Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Att som man bli omcyklad av en blondin i kjol...

Skrivet av Starka My, för tillfället klädd i jeans
...kanske kan klassas som en stor förnedring i dagens Sverige, åtminstone om mannen ifråga _själv_ sitter på en cykel!

....

Säger som nike här nedan; Har också läst ett tag på den här sidan och haft riktigt kul många gånger.Min bild av feminism har likaså klarnat betydligt, tack för det, nu ska jag läsa mer! Tillsvidare håller jag mig mest på exempelnivå och undviker att göra djupgående analyser och teoretiseringar (men jag gillar när andra tänker _åt_ mig, som den lilla väna varelse jag är. ;-) )....

Tillbaka till mitt exempel. Det handlar om manligt monopol på fysisk kraft, skulle jag tro och är inspirerat av ärtans kvinnliga mejeriarbetare och moppes tankar om språkets betydelse:

Trots en ganska liten kropp har jag alltid varit stark och seg. Som treåring väckte jag jubel när jag grabbade tag i min stora, långa och muskulösa pappa på minst 85 kilo och lyfte honom en bra bit över golvet. (Har sett det själv på en gammal Super8-film och det såg ganska vansinnigt ut.)

I skolan slog jag längre än de flesta killar då vi spelade brännboll. Detta skedde dock först när jag slutade använda det platta klappträt, som alla tjejer gjorde sina "tjejslag" med. (Jo, det hette så!)

Ett typiskt tjejslag var en kraftlös fjutt, som gav en enkel lyra till motståndarlaget. Ingen kille vågade använda det förnedrande tjejträt, men det fanns många grabbar som, med det runda klappträt, aldrig fick in en enda träff. Trots allt var det tydligen bättre än att våga använda tjejernas klappträ.

I nian simmade jag snabbast av alla tjejer på skolan (där 500 elever av båda könen gick) trots att jag i vanlig förvirrad stil först stannade vid stegen istället för att fortsätta fram till kaklet. Jag slog också många av killarnas tider till deras irritation.

Fortfarande i nian gjorde vi en utflykt till ett slott cirka 1,5 mil utanför staden. När vi skulle tillbaka blev det race på liv och död. Jag kom först av alla, även före samtliga killar från tre parallellklasser, trots att de hade betydligt bättre cyklar och tog i så att svetten sprutade. Tror att jag var lika förvånad som de, men spelade oberörd. Det tog vissa individer _hårt_ att bli slagna av en tjej.

Och nu till det jag _egentligen_ tänkte nämna från början...nu är jag långrandig igen!

Som vuxen är det fortfarande simning och cykling som är mina paradgrenar inom fysisk aktivitet,

När jag cyklar går det alltid snabbt, även om jag ska på anställningsintervju och har bestämt mig för att _inte_ ha mascaran i två linjer från yttre ögonvrårna och ut till öronen och håret åt alla håll och kanter.

Cyklar ofta och långt och har noterat att det är stor skillnad att köra om en tjej/kvinna och en man.

Kvinnorna viker ofta hjälpsamt åt sidan medan männen ökar farten.

Roligast är situationen ung man med samtliga sporttillbehör och mångväxlad cykel. Då låtsas jag ibland söndagscykla, rätar upp ryggen, tittar på fåglarna samtidigt som jag omärkligt tar i för alla krafter.

I somras mötte jag just en sådan. Han såg ut som om han var på väg till Tour de France med alla sina proffsprylar. Själv hade jag kort trikåkjol och håret fladdrande. Hans ben gick som besatta, när han insåg att han var på väg att bli omkörd, men jag gled ganska enkelt förbi, i alla fall så enkelt att jag förmådde spela oberörd.

Vid en snabb blick över axeln såg jag hur han tog i så att han höll på att spricka, betydligt mer än innan jag hade fräckheten att passera honom. Vi stannade vid en rondell och där lät jag honom starta först, bara för att strax därefter unna mig själv njutningen i att köra om honom igen. Han såg verkligt knäckt ut, kan jag meddela och jag hade så svårt att inte brista ut i skratt. Barnsligt men oemotståndligt...

Ett tillfälle är ingen beskrivning av verkligheten, nej, men detta upprepas nästan varje gång jag är ute och gör staden osäker med min cykel.

Jag har en raksträcka på fem kilometer från staden till området där jag bor och jag passar ofta på att retas med killar/män jag kör om. Så gott som inga låter sig passeras utan att se störda ut, alternativt ta upp kampen. Oftast blir det den senare varianten och det är den jag gillar bäst. Det är _ännu_ roligare om de verkligen anstränger sig och misslyckas mot en tjej.

Det tycks ta hårt!

...Att vara "klädd i kjol" är ju ett uttryck för att beskriva något kraftlöst och maktlöst, dvs en synonym till uttrycket "bete sig som en kärring"...

:)
Svar på tråden: Att som man bli omcyklad av en blondin i kjol...

Man i bil

Skrivet av  feminist-javisst
Heja My. Har skrattat mig halvt fördärvad för att det är så mycket i ditt inlägg som känns igen. Vill dock ge ett varnande exempel för män i bil. Jag vet inte vad som händer i vissa snubbars huvud när dom sätter sig i sin bil men dom tycks maktfullkomliga bakom ratten.

Den episod jag ska berätta om hände min bästa väninna när hon var på väg till stan med sin tremånadersbäbis. På motorvägen kör hon om en bil och svänger in framför den. Mannen i den bilen blir provocerad (hon vet ej varför, kanske för att han tyckte att hon svängde in för snävt framför honom) och kör om henne. Efter omkörningen svänger han in snävt framför henne och bromsar så att hon är några milimeter från att köra honom i rumpan. Min kompis blir såååååååå arg för hon tänker på vad som kunde hänt med barnet och henne. Hon kör upp jämsides med honom och ger honom fingret, sen fortsätter hon köra.

Han blir fullkomligt galen och kör jämsides med henne occh utsätter både henne, sig själv och andra trafikanter för fara genom att inte köra om, bara ligga bredvid hela vägen till stan. Han stirrar på henne och inte på vägen, han visar fingret och knyter handen. Min kompis är vid det här laget skräckslagen men fortfarande väldigt arg.

Väl framme i stan så få dom rött ljus och han ligger fortfarande sidan om henne. Han kliver ur sin bil och springer fram till hennes passagerardörr och sliter upp den, lutar sig in över bäbisen och skriker "din jävla hora, sådana som du skulle bara dö". Min kompis lyckas knuffa ut honom och få igen dörren och åker där ifrån.

 

Go My!

Skrivet av  ärtan
Jag skrattade så jag nästan dog när jag läste om dina bravader. Fortsätt så!

Ibland när jag har en bra dag brukar jag faktiskt också passa på att cykla om en sportfåne men det blir nu alltmer sällan håhåjaja...
 

Tufft i bassängen också

Skrivet av  AnnaX
Själv simtränade jag i tidiga tonår, och trots att det var länge sedan och konditionen inte är mycket att hurra för längre, så har jag viss teknik kvar. Vilket gör att jag jag är snabbare i bassängen än dom flesta som aldrig tränat teknik ordentligt. I badhuset får jag kryssa en del, men dom allra flesta håller undan när jag kommer svättande.
Utom, just det, män som bara inte kan acceptera att dom blir omsimmade av en varken purung eller atletisk kvinna.... Rätt underhållande att studera hur dom kämpar...
Sen kan man ju undra varför det är sån kränkning, med lite vett skulle dom ju se att jag har en annan teknik, och kommer det någon vältränad simmare får jag spö direkt, eftersom jag som sagt inte har någon vidare kondition längre.
Varför är kvinnlig styrka ett sånt hot mot vissa män? Den manliga identiteten måste vara förskräckligt svag hos vissa...
 

Universellt beteende...

Skrivet av  Indra
...bland vissa män, verkar detta vara!! Oavsett fordonet/medlet för transport.
I vintras for jag och min man till Frankrike för att njuta av långfärdsskidor...jag åker gärna, men är ingen sportfåne. Med min, fullt dugliga men något omoderna uttrustning, såg jag antagligen ut som någon plockad direkt ur en pilsnerfilm från 1940- talet. Men, men man ska inte låta skenet bedra!!! Jag är fysiskt stark, och van att "ta upp kampen" (verbalt och fysiskt) efter att ha ägnat mig åt traditionellt "manliga" sporter hela mitt liv.
Väl i skidspåret så drog jag på i mitt vanliga tempo (min man vet bättre än att försöka "haka" på, han vinkar numer bara Hej Då). Efter en stund så passerar jag en medelålders man i spåret, han lyser lång väg i sin neonfärgade dräkt...jag funderar inte så mkt över detta utan kör på. Efter en stund hör jag någon väsa och stöna bakom mig och upptäcker att mannen jag passerade försöker att "hänga på"...med en VÄLDIGT ohälsosam färg i ansiktet. Min första tankte är att på allvar börja att reta honom, men jag saktar istället ner...faktiskt för att höra om jag kan hjälpa till. Då börjar han häva ur sig den ena otrevligheten efter den andra; han ska bla. rapportera mig till polisen för att ha "kört ner(!) honom i skidspåret!!! Gubbdjävel tänker jag och blåser vidare.
Senare under dagen när jag möter upp med min man igen så berättar han hur en snöskoter med Röda Kors personal hämtade upp en "gubbe" i spåret. Jag misstänkte att det kunde vara samma gubbe, men jag berättade aldrig för min man vad som hade hänt mig under dagen i spåret.....
 

*asgarv*

Skrivet av  Katjana
imt
 

Wow My!

Skrivet av  Cecilia
Respect!
Vilken sporttjej - ge killarna vad dom tål!

Kram från Cecilia - som alltid kom sist på löpningen ...
 

Artiklar från Familjeliv