Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Sterilisering - Han eller Hon?

Skrivet av Astrid - väntar 4:an
Väntar nu vårt fjärde barn och vill absolut inte ha fler! Vi har börjat prata om att någon av oss ska sterilisera sig efter det här barnets födelse, men vem?
Vilket ingrepp är störst? Mest riskfritt?

Svar på tråden: Sterilisering - Han eller Hon?

Han!

Skrivet av  ano
Betydligt mindre ingrepp!
 

Är ni 100% säkra, så är det HAN...

Skrivet av  Nissa, Rebecka dec02 + Manfred 28/9
... som ska steriliseras. Om ni är 99,99% säkra är det HON som bör steriliseras.

Ingreppet är större på en kvinna, man gör tillhålskirurgi och kapar äggledarna. På mannen är ingrepper enklare (det är ju inte inne i buken man är och kapar...) men en man som blir steriliserad kan utveckla antikroppar mot sina spermier så OM han skulle vilja bli pappa trots allt i framtiden så kanske han inte har funktionsdugliga spermier. Något motsvarande gäller inte för kvinnor, utan man kan göra en provrörsbefruktning (som man får bekosta själv).

Vissa män upplever problem med potensen efter sterilisering. Skulle tro att det kan ha att göra med att de inte känner sig "manliga" om de vet att de inte kan producera barn? *gissar vilt*

Jag lät sterilisera mig i samband med kejsarsnitt när de ändå hade allt lättåtkomligt.
 

här avgjorde det större..

Skrivet av  Maria
ingreppet (för min del) så att min man erbjöd sig ta på sig detta och sagt och gjort och vi har bara varit nöjda båda två.
 

Tack alla för era svar!

Skrivet av  Astrid - väntar 4:an
Vi kommer givetvis att prata med sjukvården när det blir aktuellt, men det är intressant att höra om andras erfarenheter.
Till saken hör att jag inte klarar av narkos... Blev sövd senast för ett par år sedan i samband med ett missfall, och höll på att stryka med på kuppen! Så kanske blir det avgörande...
Tack, som sagt!
 

Övra svarare har täckt upp bra

Skrivet av  marib
men det finns uppenbarligen komplikationer som de glömmer nämna.
Minns inte namnet men det var en man som tidigare berättade härinne och DET lät inte kul.
Vill inte skrämmas men det kan vara bra att veta
 

Gulp!

Skrivet av  Astrid - väntar 4:an
*ler*
Tack för ditt svar! Självklart vill man höra så mycket som möjligt - även sånt som man "inte vill höra"!
:-)
 

Vasektomi

Skrivet av  G
hette en kille som det är förbannat synd om - han fick nåt läckage i snittet somgjorde att han fick ohyggliga smärtor vid samlag.

Det som saknas när jag diskuterat med barnmorska är statistik på hur vanligt det är - man vill ju inte sabba sexlivet.
 

Ehh... gör inget permanent.

Skrivet av  Vasektomator (Take the Blue Pill!)
Min ståry har jag dragit här förut, som marib antydde.

I korthet innebar min sterilisering att det läckte spermier in i blodet via snittet (tror läkarna), något som i sig inte är så ovanligt tydligen. Vad som händer då är att man får en autoimmun reaktion mot sina spermier (könsceller är väldigt väldigt fel, enligt kroppens immunförsvar (de är ju "halva")) - man blir alltså allergisk mot sina egna spermier. Det här är ju ingen större katastrof, om man inte på regelbunden basis får in spermier i "systemet".

Mitt problem verkar vara att det finns ett läckage kvar, vilket innebär att vid varje utlösning så sipprar det ut spermier i kroppen, vilket i sin tur innebär en inflammation/svullnad någon dag senare. Ni får fantisera om vad svullna kulor gör för livet i stort, och äktenskapet i synnerhet.

Att operera igen är inte lätt alls. Operationer är alltid en risk, och dessutom måste man försöka hitta läckaget, vilket är *svårt*.

Så, det här är inte bra. Alls. Det hör kanske hemma i ett annat forum, men jag och hustrun har lämnat in pappren till Tingsrätten nu - det funkar inte längre. :-(

Det *absolut värsta* är att den här typen av problem tydligen inte är så ovanliga. Runt en vasektomi av tio skapar någon typ av (semi-)permanenta problem för mannen. För vidare eländespropaganda (en del är bra, men det mesta lite överdrivet), kolla dontfixit.org .
 

Jag kom bara inte ihåg din signatur

Skrivet av  marib
men jag tycker det är viktigt att även de här sidorna dras fram.
Hur är det NU?
Blir det inte bättre alls?
 

Jodå, det blir bättre!

Skrivet av  Vasektomator (Took the Red Pill)
Visst blir det bättre! Det jobbigaste är väl att alla gissar, men ingen vet. Skall man veta *säkert* vad som är problemet, måste man öppna igen, och det är som sagt inget man gör lättvindigt.

Det verkar på något underligt sätt också vara sammankopplat med hur jag mår i övrigt - är jag förkyld så är det värre än om jag i övrigt känner mig frisk. Bergis nåt med immunförsvaret.

Hur som - jag har aldrig varit sjukligt lagd, eller hypokondrisk, så jag tänker väl fortsätta att strunta i det så gott det går!
 

NEJ!

Skrivet av  Camilla
Vad ledsen jag blir att höra... (ja, säkert inget mot hur ledsen DU är...)

Det hjälper väl knappast att veta att jag tänker på dig, och att jag kommer att vara dig evigt tacksam att du skrev din story.

 

Man får tänka att det är karma...

Skrivet av  Vasektomator (Need a Green Pill)
...och kanske något som skulle hänt _ändå_, på något sätt - annars blir man ju helt galen.

Det hjälper visst att någon tänker på en! Tack!

Sedan är jag den förste att säga att det allt övervägande antalet manliga steriliseringar ju går bra, och att det bara är ett fåtal som har sådan otur som jag. Tyvärr så är det ju i 100% av fallen för *mig*. :-( Men, det blir väl bra så småningom. Och just nu ser det ut som jag får en "lucka" i sexet ändå, hehe. :-/
 

Tack för ditt svar!

Skrivet av  Astrid - väntar 4:an
Hua, vilken mardröm det blev för dig/er! Det är inte något man skulle önska sin värsta ovän ens!

Som sagt, vi kommer att prata med sjukvården och fatta ett beslut efter det. Men din berättelse kommer jag inte att glömma...
På sätt och vis känns en sterilisering alldeles _för_ permanent - även om vi inte vill ha fler barn!
Men det finns ju faktiskt andra sätt också.

Tack igen för ditt svar. Hoppas att det ordnar upp sig för dig, på ena eller andra sättet.

*==KRAM==*
 

en med 4a

Skrivet av  cheli
Jag fick en snabb tid pga ett läkarintyg.
Det tog bara en månad. Innan hade vi funderat på om han skulle göra det. Men då hade vi fått vänta 6 år eller bekosta den själv.

Op var inga problem titthålsop efteråt framemot kvällen fick man ont i magen regelt pga attt de fyller buken med en gas under op och tippar kroppen.
Man är sövd då så man känner inte av det.

Jag fick urininfektion efteråt pga att de haft en kateter in under op.
Nu är det 11/2 v sedan och jag mår bra.
Och lättad eftersom jag blev gravid innan,trots preventivmedel. Och hade ångest över att bli oplanerat gravid igen.
 

Tack för att du svarade!

Skrivet av  Astrid - väntar 4:an
Det behöver alltså inte vara så komplicerat för kvinnan heller! :-)
Jag tål dock inte narkos, så det kan ju också bidra till att maken ligger bäst till.
Men efter att ha läst allas svar här så börjar jag fundera på en p-spruta eller något liknande långtidsverkande i stället.
:-)
 

Artiklar från Familjeliv