Ang abortdebatten nedan...

Ang abortdebatten nedan...
Skrivet av	annle
...tycker jag att man gärna fastnar i vad man själv tycker och rätt och fel, det intressanta att diskutera är vilken lagstiftning man vill ha. För det är skillnad på att själv tycka abort är fel och aldrig kunna tänka sig gå igenom en och att anse att _ingen_ skall få genomgå abort! Det finns många som tycker att abort är fel men vill ha fri abort kvar för att varje kvinna skall få ta ställning själv. Denna distinktion saknar jag i debatten nedan. Vad tycker ni o1y, My m fl, skall era åsikter styra andra kvinnors val, eller pratar ni bara om vad ni själva står?
Svar på tråden: Ang abortdebatten nedan...

kanske skall presentera mig också
Skrivet av annle
Jag har länge följt debatten här men inte skrivit tidigare pga bortglömt medlemsnamn. Idag blev jag dock så engagerad att jag fick tummen ur att ta reda på det. Jag är 34 år, gift, med en dotter, bor i Stockholm och är övertygad feminist (ej särtarts-) sedan 3-årsåldern (brukar jag säga, tror att jag redan då protesterade mot hur små flickor skulle vara, mycket därför att jag inte lyckades leva upp till den mallen vilket jag är glad för idag). Dessutom röstar jag borgerligt och håller trots det med om det mesta Feminist-javisst skriver. Kul tycker jag att se samma saker fast med olika politiska utgångspunkter.

Jag tycker...
Skrivet av S-J
.. att o1y beskrev ganska bra vad jag tycker också, att fast jag anser att abort är fel, alltid, så tycker jag att lagar helst skall vara förankrade hos folket. En stark majoritet delar inte min uppfattning om livets uppkomst och dess okränkbarhet och det känns därför inte motiverat att kräva att lagen rakt av anpassas efter minoritetens åsikter. Även om jag egentligen skulle önska det så att säga... Naturligtvis skulle det i min drömvärd inte förekomma några aborter alls, utan alla skulle se på det som jag ser på det och det skulle därför inte ens behövas någon abortlag över huvud taget. Självklart inser jag att detta är en utopi. För att ta ett litet steg i taget så önskar jag att gränsen för abort till att börja med sänks, till 8 eller 12 veckor kanske. Då omöjliggörs t ex de s.k selektiva aborterna som görs efter fosterdiagnostik.... Jag är för kvinnans frihet, jag är för kvinnans rätt till sin kropp osv. Men jag är också för det ofödda mänskliga livets rätt att fortsätta utvecklas, att fortsätta leva, dess rätt till _sin_ kropp (det har ju en egen även om det befinner sig inuti kvinnan). Kvinnans frihet att bestämma själv borde inskränkas när det är ett annat liv inblandat också, en aldeles unik individ som aldrig mer kommer att skapas.


S-J - Detta är Off topic, men...
Skrivet av Pernilla
...jag måste bara uttrycka min djupaste respekt för dig. Jag har "följt" dig sen ett år tillbaks (BV bl.a. på Kanalen.org) och tycker att du är ett utmärkt exempel på en bra debattör - du påpekar alltid att detta är _din_ åsikt, redogör sakligt för detta (och detta med ett sätt att förklara som sätter ord på mina känslor som jag själv aldrig lyckats befästa lika bra), tappar aldrig humöret och går till personangrepp o.s.v. Listan kan göras lång. Ville bara säga detta. Många varma kramar...

Föredömligt skrivet Annie.
Skrivet av Sportbil
Jag gillar att du börjar på en ny tråd om du nu vill omdefiniera den ursprungliga frågeställningen. Dessutom tycker jag nu frågan blir mer konkret och intressant att svara på nu. Jag tycker lagstiftningen ska tillåta abort. Sen blir det då en gränsdragningsfråga om upp till vilken vecka abortering tillåts. Min personliga åsikt är ca 10 veckor. Inte av något annat skäl än att vi då är tidiga nog att undvika problematiseringen kring att döda ett foster som är gammalt nog att kunna överleva på egen hand. Sen är det en annan sak att jag själv aldrig skulle kunna medverka till abort eller tänka mig att råda någon till det. Det beror på att jag sett vilken lycka det är med barn och jag tror på att ju fler som upplever detta desto bättre. Dessutom är det en fråga där jag är osäker på vad som är "rätt" och "fel". Då vill jag helst låta naturen bestämma istället och slippa ta personlig ställning.

och vem bestämmer vilka kvinoor som ska omyndigförklaras?
Skrivet av pola
jag tror att varje kvinna själv kan avgöra abort eller ej, så länge det handlar om den egna kroppen, den egna graviditeten, det egna fostret. varje barn är faktiskt inte till lycka för alla människor.


Etiskt dilemma för läkare
Skrivet av Sportbil
Jag håller ju med dig Pola i abortfrågan men jag anar att du vänder dig emot tidsgränsen jag nämner, eller? Frågan är ju mer komplex än bara kvinnan och hennes egen kropp för trots allt är det någon annan person som förväntas utföra själva ingreppet. Då är det viktigt som t ex S-J skriver ovan att en lag finns som har stöd av majoriteten. Också eftersom vissa hävdar att det dessutom är någon annans (fostrets) kropp som berörs förutom kvinnans. Allt beror på hur man definierar kvinnans rättighet att att bestämma över fostrets liv eller inte - och om läkare och andra som förväntas hjälpa att utföra detta håller med. Om fostret är så gammalt att det är livskraftigt så inträder ju dilemmat att om kvinnan inte vill ha barnet så skulle man ju teoretiskt kunna förlösa det med kejsarsnitt och sen adoptera bort det snarare än döda det. Det är för att undvika detta etiska dilemma jag förespråkar ca 10-veckorsgräns.

jag kan inte se
Skrivet av o1y
hur det bara skulle vara intressant att diskutera vilken lagstifning ma vill ha utan jag tycker att det finns ett stort värde i att diskutera vad man tycker. Men för att svara på frågan så tänkte jag vara lite tråkig och säga att jag tycker att s-j svarade väldgit bra och att jag helt verkar tycka som henne i den här frågan. Ett tilläg bara. Jag skulle vilja att uppföljningen på aborter skulle vara bättre och att det skulle vara svårare att få läkargodkännade på sena aborter. Men det är inte för de ofödda barnens skull utan för kvinnornas skull.

Självklart för rätten till fri abort
Skrivet av Margis
eftersom att jag vet att valet inte står mellan abort eller inte abort, utan mellan laglig eller olaglig abort. Är gammal nog att minnas tiden innan vi hade fri abort i Sverige och hur kvinnor då åkte till Polen för att genomgå abort = försening = senare aborter = mer traumatiskt & större risk för komplikationer etc. Anser att det är kvinnans val som ingen annan skall påverka. Om hon ber om råd skall hon ha rätt att få sakliga och objektiva råd. Tidsgränsen för abort kanske kan diskuteras, mest för kvinnans egen skull (se ovan om tidsaspekten). Detta är mina principiella åsikter och ej kopplade till min egen situation, har aldrig självt behövt ta ställning till om jag skall genomgå abort eller inte


Kvinnans rätt till sin kropp och till abort
Skrivet av feminist-javisst
Jag är självklart för abort och har inte riktigt orkat gå in helhjärtat i den diskussion som varit här. Jag erkänner att jag blir provocerad av de argument som bland andra o1y och s-j fört fram och vill nu försöka klargöra _min_ ståndpunkt utan att vara det minsta argsint. :o) Jag anser att livet, det liv som lever i min kropp, börjar när jag bestämmer att det börjar. Eller annorlunda uttryckt: Om cellklumpen i min kropp är ett hett efterlängtat barn så är den det från befruktningsögonblicket. Detta "barn" är också ett barn om det föds väldigt mkt för tidigt och kvinnan (föräldrarna) bör då få lov att bestämma vilka resurser som ska sättas in och i vilken omfattning för att rädda detta barn. Likaså är detta efterlängtade barn ett barn om kvinnan får missfall tidigt under graviditeten och hennes sorg är säkert stor. OM kvinnan däremot inte betraktar cellförändringen i hennes kropp som ett barn, hon vill inte, det är inte välkommet, etc så ÄR det inte heller ett barn. Det var aldrig menat att bli ett barn, det är inte föreställt som ett barn, det är inte tänkt kring som ett barn. Barnet kan inte klara sig utanför kvinnans kropp, det är en del av hennes kropp och hon bestämmer således om denna del ska "få" bli ett barn eller ej. Hela mitt resonemang bygger på att det är våra föreställningar, tankar, känslor och bilder som avgör huruvida fostret är ett barn eller ej. Det är alltså ett resonemang som tar avstånd från medicinska eller biologiska definitioner av liv.

Självklart för dig....
Skrivet av S-J
.. men såklart inte det för alla... ler... Vad är det, mer specifikt, i min och o1y´s åsikter som får dig att känna dig provocerad? Jag har ärligt talat svårt att "köpa" resonemanget att livet börjar när du själv bestämmer det. Men huvudskillnaden i vårt resonemang är kanske då att du ser på det _ur kvinnans_ synpunkt och från kvinnans sida rakt av medans jag ser till det ofödda livets i lika stor grad. Och för det ofödda livet gör det ingen skillnad hurvida det är önskat eller ej, det är lika utvecklat och lika unikt osv oavsett. Jag anser som sagt inte heller att det ofödda livet är en del av kvinnans kropp, som ett organ eller vävnad, utan det har en egen kropp, ett eget blodomlopp, egna smärtreceptorer, ett aldeles unikt och aldrig mer återkommande arvsanlag, armar, ben osv..... Kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp är jag för. Men måste man vara för den rätten _till varje pris_ för att vara feminist? Kan man t ex inte vara feminist eller stödja feminismens stöttepelare fast man är emot abort? Jag anser att man kan det. Skillnaden är att man anser att kvinnans rätt att bestämma över sin kropp har vissa inskränkningar, i detta fallet när det rör ett annat mänskligt liv också (som jag m.fl ju anser att det rör sig om). Precis som att man är för yttrandefriheten men också för dess inskränkningar, t ex vad gäller Hets mot Folkgrupp...

Jag är så kluven i detta så jag måste också svara
Skrivet av ärtan oxå
Jag skulle inte göra abort själv annat än i absoluta undantagsfall och då skulle jag knappt kunna leva med mig själv efteråt. Däremot skulle jag aldrig kunna tänka mig att ifrågasätta andras skäl till eller rätt till abort. Att jag som feminist tycker att rätten till abort ska vara självskriven för alla hänger ihop med rätten till sin egen kropp. Jag förstår resonemanget (och behovet!) av att kunna avgöra "här börjar livet". Men som jag tycker är verkligheten inte alltid så enkel. Ibland står mammans liv mot barnet - bokstavligen - och då är det svårt. Jag tycker att ni diskuterar detta väldigt respektfullt men jag håller inte med. Jag tycker att mamman går före och att hon ska få bestämma. Något annan lösning kan jag inte se som hållbar.


Jag igen.
Skrivet av S-J
"Att jag som feminist tycker att rätten till abort ska vara självskriven för alla hänger ihop med rätten till sin egen kropp." Jag är som sagt också för rätten till _sin egen_ kropp. Oavsett om man är man, kvinna eller barn. Eller, som i detta fallet, ett embryo, foster eller ofött barn. Jag hade gärna haft en lite mer "flytande" bild av när livet egentligen börja, det hade varit mycket enklare så i en del situationer, att anpassa definitionen efter situationen. Men nu är det inte så, jag kan verkligen inte se någon annan tidpunkt då livet kan börja än vid just befruktningen, sammansmältningen mellan ägg och spermie, då alla anlag för denna unika individ smälts samman. Står mammans liv verkligen mot barnets, vilket ju oerhört sällan är fallet, om man bevisligen bara kan rädda en av dem... ja då anser jag det vara lika rätt vilket liv man än väljer att ge chansen. Jag ger ju inte det ofödda livet _större_ värde än kvinnans, utan _lika_ värde...

Jag vet
Skrivet av ärtan
därför är jag så kluven...

Jag förstår...
Skrivet av S-J
.. att du är kluven... ler Har man inte en fast ståndpunkt, bl a om livets början, att "hänga upp" sin åsikt på redan från början är det nog svårt att inte vara kluven....


Om att bli provocerad
Skrivet av feminist-javisst
Bland annat blir jag provocerad när jag tänker på hur mycket och länge kvinnor i detta landet kämpade för rätten till fri abort och hur många nu ifrågasätter den rätten eller vill inskränka i den rätten. Blir provocerad av tanken att någon kan likställa en ofödd cellklump framför en vuxen kvinna som redan levt, skaffat sig erfarenheter, kännt smärta och kärlek, och som kommer att sörjas för den hon är, det hon gjort, etc. För min näthinna finns också bilder på förblödda flickor och unga kvinnor som försökt ta bort fostret illegalt. Där finns också min mormor som födde i lönn, ogift och ensam och som fick utstå mkt som jag inte önskar min värsta fiende. Sonen hon fick dog tidigt men kvar stod hon med skammen. Fortfarande, ett helt liv senare är hon omtalad i byn som hon som födde i lönn. Jag säger inte att ni inte har rätt till era åsikter, bara att dom provocerar mig, sedan är det ju upp till _mig_ att hantera att jag känner mig provocerad :) No bad feelings alltså.

Jag likställer inte...
Skrivet av S-J
.. en vuxen kvinna med ett ofött barn på så sätt att det är samma sak, för det är det ju inte. Jag anser däremot att de båda bör samma rätt till sin kropp och sitt liv. (Och "cellklump" är det ju inte heller frågan om när det gäller abort tycker jag utan en varelse mycket mer avancerad än så.......) F.ö håller jag med dig om ditt sista stycke s ang att det är upp till dig att hantera att du känner dig provocerad.... Klokt :0)

Ang abortdebatten nedan...

kanske skall presentera mig också

Jag tycker...

S-J - Detta är Off topic, men...

Föredömligt skrivet Annie.

och vem bestämmer vilka kvinoor som ska omyndigförklaras?

Etiskt dilemma för läkare

jag kan inte se

Självklart för rätten till fri abort

Kvinnans rätt till sin kropp och till abort

Självklart för dig....

Jag är så kluven i detta så jag måste också svara

Jag igen.

Jag vet

Jag förstår...

Om att bli provocerad

Jag likställer inte...

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information