva honom när han är så elak.
Svar på tråden: åhhh jag gråter och skriker...*buhu*

Har lugnat mig lite nu

Skrivet av  ~Linda~
orkar inte vara arg mer.
Det får vara som det är, blir en överasskning om det lyckas komma upp nån vitlök eller blommor till sommaren...kanske vitlöken tittar upp bland potatisen, eller blommor bland vitlöken.
Tja det får vi väl se.
Orkar inte bli arg för så banala saker, jag blev det när jag precis upptäckte det men det gick över fort. Känns meningslöst liksom.
 

Ååhh, men du!

Skrivet av  Humlan
Så jag känner igen din ilska! usch, det är inte kul att bli så arg! Mig händer det nån gång om året, och jag brukar bli så arg att jag somnar sen.

Jag förstår dig precis, skulle också blivit så ledsen för nåt sånt. Att det ska va så svårt att bry sig om nåt för ens älskades skull, ibland känns det så gräsligt när inte minsta förståelse finns för nåt som är jätteviktigt för en själv!

En gång blev jag så där arg när maken tömt en tidningskorg på gamla tidningar och lagt i pappersinsamlingen, hunnit lämna alltså. Jag hade inte läst dom, men hade tänkt det. Fick världens utbrott, och han trodde han gjort nåt bra...

En annan gång var det en som parkerat sin lastbil så nära att jag inte kom in i bilen. DÅ skulle du sett mig!!! Skrev världens argaste lapp på bilen, gick hem o ringde upp bolaget och sa att om en timma ringer jag bärgare på er bekostnad. Skällde så jag skrek! Hela hjärtat hoppade. Sen somnade jag i nån timma av ren utmattning!

Så, dumma dumma karl som inte tog hänsyn! Empati skans!

Kram till dig!
 

Ointresse för partners intresse.....

Skrivet av  lillaEgo
är så trist. Jag förstår din ilska (fast jag tänkte att skit i gödseln om nu mannen är så ointresserad av att ge dig hjälp när Du ber om det).

Nästa gång kanske Du har glömt bort att han får diarre av broccoli och råkar mala ner det i köttfärsen. Sånt är ju så lätt hänt, menar jag. För Du kan ju inte lägga allt han säger på minnet?
;)

Neeeee.....trist, som sagt, att han ignorerar dig o din vilja. Köp massa färdiga plantor till våren och gotta dig i dem om det inte växer upp något.
 

Ha ha, den var bra!

Skrivet av  Humlan
Visst kan man RÅKA mala broccoli i köttfärsen!!! Tack för ett gott skratt!

Maria
 

Jag skulle inte utsätta mig för det du gör

Skrivet av  karin
Trädgården är mitt intresse. Bodde min man själv här skulle det enbart finnas gräsmatta. Jag skulle aldrig vilja tvinga ut honom att göra den tråkiga biten av mitt fritidsintresse, när han knappt hinner med sitt eget: datorer. Då anpassar jag hellre storleken på rabatterna så att jag klarar av dem själv. Men man funkar olika i olika familjer, och tur är väl det. Nästa gång han ska ut och gräva får du väl följa med och hålla honom sällskap (och se till att det blir rätt gjort=.

Samtidigt måste jag få säga att jag förstår precis din frustration över de sabbade växterna. Där har man ju gått och planerat och planterat och kännt lökarnas växtkraft i sina händer och sett framför sig vad fint det ska bli. Det är ju inte bara lökarna som blev förstörda utan hela vinterns drömmar om vad vackert det ska bli! Sorgligt. :-( Men som du skrev sedan, man får väl fantisera om vilka överraskande kombinationer det kommer bli istället. Som mosaik istället för porslin!
 

Åh, vet precis

Skrivet av  Annica med G-03 och bf 27/6
hur du känner dig!

Första sommaren vi bodde i vårt hus skulle svärfar "hjälpa till" med ogräsrensningen. Han har nämligen inställningen att trädgårdsskötsel är ett nödvändigt ont, och hade inte alls förstått att jag inte tyckte det. Så han gav sig ut med ogräshackan först i rabatten, där jag hade satt några småplantor av sommarblommor som jag själv dragit upp från frö. Men eftersom det bara växer bergsklint och självsådda ringblommor i hans rabatter så känner han nog inte igen nåt annat, så vips var mina blommor borta...

Sen gav han sig på grönsakslandet, där bla mina späda purjolöksplantor rök all värdens väg. OK, det var en del ogräs, så de syntes inte jättetydligt, men hade jag fått göra det själv... (Jag var alltså på jobbet när det här inträffade.) I svärfars trädgårdsland växer bara persilja, morötter och spenat, alltså är det det enda som går att odla enligt honom. Min purjo hade nog inte blivit något i allafall enligt honom. Nänä.

Jag blev så fruktansvärt irriterad när jag kom hem, och hade det varit maken som hade gjort samma sak så hade han fått höra både ett och annat. Men man kan ju inte stå och skrika på svärfar hur som helst. I allafall så gjorde jag klart för honom att anledningen att jag har en trädgård är att jag är INTRESSERAD av att hålla på med den, och jag planterar inte blommor och odlar grönsaker för att jag tycker det är jobbigt utan för att det är kul, och mitt intresse. Han har fattat lite bättre nu, och håller sig till att hugga ved när han är hos oss och hälsar på... Men som sagt, jag förstår dig mycket väl, och jag hoppas att dina lökar tar sig i allafall.
 

Artiklar från Familjeliv